– Det känns så jävla gött, jag vet inte vad jag ska säga.

Det var många som jublade den kvällen för drygt tre år sedan, när Erik Helgesson skakat hand med arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnars företrädare. Den fristående fackföreningen Svenska hamnarbetarförbundet hade fått sitt efterlängtade avtal med motparten, med samma villkor som LO-facket Transportarbetarförbundet. Hädanefter skulle de också ha rätt att utse skyddsombud och på andra sätt engagera sig lokalt.

Det är ju inte rimligt att tiotusentals resenärer inte kommer hem för att konflikten inte kan lösas

För många till vänster blev Svenska hamnarbetarförbundets framgång efter återkommande strejker i Göteborgs hamn en berättelse om hur uthållig kamp lönar sig. För Adam Danieli på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro står den segdragna konflikten för något annat: Orimliga konsekvenser för företag som inte själva var parter i konflikten, men fick betala dyrt när kullager inte kunde lastas och komponenter till lastbilar inte kunde lossas.

I sommar är det SAS-piloterna som strejkat. 15 dagar tog det från att strejken bröt ut till att ett avtal kunde skrivas på i måndags kväll. Adam Danieli anser återigen att konsekvenserna för ”tredje man” varit orimliga, inte minst för de strandade resenärerna. Nu behöver konflikträtten på arbetsmarknaden begränsas med ett proportionalitetskrav, menar han.

– Om du vill vidta stridsåtgärder mot SAS får du göra det, men under förutsättning att du kan minska skadorna för tredje man. Det är ju inte rimligt att tiotusentals resenärer inte kommer hem för att konflikten inte kan lösas, säger Adam Danieli.

Krav på proportioner

Han vill att effekterna som en strejk får på tredje man, som exempelvis kunder, vägs mot hur stor konfliktfrågan är. I slutändan ska det vara upp till Arbetsdomstolen att avgöra. Ett sådant proportionalitetskrav för stridsåtgärder finns i bland annat Danmark och Tyskland. Det kan införas utan att förskjuta maktbalansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel, menar han.

– Man skulle absolut kunna förändra möjligheten att strejka utan att påverka grundläggande frågor om löner och kollektivavtal för de minst kvalificerade jobben, säger Adam Danieli.

SAS-piloterna tjänar redan över 90 000 kronor i månaden och har använt strejkvapnet sex gånger på tolv år, påpekar han.

– Piloterna är en privilegierad grupp som sitter på en nyckelposition som de använder gång efter gång. En grupp som har stor möjlighet att strejka och därför gör det väldigt ofta.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson vänder sig mot resonemanget och varnar för att låta juristerna i Arbetsdomstolen avgöra vem som får strejka.

– Ska vissa grupper, som vårdpersonal och städare, få strejka, men inte piloter? Hur privilegierad får man vara och vem ska göra den bedömningen? Så vill vi inte ha det på svensk arbetsmarknad, säger han.

En proportionalitetsprincip skulle ofrånkomligen öka arbetsgivarnas makt på de anställdas bekostnad, anser Torbjörn Johansson.

– Då kan ett företag gömma sig bakom den regeln och bete sig som svinpälsar på riktigt, säger han.

M och KD: Inför proportionalitetsprincip

Så sent som i vintras avslog riksdagen motioner från Moderaterna och Kristdemokraterna om att införa en proportionalitetsprincip när det gäller möjligheten att ta till sympatiåtgärder vid konflikter på arbetsmarknaden. Också enskilda sverigedemokratiska ledamöter föreslog att reglerna för sympatiåtgärder skulle ses över.

Men Torbjörn Johansson ser inget akut hot mot strejkrätten. Han pekar på den överenskommelse som gjordes med Svenskt näringsliv 2018 om att begränsa strejkrätten så att det inte längre är tillåtet att strejka om inte syftet är att uppnå ett kollektivavtal.

– Vi gjorde en ändring och i protokollet står att bägge parter är överens och att strejkrätten nu är balanserad. Det är ju inte Svenskt näringsliv som ställer krav nu, utan högerns tankesmedja. Man skickar en bulvan.

Bakgrunden till överenskommelsen, som blev till lagstiftning som klubbades i riksdagen, var just konflikten i Göteborgs hamn. Alltså den strid som utkämpades av det fristående Svenska hamnarbetarförbundet, LO-förbundet Transports konkurrentfack.

Det är det som är en del av vapnet, att det kommer press från olika håll. Trycket från beställare, resenärer eller vad det nu är, kan bidra till att man får igenom de krav man ställer

Överenskommelsen om att inskränka strejkrätten var omstridd inom LO-familjen. En av kritikerna var Jenny Störvold, ordförande för Målarnas förbund, avdelning Mellannorrland.

– De sålde det väldigt billigt. Man kan göra förändringar, men då ska man se till att få betalt för det också, säger hon.

”En del av vapnet”

Att skydda tredje man från stridsåtgärder skulle göra strejker mindre kraftfulla, menar hon.

– Det är det som är en del av vapnet, att det kommer press från olika håll. Trycket från beställare, resenärer eller vad det nu är, kan bidra till att man får igenom de krav man ställer, säger Jenny Störvold.

SAS-strejken har på sina håll beskrivits som en ”lyxstrejk”. Men att piloterna är bortskämda håller hon inte med om. Ett av de krav pilotfacket drev hårdast var återanställning av piloter som förlorat jobbet under pandemin och därefter anställts av SAS dotterbolag som fungerat som bemanningsföretag.

– Att SAS skulle återanställa dem var ett rimligt krav, säger Jenny Störvold.

Både Jenny Störvold och Torbjörn Johansson ser strejkrätten som fundamental för anställdas ställning på arbetsmarknaden.

– Våra förfäder har kämpat för den, för att vi hela tiden ska kunna få bättre villkor, säger Jenny Störvold.

– Arbetsgivaren skulle inte gå med på någonting utan strejkrätt. Varje gång vi startar en avtalsrörelse är arbetsgivaren ute och talar om att det inte finns några pengar. Det finns ingenting de gör av ren snällhet, säger Torbjörn Johansson.