Förgrundsgestalten Peter Sunde, som tillsammans med Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapade torrentsajten, var kritisk till att produktionsbolaget inte involverat någon av TPB:s grundare. 

Själv har han inte velat samarbeta med SVT av olika anledningar, bland annat på grund av de dåliga villkor han erbjöds.

– De verkar ha förväntat sig att jag bara skulle ställa upp, utan kompensation eller någon form av inflytande över hur saker porträtterades, berättar han.

Han upplever SVT:s agerande som oseriöst.

– Det är uppenbart att de inte haft någon källa att basera serien på. Ett tag försökte de med utpressningstaktiker för att få mig att medverka. Då skar sig all kommunikation, säger Peter Sunde. 

Serien, som hade premiär den åttonde november, har fått kritik av företrädare för piratrörelsen för att förvränga TPB:s historia. Från Peter Sundes perspektiv är produktionen ett övergrepp på hans privatliv.

– Jag kommer alltid, under resten av mitt liv, vara tvungen att förhålla mig till och försvara mig mot den bild som målas upp. En bild som bitvis både sårar och förminskar mig, förklarar han. 

Tvist med SVT

För ett par år sedan började tanken att göra en dramaserie om TPB-tiden gro hos Peter Sunde. 

– Det kändes som att tiden var mogen. Jag har hållit på med manusutveckling och gillar att testa nya saker, säger han.

Genom en slump fick han kontakt med en manusförfattare som också var intresserad av idéen och de inledde ett samtal. Men den producent som så småningom kopplades in i projektet ingav inget förtroende hos Peter Sunde. 

– För mig var det viktigt att få vara med i processen och utformningen av slutprodukten. Jag och manusförfattaren var överens om det men när jag sedan fick ett avtalsförslag från producenten blev det tydligt att jag inte skulle få något att säga till om. Dessutom var ersättningen löjlig. Jag sa att jag trodde det var ett skämt och våra vägar skildes åt, berättar Peter Sunde. 

Istället fortsatte Peter Sunde utveckla manusidéen på annat håll. Han blev därför förvånad när han efter ett tag fick höra att ledningen på SVT var irriterad på honom.

– Då visade det sig att den där första manusförfattaren som jag pratat med hade gått vidare med produktionen själv, utan mig. Han hade sålt in i idéen till ett produktionsbolag utifrån premissen att jag skulle agera som källa och det bolaget hade i sin tur fått SVT att nappa, förklarar han.

Hon trodde att jag var källan, det var så de sålde in det

När SVT efter samtal med Peter Sunde förstått att han inte planerade att medverka i produktionen lovade de enligt honom att lägga ner projektet.

– Jag pratade på telefon med ansvarig person på SVT som direkt sa att de inte skulle gå vidare med serien eftersom den information de fått inte var korrekt. 

Något som dock förnekats av Anna Croneman, programchef på SVT Drama. Hon har tidigare sagt till Dagens ETC att det inte stämmer att SVT förts bakom ljuset kring Peter Sundes inblandning i serien. 

– Han och jag har haft dialog kring detta vid fler än ett tillfälle. I min roll som ansvarig utgivare vet jag naturligtvis exakt vilka källor som medverkat under manusarbetet, sa Anna Croneman.

Ett resonemang som Peter Sunde inte köper. 

– Hon trodde att jag var källan, det var så de sålde in det. Det är pinsamt att SVT inte gjort sin egen research och kollat huruvida det stämmer. Jag antar att det i slutändan blev en ekonomisk fråga, de hade väl hunnit plöja ner så pass mycket pengar i produktionen att de inte upplevde sig kunna backa. 

Från det stressade produktionsbolaget fick han sedan fortsatt motta påtryckningar om att medverka. 

– Jag gick med på ett möte med producenten och fick höra att om jag inte hjälper till så kommer historien bara att baseras på den andra sidans perspektiv, eftersom de inte hade någon annan källa eller motvikt. Det var en dålig taktik från deras sida – jag svarar inte så bra på utpressning, säger Peter Sunde. 

Därefter upphörde all kommunikation mellan parterna. 

– Fast det stämmer inte helt, emellanåt skickar SVT:s manusförfattare fortfarande konstiga mail till mig, oftast arga, som han signerar “ditt #1 fan”.

Är det tittarnas ansvar att ta reda på vad som inte stämmer?

”Tagit sig rätten till min historia”

Peter Sunde tycker det är problematiskt att SVT tagit sig rätten till hans historia. 

– Jag har tagit upp det med ansvariga på SVT. De menar att tittare förstår att det är skillnad på verklighet och fiktion, men det är inte så lätt.

Särskilt inte när SVT tycks ha ansträngt sig för att göra serien så verklighetstrogen som möjligt, poängterar han. Exempelvis används frontfigurernas riktiga namn och man har även tagit ordagranna citat från den tidigare dokumentären ”TPB AFK”.

– Då blir det en sån fulskrivning att kalla det ”fiktion”. Är det tittarnas ansvar att ta reda på vad som inte stämmer? Eller är det mitt ansvar att upplysa om? Men varför ska det falla på mig?

Missförstått internetkulturen

Dessutom upplever Peter Sunde att SVT:s dramatisering visar en dålig förståelse för 00-talets internet- och hackerkultur.

– Det framstår som att vi bara ville ha saker gratis, vilket såklart aldrig var poängen. Det vi sökte efter var en djupare diskussion om hur ett alternativt system skulle kunna se ut. Film- och skivbolagen påstod att de värnade om kulturen, men satte höga trösklar för vem som kunde ta del av den. Hur skulle det bli om de istället släppte lite på sin makt? Det var sådana frågor vi ville få till ett samtal om, säger han.

Till skillnad från startups såsom fildelningssajterna Kazaa och Napster som drevs av ekonomiska motiv betonar Peter Sunde att TPB-projektet var ideologiskt motiverat. 

– Vi var kulturintresserade hackers. Vi gjorde en grej och vi stod för det, oavsett konsekvenserna för våra privatliv. 

De hade ingen aning om vad de skulle leta efter utan satt i stort sett bara och klockade när pizzakartonger levererades till Gottfrids adress

När grundarna av Kazaa och Napster lämnade eller sålde av sina företag – och blev rika på kuppen – vägrade TPB-gänget vika ner sig. 

– Vi kom inte från företagskulturen och vi var inte beredda att göra upp ekonomiskt. Det gjorde oss till ett hot, reflekterar han.

Han beskriver den positiva känsla som omgärdade internet och dess möjligheter under åren då TPB lanserades.

– Vid den tiden handlade det mycket mer om det intellektuella utbytet, att komma nära varandra trots avstånd. Samtidigt kristalliserade sig tidigt olika världar, där den äldre generationen och politiker överlag såg internet som något i grunden oviktigt.

Hur pass lite förståelse staten hade för den digitala världen tycker Peter Sunde blev tydligt när man på allvar började jaga upphovspersonerna bakom TPB.

– De satte fysiska privatdetektiver att spana på oss. Vilket naturligtvis blev helt absurt när det rörde sig om digital aktivitet. De hade ingen aning om vad de skulle leta efter utan satt i stort sett bara och klockade när pizzakartonger levererades till Gottfrids adress. 

På ett djupare plan menar Peter Sunde att det offentligas långsamhet och ointresse för internet fått katastrofala följder för den digitala utvecklingen.

– Vi unga flaggade för de problem som kunde uppstå om internet inte reglerades, men vi ignorerades. Samtidigt insåg kapitalistiska bolag och entreprenörer snabbt att de kunde göra vad de ville och började roffa åt sig.

Ibland har jag fått höra, ”tack vare er kom Netflix och Spotify”. Det är bland det värsta man kan säga till mig

Istället för den öppna och fria mötesplatsen som Peter Sunde och hans gelikar hade i åtanke blev internet sedermera alltmer stängt. 

– Samhället förändrades och den digitala världen fylldes av hat och algoritmer. Det hade kunnat undvikas om inte staterna och det offentliga varit så sega i att agera.

Man skulle kunna se det som att konflikten kring TPB mynnade ut i ett nytt upplägg, med streamingjättar som Spotify i spetsen. Hur tänker du kring det? 

– Ibland har jag fått höra, ”tack vare er kom Netflix och Spotify”. Det är bland det värsta man kan säga till mig. Det var precis det jag ville motverka. Jag ville ha en fri kultur, inte grindvakter som sitter på all makt och den största delen av kakan, säger Peter Sunde. 

Ett tag hade jag uppåt tio kontakter i telefonen som alla var efterlysta av Interpol. Det märkliga är att ingen av dem gjort något fel

Fått galna uppdrag

Rollen i TPB har oundvikligen präglat Peter Sundes liv på flera sätt. 

– Jag förstod tidigt att den typ av uppmärksamhet vi fick skulle göra det omöjligt att få ett normalt jobb efteråt, konstaterar han. 

I dagsläget lever han på hemlig ort och har förändrat sitt utseende. Av den anledningen vill han inte medverka i den här artikeln med bild. 

På så sätt finns i alla fall en positiv sak med tv-serien, menar han. Han blir inte lika lätt igenkänd längre. Folk har börjat förknippa honom med skådespelaren Simon Gregor Carlsson som spelar ”Peter Sunde” i tv-serien.

– Han kan få ta mitt utseende. Jag har jobbat med privatliv och anonymitet hela mitt liv, det är viktiga grundpelare i en demokrati, men jag har inte fått så mycket själv. 

Istället skickar han ett AI-porträtt han gjort med samma verktyg som Elon Musk använder. Han har det som bild på sitt Twitterkonto.

– Sysslar de med fejkdata så kan de få fejkdata av mig. 

Under de nästan 15 år som gått sedan Pirate Bay-rättegången har han försökt etablera en vanlig vardag, men samtidigt har upplevelsen öppnat dörrar till vad han beskriver som ”jättespännande och konstiga saker”. 

– Jag har helt klart fått ett speciellt umgänge via Pirate Bay-tiden, reflekterar Peter Sunde. 

Bland personer och organisationer han samarbetat med under senaste åren nämner han visselblåsaren Edward Snowden och Wikileaks. 

– Ett tag hade jag uppåt tio kontakter i telefonen som alla var efterlysta av Interpol. Det märkliga är att ingen av dem gjort något fel. Men det säger väl något om vår värld, att folk som gör rätt får skit och folk som gör fel blir president i USA, poängterar Peter Sunde.

Det tog ganska lång tid innan jag till exempel förstod att Fredrik hade högervärderingar

De andra två förgrundsgestalterna för fildelningsplatsen, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm, har han däremot inte längre någon kontakt med. 

– Vi har aldrig varit nära. Gottfrid träffade jag som mest under rättegången och bara några enstaka gånger innan dess utanför internet. Fredrik lite mer, uppskattar Peter Sunde.

I SVT-serien framstår det som att ni umgicks och träffades ganska frekvent?

– Jo, för mig är det symptomatiskt för hur regissören velat göra det här till en Stockholmshistoria. Ingen av oss tre bodde ens i samma stad någon gång, säger han. 

Utöver frihetsfrågan som genomsyrade TPB-projektet påpekar Peter Sunde att grundarna inte hade mycket gemensamt. 

– Eftersom alla var aktiva i Piratbyrån tänkte jag nog först att de var som mig. Det tog ganska lång tid innan jag till exempel förstod att Fredrik hade högervärderingar. I längden blev det ansträngande och irriterande att klumpas ihop med människor som jag inte delade åsikter med, en situation som jag hoppas att jag aldrig kommer att vara med om igen. 

Jag har aldrig haft så roligt som under de där åren. 

Parallellt med att SVT-serien växt fram har Peter Sunde fortsatt arbeta med ett eget filmprojekt om TPB-tiden.

– Jag var inte nöjd med dokumentären ”TPB AFK” och kände att jag skulle vilja bidra till en mer nyanserad bild av vad som faktiskt hände, säger han.

En aspekt som han hoppas kunna lyfta fram i högre utsträckning är användarnas perspektiv. 

– Jag har fått kärleksbrev i så många år från folk som berättat vad TPB betytt för dem. Just det skulle vara intressant att berätta tycker jag; vilken påverkan sajten haft i människors liv.

En annan drivkraft i det egna filmprojektet handlar om det rent underhållsmässiga.

– Det hände så sjukt mycket roliga, galna grejer som SVT inte har en aning om, uppger Peter Sunde. 

Vad lustigt att du säger det. SVT-serien har en ganska mörk ton och regissören Jens Sjögren har i en intervju sagt att han har bilden av att tidsepoken som det rör sig om var grå. Hur upplevde du det?

– Jag har aldrig haft så roligt som under de där åren. Det är tydligt att regissören hade en viss bild av hur han ville att det skulle vara, att det skulle finnas någon slags olustig känsla. I verkligheten hade vi själva hur kul som helst, vi var glada hela tiden.