– Då kanske man inte alltid vågar säga nej, utan blir försiktigare – särskilt om man vet vad ungdomen är kapabel till.

Det var under tisdagen som Ekot rapporterade om hur Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, skriver i en rapport att anställda på Sis-hemmet i Tysslinge utanför Södertälje har förlorat kontrollen. Tysslinge är ett av de två ungdomshem som har högst säkerhetsklassning. Ivo menar, grundat på två inspektioner under hösten, att gängkriminella ungdomar styr hemmet med hot om våld och att det bara är en tidsfråga innan någon – personal eller ungdom – dödas på institutionen. 

Alex, som egentligen heter något annat, håller delvis med. Det händer att ungdomar på insidan har kontakt med ungdomar på utsidan och att samtal kopplas så att de når personer som de inte får prata med. Det gör att personalen har blivit försiktigare. 

– Man kompromissar mer och är ibland lite mer inställsam mot de som har ett våldskapital och är knutna till gäng. 

Tittar över axeln 

Personalen har dragit öronen åt sig efter sprängdådet i Ronna i slutet av sommaren, som var riktat mot en Sis-anställd i Södertälje. 

– Personal som jobbar kväll eller natt tittar sig en extra gång över axeln när de lämnar jobbet. Det diskuteras bland personalen om det går att ha skyddad identitet, eller om ens riktiga namn verkligen behöver användas.

Det blir svårt att ta alltför impopulära beslut. Dessa tas av någon annan än personalen på golvet. 

 – Säger en ungdom: ”Jag vill inte ha den personalen här. Om jag ser den igen så slår jag ner den”, så blir man ju inte så sugen på att komma tillbaka.

Deprimerande miljö

En av anledningarna till att det är så illa på Tysslinge är att det finns farligare ungdomar placerade där idag än för några år sedan, säger Alex. En annan är att miljön på Sis-hemmet är undermålig. 

– Ungdomarna aktiveras inte så mycket som de skulle behöva. De lever i slitna, nedklottrade och deprimerande lokaler och de får knappt någon behandling.

Det är en miljö som uppmuntrar till destruktivt beteende, eftersom killarna inte har något att göra, säger Alex. 

– Det är förvaring i mångt och mycket. Behandlingsassistenterna är ofta mer som vakter. Ungdomarna är understimulerade och många går inte i skolan, säger hen och fortsätter:

– Sömnmedicin delas ut, vilket gör att de blir ännu tröttare och sover bort dagarna. Rutiner följs inte, så ungdomarna kommer inte upp på morgonen. De aktiveras inte. Detta gör att många ungdomar blir frustrerade, deprimerade, känner att de inte fyller något syfte och får ännu större behov av att kontrollera personalen. 

”Ett jävla skämt”

Personalen har fått utbildning i hantering av så kallad otillåten påverkan, som handlar om att pressa en tjänsteman att ändra sitt yrkesutövande, exempelvis genom trakasserier, hot eller våld. Det räcker inte, säger Alex. 

– Så länge vi har ont om personal, som dessutom inte är tillräckligt utbildad, så kommer det att finnas frustration och oro. 

Hur mår personalen?

– Det har varit jättetungt. Många är ganska uppgivna. Personalen gör oftast sitt bästa, men de har kämpat så länge i motvind att det finns väldigt lite ork kvar.

Ledningen på Tysslinge är medvetna om problemet och det finns planer på förbättringar. 

– Men det tar tid och det är inte bra idag. Och att soc lägger så mycket skattepengar på det här, där det är tänkt att de här killarna ska få vård och behandling – det är ett jävla skämt.