Pensionsspararna förlorare när AP-fonderna fortsätter investera fossilt

Av ett värde på drygt 14 tusen miljarder kronor i olje- och gastillgångar världen över äger individer 54 procent, 7,5 tusen miljarder dollar. Ofta genom pensionsfonder. Tre fjärdedelar av dessa individer finns i OECD-länder.

– De dåliga nyheterna är att dessa grupper i dag tjänar på investeringarna och därmed är mer benägna att hålla uppe produktions- och vinstflödena. Den goda nyheten är att det kan finnas en bredare koalition av ägare av fossila tillgångar som jobbar för en stabil nedgång i sektorn. Det är naturligtvis svårt att göra men oavsett – allt är inte i händerna på en liten grupp ägare, säger Gregor Semieniuk, biträdande forskningsprofessor vid University of Massachusetts Amherst och en av delförfattarna.

AP-fonderna vill påverka inifrån

Siffror som Dagens ETC fått ta del av visar att i Sverige innebär scenariot en förlust på omkring 8,4 miljarder kronor för fondinnehavare och individer. För staten skulle förlusten vara 4,9 miljarder kronor. Trots löften om att investera hållbart har de svenska AP-fonderna i dag ett värde på 15,7 miljarder kronor i 66 av de 200 största fossila bolagen.

John Hassler, professor i makroekonomi och ordförande i sjunde AP-fondens klimatvetenskapliga råd, tycker att det finns en poäng i att vara delägare i gas- och oljebolagen. Som aktiva ägare kan de se till att företagen inte gör sådant som bryter mot intentionerna att bli klimatneutrala till 2050.

– Jag tycker att det är viktigt att vi inte låter dessa verksamheter vara helt i händer på folk som kanske struntar i klimatet. Under hela tiden fram till 2050 kommer det finnas kvar fossila verksamheter som det kommer behöva göras underhållsinvesteringar i. Då kan vi göra mer nytta genom att äga, än om vi säljer av allt.

Men det handlar om pensionssparares pengar. Enligt en granskning från SVT förra året investerar sjunde AP-fonden 11 miljarder kronor i 51 av världens största fossila bolag. Och värdet på det innehavet har minskat med 3,3 miljarder.

– Det är ett par promille av AP-fondernas börsvärde. Sett från det perspektivet är det inget oroväckande. Det finns ingenting som pekar på att marknaden helt missuppfattat hur den ska värdera de här sakerna. Det är inte helt otänkbart att det finns överdrivna förhoppningar även i grön industri.

Målet måste väl vara att det inte ska vara lönsamt att investera i fossila bolag, eftersom det inte är hållbart?

– Att investera i nya oljefält i Arktis är helt fel, förhoppningsvis kommer det visa sig vara en dålig investering. Men de verksamma företagen måste finnas kvar med krympande verksamhet fram till dess vi är klimatneutrala 2050. Det är rimligt att med en liten andel av pensionspengarna vara med och använda det för att få inflytande. Det menar jag att det finns gott forskningsstöd för.

”Naivt”

Naturskyddsföreningen har pekat på att det är svårt att få insyn i dialogen mellan AP-fonderna och bolagen, men att inga av de 66 bolag som AP-fonderna investerar har klimatmål i linje med Parisavtalet. Naturskyddsföreningen framhäver att det är svårt att påverka när bolagens affärsverksamhet ”vilar på utvinning av fossila bränslen”, och AP-fonderna bör överge strategin ”aktivt ägande”.

Även Joakim Sandberg, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, säger att det är naivt att investera i oljebolag och tro att det går att förändra dem.

– Argumentet är ganska svårt att tro på när det gäller investeringar i fossilindustrin, vars grundsyfte är ohållbart, säger han.

Joakim Sandberg framhåller att AP-fondernas investeringar innebär att kostnaden för omställningen läggs på framtida pensionärer, eftersom de får ta största smällen när värdet minskar. Men samtidigt ger marknaden fortfarande incitament att det är lönsamt att investera i fossilt.

– Politikerna har sagt att vi ska bli fossilfria, varför har då inte marknaden givit ett lågt pris på de här branscherna. Den borde inte tro på dem, men ändå gör den det och sätter ett okej pris. Det är som om marknaden har fattat att inga av de policies som lagts fram är tillräckligt radikala. Och innan klimatpolitiken verkligen är radikal kommer inte marknaden att förändra sig.

”En rättvisetanke”

AP-fonderna har fått uppdraget att inte ta för stora risker. Och de följer marknadens uppfattning om risker, vilket gör att de hamnar i ett mellanläge, framhåller Joakim Sandberg. 

– Marknadens uppfattning om risk är inte i linje med regeringens åtaganden. Vi vill förändra samhället och marknaden, stänga ned några av de här verksamheterna, så att vi klarar av Parisavtalets mål. Men marknaden har inte prisat in att vi kommer att lyckas med det. 

 – AP-fonderna hamnar emellan regeringen och marknaden. Å ena sidan ska de hjälpa till med omställningen, å andra sidan kan nischade investeringar i grön industri innebära att de tar en oberättigad risk över pensionärernas pengar. Sätter man allt på ett kort kan råka ganska illa ut.

Om AP-fonderna ska lyckas att helt ställa om behöver de få en större backning från staten, anser Joakim Sandberg.

– Hela samhället tillsammans ska bära kostnaderna för omställningen. Det finns en rättvisetanke i det. Men drivkraften för att vi ska vara i linje med omställningen måste komma från politiken, säger Joakim Sandberg.