– Ja, det är väl lite tidigt kanske, men jag och Lindelou fick lite feeling här igår, säger Pauline och skrattar hjärtligt.

10 500 kronor i månaden är mycket även i vanliga fall för en ensamstående mamma som jobbar som barnskötare och en ”riktigt bra månad, helt utan vab eller några egna sjukdagar, får ut omkring 18 000 kronor efter skatt”. Ovanpå det låg inflationen enligt SCB på 9,3 procent i oktober – men någon löneökning har det ännu inte blivit tal om, i alla fall inte för Pauline Engström som är nyanställd på en förskola i närområdet.

– Nä, det är väl inte det första en privat förskolekoncern prioriterar i en ekonomisk kris kanske, att höja lönen för sina anställda. Mina kollegor som jobbat där längre är jättemissnöjda över att de inte ens har fått sin standardhöjning av lönen som de brukar få varje år, säger hon.

Prioriterar fotbollsträning

Sedan i augusti har Pauline Engström åtminstone en fast tillsvidareanställning och slipper hoppa runt på olika vikariat.

– Det är en enorm trygghet att inte ­behöva tänka sex månader åt gången, utan kunna luta sig mot att man även fortsättningsvis kommer ha råd att bo och ställa mat på ­bordet, säger hon.

Ensamstående med sonen Lindelou har Pauline Engström varit sedan start för sju år sedan – något som har gått ut över vardagsekonomin.

– Självklart hade det gjort jättestor skillnad om man varit två vuxna som delade på hyra, fasta räkningar och matkonto. Bara Lindelous fotbollsträning kostar 700 kronor per säsong, men han älskar den och då får vi spara in på något annat, så är det bara, säger hon.

Spar in på maten

En sådan utgift som har fått stryka på foten efter att dagligvarupriserna skenat iväg i takt med inflationen är hur mycket som kan läggas på den mat som bärs hem. Trots att Pauline Engström har fått hålla en strikt budget redan tidigare, har svångremmen nu dragits åt ytterligare några snäpp.

– Det är ju främst i vardagsutgifterna man har känt av förändringen, framför allt med matpriserna. Även om vi var ganska noga förut med, har vi fått bli ännu bättre på att tänka billigt och långsiktigt. Vi äter mest vegetariskt vilket vi spar in en del på, men man känner av prisökningen på färskvaror, definitivt! Lindelous favorityoghurt har vi tyvärr fått sluta med. Det går inte annars.

Annat det har fått sparas in på är de små guldkornen i tillvaron – att gå ut på krogen med ett par vänner en helg i månaden, gå på dejt eller unna sig en ny snygg klänning, även om den råkar komma från en rea.

– Jag har fått sluta köpa nya kläder och skor, både till Lindelou och mig själv. Detsamma gäller för julklappsinköpen nu, det blir att söka av Tradera och Blocket. Och jag brukade unna mig att fixa ögonfransarna för 600 spänn i månaden, det har jag fått lägga av med, säger Pauline Engström.

Oroas över bostadssituationen

Den största oron, ekonomiskt, rör dock inte vardagsinköpen utan att ha någonstans att bo.

Nu hoppas hon på ett brevinkast med hennes eget namn på.

– Mat på bordet finns alltid i och med att det är prio ett, även om det blir havregrynsgröt till middag ibland. Men att försöka hitta ett långsiktigt boende i andra hand i den här stan när man samtidigt har ett barn att ta hand om har inte varit helt lätt, säger Pauline Engström.

Att hon och övriga lönearbetare runt om i landet får stå för kalaset när det blir ekonomisk kris är hon inte förvånad över, men visst känns det orättvist.

– Det känns ju rätt otacksamt att jobba i barnomsorgen. Jag och mina kollegor jobbar med att utbilda och rusta andras barn inför framtiden, men själva får vi vända på varenda korvöre för att kunna ta hand om våra egna.