Patienter hinner få sämre syn i väntan på ögonvård

En stor del av alla patienter som behöver ögonvård får vänta för länge. Enligt den nationella vårdgarantin ska alla kunna få specialistvård inom 90 dagar efter remiss, men för ögonpatienter hamnar en av fem utanför, visar en undersökning gjord av Synskadades riksförbund SRF. En för lång väntan kan leda till att synen skadas mer än den skulle behöva göra.

– Det helt oacceptabelt att människor behöver vänta för länge på till exempel grönstarrsoperationer. Tiden det tar att helt förlora sin syn är individuell, men varje liten försämring räknas, säger Boris Samuelsson som är kommunikationschef på SRF.

Stora skillnader i landet

När SRF jämförde förra årets väntetider mellan ögonvård och annan vård konstaterades att väntetiderna för ögonvård i genomsnitt är längre. Väntetiden varierar även kraftigt mellan de 20 landstingen.

– De stora skillnaderna är inte bra. Då handlar vården om tur och otur: din vård beror på var du bor, säger Boris Samuelsson på SRF.

Anna Bergholtz, journalist och föreläsare, fick barnreumatism som treåring, vilket påverkade hennes syn. I grundskolan var hennes synkapacitet 20–30 procent, idag är hon helt blind och har fått en ögonprotes på ena ögat.

– Jag bor i Stockholm i dag, här upplever jag att lanstinget har stora resurser och är bra på rehabilitering. Men om jag skulle flytta så skulle jag behöva kolla upp hur det ser ut på min nya hemort. Det är galet, så ska det inte vara, säger hon.

Ovissheten skapar oro

Boris Samuelsson på SRF tycker att ögonvården är en resursfråga som landstingen bär ansvaret för.

– Landstingen har slimmat organisationerna och då har besökstiderna blivit för få. Läkarna har för lite tid med patienterna och har otroligt mycket administration att göra nu.

Anna Bergholtz har samma erfarenhet av stressen i vården. Hon har upplevt försämringar i behandlingen, och det hade kunnat bli ännu värre om väntetiden blev längre. Till exempel fick hon nyligen operera bort kalk – som etsade sig fast hårdare ju längre tiden gick – från hornhinnan.

– Om jag fått komma senare hade det blivit svårare att ta bort. Men att vänta får också konsekvenser för vardagslivet, bara ovissheten i sig är jobbig. Varje dag är viktig för mig, min typ av sjukdom sliter på kroppen. I slutändan kostar det mer för samhället, säger hon.