Inför valet hade S tappat väljare under en längre och inte heller hade de lyckats återvinna förtroendet efter bråken om trängselskatt och Västlänken.
– Och att man inte inte lyckades stoppa att det blev ett alliansstyre i Göteborg – trots att Alliansen också gjorde ett dåligt val – den besvikelsen ledde till att motsättningar som funnits blommade upp på ett sätt som ledarskapet inte lyckades hantera. Nu tror jag att det är viktigt att konflikten kan få ett slut så snart som möjligt – ju längre den drar ut på tiden, ju fler sår blir det att läka innan man kan gå vidare, säger Ulf Bjereld.
Tre saker för framtiden
Lokalt menar han att det behövs tre saker för att ta sig an framtiden. Organisationsformerna måste ses över för att locka nya medlemmar, partiorganisationen behöver ett ledarskap som kan samla partiet och därtill behöver jämlikhet och öppenhet in i utvecklingen av politiken.
Vad behöver då Socialdemokratin i stort?
– Givet den tid vi lever i så gäller det att värna den liberala demokratin mot de angrepp från högerkrafterna som vi ser. Utvecklingen står inte still i dag, den går faktiskt bakåt i stora delar av Europa och världen. Det gäller att ta de utmaningarna på allvar och verkligen stå upp för de liberala grundvärderingarna med människors fri- och rättigheter som Socialdemokratin också omslutit. Och vi lever i ett helt annat samhälle i dag än vad vi gjorde när Socialdemokratin växte fram. Socialdemokratin går bakåt i hela Europa som en konsekvens av samhällsförändringar som partiet inte har lyckats förhålla sig till.
Glapp mellan folkvalda och folk
Liksom den populära belgiska statsvetarprofessorn Chantal Mouffe ser han ett glapp mellan de folkvalda och folket och han skulle vilja att Socialdemokraterna grundligt utredde maktförhållanden i väst.
– Om glappet blir för stort så blir det ett uttryck för vanmakt och frustration och då söker man sig som väljare lätt till populistiska partier, i det här fallet högerpopulistiska. Jag tror att en maktutredning skulle kunna bidra till att se vad det är som har hänt och vara första steget till att göra något åt det.
Hans egen politiska bana startade med att hans kärleksfulla, men inte ett dugg socialdemokratiska, föräldrar skjutsade sin 13-åring till SSU-möten i Ängelholm. I hemstaden Båstad kvalade S som ”avgrundsvänster”. Senare i tonåren lämnade han Socialdemokratin och var under några år medlem i KPMLr men det engagemanget tog stopp. För ungefär 25 år sedan återvände han till S och i samband med ett kyrkoval fann han Socialdemokrater för tro och solidaritet som han nu är förbundsordförande för.
– Hela det politiska landskapet har förändrats så starkt under de här åren. Från början var det mycket traditionella vänster-höger-frågor, men i spår av den ekonomiska krisen handlade det mycket om att det skulle vara ordning och reda i ekonomin, det gällde nästan inte att vara den bästa politikern utan den bästa revisorn.
Sviterna av 90-talskrisen satt i länge och följdes av EU-debatter. Först de senaste 10–12 åren ser han att de ideologiska frågorna fått ett uppsving igen. Dels beroende på den populära GAL-TAN-dimensionen, det vill säga att frågorna är bredare och fler än de klassiska fördelningsfrågorna.
– Den har följts av ett uppsving av högerradikala populistiska partier i Europa. Den svåraste åtstramning jag varit med om inom Socialdemokratin var den i frågor kring migrationspolitik och brott/straff som genomfördes åren före riksdagsvalet 2018. Där tyckte jag dels att partiet gick för långt i sak och dels tyckte jag att partiets retorik var ett språk som en socialdemokrat inte borde ägna sig åt, säger han.
Debatterade mot partiet
I början av förra året debatterade han också emot sitt parti i ETC Göteborg och krävde omedelbart stopp av utvisningarna till Afghanistan.
– Jag står fast vid min ståndpunkt att partiet gick alldeles för långt. Jag tror att det fanns en ängslan att om man lät SD och M stå för den restriktiva politiken så skulle väljarna hoppa över dit. Men det jag tror att man missade var att om S närmar sig M och SD vad det gäller en restriktiv flyktingpolitik och retoriken i de frågorna så flyttar sig bara SD och M ett steg till. Vill man då göra avståndet mindre blir det en marsch mot avgrunden.
Han menar att partiledningen verkar ha upptäckt detsamma, men att partiet var nere på runt 23–24 procent innan fokus vände till välfärdsfrågor.
– Jag såg en formulering nånstans om att många väljare våren 2018 inte uppfattade politiken som socialdemokratisk migrationspolitik, utan som att det här är den migrationspolitik som S tror att väljarna vill ha och därför säger de att de är för den. Det genomskådades tror jag och blev aldrig trovärdigt. Plus att det ju splittrade partiet.
Splittring finns det onekligen. Uppenbart är att något måste till för att vända tappet och Ulf Bjereld har gått med i det nya initiativet Reformisterna.
– För att ekvationen ska gå ihop med januariavtalet så krävs det en livaktig opposition, både från höger och vänster. Från höger vet vi att den finns, och från vänster kommer Vänsterpartiet att stå för den, men jag tror att det blir ännu bättre om vänsteroppositionen också finns inom det Socialdemokratiska partiet. Och S är ett så stort parti att det vore omöjligt att alla skulle tycka lika i de här frågorna, jag tycker att det är bra att det sker en mobilisering.
Därtill är han ivrig anhängare av nya sätt att organisera partiarbetet. Den gamla formen med små geografiskt indelade grupper tror han inte längre på. Den som vill engagera sig i djurrätt borde kunna välkomnas till en sådan grupp, fredsaktivister till en annan.
Och reformmässigt finns två prioriteringar. Den första gäller skattepolitiken.
– Svagheten i januariavtalet är att nästan alla som iakttar det inser att detta kommer att öka skillnaderna i Sverige och öka ojämlikheten. Därför tycker jag att det behöver till en skattereform som kompletterar januariavtalet på ett sådant sätt att skattesystemet som helhet blir mer utjämnande än vad det är i dag och naturligtvis också tänker in det gröna hållbarhetsperspektivet, säger han.
Den andra reformen är svårare.
– Så många unga har svårt att skaffa sig en bostad i dag och genom att öppna för marknadshyror i nybyggnation kommer januariavtalet att göra detta ännu svårare. Där har jag inga förslag till lösningar, men den politiska kraft som lyckas formulera reformer som leder till ökad jämlikhet i boendet utan att det hämmar bostadsproduktionen skaffar sig en väldig konkurrensfördel.
Vill se över migrationspolitiken
Gällande den egna hjärtefrågan uppskattar Ulf Bjereld underlättande av familjeåterförening och ökade möjligheter för humanitära hänsyn. Han välkomnar också en parlamentarisk kommitté som ska se över migrationspolitiken.
– Sedan skulle jag vilja att man löste situationen mer akut för alla unga ensamkommande som har bott i vårt land i så många år nu. De som fortfarande lever ett skuggliv och som kommer att bli kvar oavsett vad myndigheterna bestämmer och inte. Jag tycker ju att en amnesti för dem som kom då och som bott i landet i mer än ett år skulle lösa det här problemet som en engångsåtgärd och ge bättre förutsättningar för ett omtag på hela migrationspolitiken sen.
