– Jag förstod att det skulle bli svårt. De har inte haft några riksdagsplatser där på tio år. Så jag är inte förkrossad. På ett sätt kanske jag till och med ska vara glad. Jag är inte säker på att jag hade passat där, i en sådan stor struktur där man måste anpassa sig efter en partiledning, det känns lite som att gå in i en sardinburk, haha.
Betyder det här att den politiska karriären är över?
– Jag har inte hunnit fundera på det riktigt. Men jag måste ta ett beslut. Ska jag vara politiker kan jag inte fortsätta med journalistiken.
Är det självklart att Liberalerna blir ditt parti även i fortsättningen i så fall?
– Ja, jag känner mig mest hemma där. Anledningen till att jag gick från S till L är att Socialdemokraterna inte har brytt sig om det som sker på landsbygden. De bara fortsätter med sin centraliserande politik. Mitt kall, i hela mitt liv, det har varit att spegla de små, de maktlösa och de som aldrig hörs. När jag fick det uppdraget kändes det så kul att få åka ut och jobba för det.
Men L är inte direkt kända för att driva landsbygdsfrågorna särskilt hårt?
– Nej! De är uteslutande ett storstadsparti. Men det blir ännu roligare då, att försöka få in de frågorna. När jag fick rollen att kandidera sa de från partiledningen att ”driv vilka frågor du vill, gör vad du vill!” Fattar du? Det är det bästa med Liberalerna, att man har sån frihet! Man har ingen partipiska.
Det verkar inte som att det gick så bra att nå landsbygdsväljarna?
– Nej, de enda som lyckas med det är SD. Och det oroar mig. Det säger ju sig själv att SD får framgång när ingen annan bryr sig. Ändå är de andra partierna nästan som professionella gråterskor, de sitter och skriker över SD:s valvinster. De måste ju börja se över sin egen politik.
Du är inte bara arg över att SD vinner landsbygden, utan tycker också att de andra partierna har hanterat SD fel?
– Ja, och just därför får de landsbygdsrösterna. De andra partierna har närmat sig SD i massa frågor, som invandring och kriminalitet, men landsbygden är lite av deras sista bastion. Att ingen annan bryr sig, och att det varit så viktigt för S att isolera dem, är ju det som har gjort dem stora.
De borgerliga partierna har ju ändrat sin inställning till SD och vill samarbeta. Hur tycker du att L ska agera i regeringsbildningen?
– Man kommer aldrig sätta sig i regering med SD, men förhandlingar om budget blir det säkert. Partiet har sina röda linjer, samtidigt som de kan tänka sig att prata med alla. Det var en anledning till att jag gick in i Liberalerna, att de inte stänger dörren för någon.
Du sa i en intervju att många nog kommer bli besvikna över att du går till Liberalerna. Blev det så?
– Framför allt har många frågat varför. Och vissa vänner sa nästan upp bekantskapen med mig. Men jag har alltid varit en ifrågasättare. Jag skulle aldrig någonsin ha fått ett uppdrag av Socialdemokraterna. Dom gillat inte sådana som ifrågasätter. Jag är uppfödd i arbetarrörelsen, men
inte i en rörelse som kräver min lojalitet. Jag tror att just det här är ett av socialdemokratins stora problem, de har varit så inne på att behålla makten så att de tappat bort själva rörelsen.
Du är också mer liberal än socialdemokrat när det gäller energifrågan, det är bättre att satsa på kärnkraft än vindkraft?
– Ja, jag tycker det. Vi måste ha en energiförsörjning som fungerar, då räcker det inte att satsa på vindkraft. Jag är inte emot vindkraft, men vi har byggt ut mycket, och särskilt i norra Sverige. Ska vindkraft byggas krävs samförstånd, och inte bara med kommunerna utan också de som bor nära. Jag har träffat människor som står och gråter för att de har fått vindkraftverk 900 meter från sitt hus. De kan inte bruka sin mark, de får inga pengar för sitt hus. De är helt maktlösa.
Vad skulle krävas för att du skulle kunna identifiera dig med socialdemokratin igen?
– Att de börjar representera de människor de säger sig representera. Och framför allt att demokratin förbättras. Det finns ingen möjlighet att påverka inom partiet, titta bara på hur Natofrågan drevs igenom. Tyvärr är socialdemokratin en rörelse i förfall.
