Paret känner sig utsatt efter att fallet lades ner

Det har gått några dagar sedan Håkan och Roy fick beskedet att polisen lagt ner samtliga fem polisutredningar om dödshot, misshandel och trakasserier.
– Det är tråkigt att de inte hittar någon gärningsman. Jag klandrar inte polisen, de har gjort så mycket de kan. Men att de gick ut och anklagade oss var inte roligt, att de trodde att vi hittat på alltihopa, säger Håkan.
Det värsta, säger han, är alla spekulationer som har uppstått. I helgen gick paret ut på en gaybar i Göteborg, men valde att åka hem tidigt eftersom de upplevde att de inte var välkomna.
– Det var ingen som pratade med oss. Och det var väldigt tråkigt att åka och jobba i dag. Det känns inte bra, säger Håkan som är orolig för att polisens uttalande ska leda till nya trakasserier.

Lågt förtroende

RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund vill inte uttala sig om ett enskilt ärende, men understryker att det är viktigt hur polisen kommunicerar när de bestämmer sig för att lägga ner en brottsutredning.  
– De måste jobba med att få allmänhetens förtroende, och då inte bara majoritetssamhällets utan allas förtroende. Annars kommer folk inte att anmäla.
Antalet anmälda homofoba hatbrott har minskat betydligt under de senaste åren. Enligt Brottsförebyggandet Rådets (Brå:s) senaste rapport, som kom sommaren 2013, har de minskat med 32 procent på fem år. Utredarna Carina Djärv och Fredrik Aspling skriver att det skulle kunna bero på ökad tolerans i samhället, men att det behövs kompletterande forskning.

Stort mörkertal

Att ingen vet hur många brott som verkligen sker försvårar analysarbetet. ”Mörkertal” och ”lågt förtroende för polisen” är återkommande uttryck när det kommer till diskussionen om hatbrottsstatistik. Brå har uppmärksammat det, liksom RFSL, justitieminister Beatrice ASK (M) och flera forskare.
Dels anmäls inte alla brott – enligt Brå:s uppskattning anmäldes 2011 endast 850 av 21 000 hatbrott – dels finns det inte någon specifik brottskod för att registrera hatbrott när det görs en polisanmälan. Statistiken utgörs istället av polisanmälningar som Brå efter en granskning bedömer innehåller hatbrott, samt på Brå:s årliga nationella trygghetsundersökning.
– Enligt Brå har homofoba hatbrott minskat, men vi märker inte av någon minskning på vår brottsofferjour, säger Ulrika Westerlund.
RFSL tycker inte att polis och politiker gör tillräckligt. Sedan 2008 är hatbrott inte längre en prioriterad fråga hos polisen och Ulrika Westerlund efterfrågar en långsiktig handlingsplan, ett politiskt initiativ där man berättar hur man tänker komma till rätta med problemet.
– Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla arbetet för att bekämpa hatbrott. Det är bra, men problemet är att det saknas resurser. Stockholms polismyndighet är den som gjort mest, men i våras skulle de ha en konferens om hatbrott mot transpersoner som de fick ställa in på grund av resursbrist. Det är ofta att man gör satsningar mot hatbrott, men man måste tillföra resurser annars är risken att det inte prioriteras i alla fall, säger hon.

Fortsatt kamp

Håkan i Kinna säger att han och Roy kommer att fortsätta att kämpa, närmast väntar Pride i Stockholm där de ska prata på två olika ställen. Om de kommer att överklaga polisens beslut att lägga ner deras fall vet han inte.
– Vi har inte hunnit diskutera det än. Det har varit tillräckligt jobbigt ändå sedan vi fick beskedet.