Efter att ha gått till en husläkare med en brännande känsla i ögat fick Vanja, som lever som papperslös i Stockholm sedan två år tillbaka, en remiss till specialistvård. Hon gick till ett av de stora sjukhusen i Stockholm tillsammans med sin kontaktperson, men blev stoppad i receptionen.
– De ville inte ta emot mig, eftersom jag saknar uppehållstillstånd, berättar Vanja, som egentligen heter något annat, för Dagens ETC.
– Sedan sa de att jag behöver betala 2 000 kronor för att få träffa en läkare. Min kontaktperson visade ett papper från Läkare i världen, och argumenterade för att det inte ska kosta så här mycket. Vi stod där länge, och till sist sa de att jag skulle betala 400 kronor. Sedan fick jag träffa en läkare, säger Vanja.
Enligt organisationen Läkare i världen, som hjälper papperslösa att få vård är Vanjas situation vanlig. Detta trots att en lag infördes den 1 juli förra året som ger papperslösa utökad rätt till vård. Läkare i världen har följt upp hur det har gått för 106 papperslösa som sökt vård under året som gått.

Presenteras idag

Rapporten, som presenteras i Almedalen i dag, visar att 21 av dessa 106 papperslösa nekats subventionerad vård inom den offentliga vården. Röda Korset, som också hjälper papperslösa att få vård kan visa på liknande tendenser. Minst 120 personer som sökt sig till Röda Korsets kliniker för papperslösa och sedan hänvisats till den vanliga vården, har inte fått hjälp, sedan den nya lagen infördes.
 – Vi varnade för problemen redan innan lagen klubbades igenom. Den är godtycklig och diskriminerar, säger Johannes Mosskin, generalsekreterare för Läkare i världen. Han berättar att lagen även har haft positiva effekter för papperslösas möjligheter till vård, vilket märks på den klinik för papperslösa som Läkare i världen driver i Stockholm.
– Söktrycket på vår klinik har minskat över 50 procent. Vi kan inte veta säkert att det är därför men vi hoppas och tror att många vänder sig direkt till den offentliga vården.
Huvudproblemet enligt Johannes Mosskin är en formulering i lagen: att papperslösa har rätt till ”vård som inte kan anstå”. Den formuleringen har mött skarp kritik, bland annat från Socialstyrelsen som i en utredning från tidigare i år skriver att den riskerar äventyra patientsäkerheten. Flera vårdorganisationer, bland andra Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet och Sveriges tandläkarförbund, kritiserade nyligen formuleringen i ett gemensamt utspel.
– Ingen vet vad ”vård som inte kan anstå” är. Det är en juridisk term, ingen medicinsk term. Därför är det väldigt positivt att Sveriges vårdorganisationer nu presenterar gemensamma riktlinjer där de uppmanar all vårdpersonal att ge papperslösa och asylsökande vård efter behov och på lika villkor, säger Johannes Mosskin.

Känner inte till lagen

Han menar att den vanligaste anledningen till att papperslösa inte får hjälp är att vårdpersonal inte känner till lagen, vilket i flera fall har lett till att papperslösa patienter fått betala osubventionerade patientavgifter på tusentals kronor. En Sifo-undersökning som Läkare i världen beställt visar att bara två av tio som arbetar inom vården känner till lagen väl, och en av tio känner inte till lagen alls. Patienter som besöker Läkare i världens klinik får ett kort med information om att de är papperslösa och att en ny lag ger dem rätt till vård, som kan visas upp för vårdpersonal.
– Vårdpersonal ringer oss och frågar hur de ska göra. Stockolms läns landsting har gjort ett par insatser för att informera vårdpersonal, men det är uppenbart att det inte varit tillräckligt, säger Johannes Mosskin.
– Risken är det finns patienter med allvarliga hälsoproblem som inte får hjälp.
– Riksdagen borde genast se till att ändra lagstiftningen så att den blir heltäckande. Att lagen är otydlig är huvudproblemet. Om vårdpersonalen visste att alla människor som kommer har rätt till vård på lika villkor hade det knappast varit några problem, säger Johannes Mosskin.