Panelen: När känner du dig ensam?

– Vald ensamhet älskar jag – men i strid, sjukdom, orättvisor – då är ensamheten ett reellt hot. Facket, hyresgästföreningen, politiken, sport, andliga offentliga rum, metoo – alla de sammanslutningarna är livsnödvändiga för att vi inte ska göra illa varandra för mycket.

– Det är lätt att säga att ensam är stark men det gäller bara under den korta tiden av livet som du faktiskt är just stark. Största delen från födseln till döden är vi alla beroende av varandra på ont och gott. Det här är självklar­heter men som samhället ser ut nu måste vi aktivt försvara det.

Stefan Sundström

Artist, 60 år

– Jag är som ensammast när jag sitter på tricken och tar upp mobil­telefonen bara för att alla andra gör det. Vill ju inte att någon ska tro att man är ensam. Sociala medier är smitt­sammare än corona. Jag vill bli viral på instagram.

– Vilken baddare man är på social distansering. Lätt som en plätt slutade man ta i folk. De blev platta och endimensionella och lättare att hantera. Man trycker bara på Gilla och sedan är det bra med det.

Balsam Karam

Författare och bibliotekarie, 38 år

– Jag känner mig som mest ensam när jag upplever att jag inte har kamrater som delar min förståelse av världen. Såklart finns de alltid där, men är ibland mer eller mindre synliga för mig.

– Annars kan midsommarafton vara en riktigt ensam kväll, oavsett vad jag gör. Ensamheten där har att göra med att bli påmind om en särskilt sorts exkludering.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.