Med sin rufsiga, grånade sidbena och jeansskjorta blå som vårhimlen framstår Olof Palme fortfarande som en spjuver i jämförelse med de andra partiledarna.
Kallar du dig fortfarande socialist?
– Visst är jag demokratisk socialist. Jag är stolt över vad den har uträttat i vårt land, som Hjalmar Branting när han genomförde rösträtten, säger Olof Palme och pekar ut genom fönstret på Café Schweizer i Gamla stan.
Bara ett stenkast från kaféet ligger Brantingstorget, döpt efter Sveriges första statsminister som likt Olof Palme var en världsvan överklassman med hjärtat till vänster.
Men det var inte självklart att Olof Palme skulle bli politiker. Han föddes 1927 på Östermalm, och utbildades till officer och jurist. Den politiska passionen väcktes när han i slutet av 1940-talet liftade i USA och såg söderns och afroamerikanernas fattigdom. Under en bussresa i Laurel, Mississippi satte han sig till de vitas ilska längst bak i bussen, bland de svarta.
– Jag tror att jag slapp bli slagen för att de tog mig för en tokig utlänning, säger han om händelsen.
Som statsminister kom han senare på kant med landets president Richard Nixon, som under ”frostens år” tog hem sin ambassadör från Sverige på grund av kritiken av Vietnamkriget.
Enligt morgontidningarna är du antiamerikan?
– Det är en stor skillnad mellan antiamerikanism och att kritisera landets krigföring. Våra åsikter stämde överens med en stor del av USA:s egen befolkning. Det kan väl knappast vara antiamerikanskt att tycka som det amerikanska folket.
I USA diskuteras just nu svartas rättigheter efter flera uppmärksammade fall av polisbrutalitet och Beyoncé gjorde en hommage till Malcom X under senaste Super Bowl. Hur ser du på rasism och diskriminering i Europa idag?
– Det sätt som invandrare behandlas på i Europa är skamlöst. Det är ett klassiskt exempel på exploatering. De behandlas som marginalgrupper på arbetsmarknaden. De fördes hit för att vara billig arbetskraft. När sedan ekonomin gick ner blev många arbetslösa. Invandrarna har högre arbetslöshet, lägre löner, står utanför trygghetssystemen och kan sändas tillbaka till sina hemländer.
Bör vi sänka ingångslönerna för nyanlända?
– Höginkomsttagare stod på kö i tv och talade om att ”nu måste vi verkligen ta krafttag” och ”skuldra vid skuldra skulle vi lyfta nationen ur eländet” – samtidigt som de för egen del begärde skattesänkningar på tiotusentals kronor. Att inte folk slog sönder tv:n när de såg det där. Hur i all fridens dagar kan det komma sig att den som har låga inkomster arbetar mer om han eller hon (läs ”hen”, reds. anm.) får lägre lön medan den som har höga inkomster arbetar mera om vederbörande får lägre skatt? Vad är det för logik i det?
Hur tycker du att regeringen bör svara på utmaningen från den yttersta högern?
– Rasismens grogrund kan ofta sökas i människors ekonomiska och sociala villkor. Vi bekämpar därför rasismen också genom att slåss för full sysselsättning ekonomisk expansion och social rättvisa. I ett samhälle, där människor vet att de får jobb, kan försörja sig, känner social trygghet och ser optimistiskt på sin och sina barns framtid, har rasismen svårt att få något egentligt fotfäste.
Men Sverige är ju ett av världens rikaste länder ...?
– Fördomen har också sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser, för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora ett socialt privilegium.
För en gång skull låter Olof Palme ambivalent. Han funderar noga mellan svaren, i motsats till många nutida politiker, som antingen snubblar över sina talepunkter eller koncentrerar sig så att ögonen blir blanka som plåt. Öga mot öga saknar Olof Palme den hårda ton han kan ha i debatter. Han är ledig och charmig, även om hans leende är reserverat.
Utsätts du för näthat?
– Priset är högt för det man gör, med nattliga telefonsamtal och anonyma brev.
– Jag är ju en gammaldags folkmötestalare. På tv så vet man att det sitter en massa folk och tittar på det här. Men man har inte direktkontakt med dem.
Sociala medier har också släppt fram nya röster, såsom en ny våg av feminism. Hur ställer du dig till delad föräldraledighet?
– Kvinnornas problem har hittills dominerat debatten. Men det krävs en förändring av både kvinno- och mansrollen. Mannen har för liten del i barnens uppfostran.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Olof Palme förespråkar även sex timmars arbetsdag, som han anser är ”viktig för kvinnans ställning”.
En annan het fråga är censur av kulturuttryck, såsom Astrid Lindgrens böcker och Athena Farrokhzads sommarprat.
– Den som ogillar konkreta inslag i kulturproduktionen bör naturligtvis kritisera den konstnärliga utformningen, avslöja felaktiga sakuppgifter, bekämpa de idéer och värderingar som väckt hans misshag. Det är demokratins väg. Men han bör inte kräva att samhället ingriper med sin övermakt eller, om han sitter i den positionen, själv företa ett sådant ingripande. Det är den autoritära intoleransens väg.
Det har gått 30 år sedan attentatet mot Olof Palme. Daniel Suhonen skrev nyligen att vi har mördat honom genom att glömma hans ideologiska sidor, och att ”dagens svenska socialdemokrati ligger närmare de krafter som önskade få bort honom 1986, än den politiska linje Olof Palme själv förde.”
Från vänster drivs frågan om vinster i välfärd-en hårt, men Stefan Löfven vacklar. Olof Palme är dock bestämd i sitt tal:
– Vi bör säga nej till nedrustning av den offentliga sektorn till förmån för kommersiella alternativ. De funktionshindrades, de äldres, de sjukas behov, kan aldrig lösas av affärsmän. Behoven av vård och omsorg kan bara mötas genom en organisation som kontrolleras av medborgarna själva.
Olof Palme beklagar också att nutiden slutat knyta politiken kring stora reformer och visioner.
– Politik, det är att vilja. Socialdemokratisk politik är att vilja förändringen därför att den ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans om drömmar och visioner. Förändringen kan göra utopier till verklighet.
Du har förhoppningsvis många år kvar – men vad hoppas du att eftervärlden tänker om dig?
– Det har jag aldrig funderat på. Och jag hoppas att jag, ända till mitt sista andetag, inte tänker på det. Samma ögonblick som människor tänker på sina eftermälen så blir de rädda, och förlorar sin vitalitet. Vi är dömda att leva här på jorden och måste göra livet så anständigt som möjligt. Detta är grunden för hela min ideologi.
Fotnot: Citaten är lätt redigerade, men är Palmes egna. De har hämtats från tv-intervjuer, tidningsartiklar, biografierna av Kjell Östberg och Henrik Berggren, samt i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (www.palme.org).
