– För mig är det ren ondska att tillverka vapen för att döda andra människor. Men jag tror på dialog och försöker vänligt övertala dem att byta jobb.
62-årige Jerome Van de Loo är från Nederländerna och som civilingenjör bygger han bokstavligen broar till vardags.
– Fredsaktivismen är en passionerad hobby. Den kostar mig bara en massa pengar men jag tycker att det är viktigt.
Idag har han med sig sin fru och två andra kamrater från den den kristna organisationen Franciscan peace watch.
– Bolagen inne på mässan lever i en värld av skapade och överdrivna hot samtidigt som de fortsätter att ignorera klimatkrisen.
Många bär uniform
Inne i mässhallen var besökarna nästan uteslutande medelålders män i antingen mörka kostymer eller uniform med tyska, brittiska, nederländska eller svenska flaggor på axeln.
Pentagon släppte nyligen en rapport som pekade ut klimatförändringar som ett hot mot USA:s nationella säkerhet men den slutsatsen verkar inte ha fått fäste bland deltagarna på mässan. Här var målet att visa upp och sälja övningsteknologi och vapensystem för att bekämpa tre gemensamma fiender: Ryssland, jihadister och palestinska grupper. Det är i alla fall intrycket jag fick efter att ha spenderat åtta timmar bland högteknologiska vapnen, bepansrade fordon, AI-styrda drönare och elektromagnetiska attacksystem.
– Det här är utan tvekan den viktigaste händelsen under året i min bransch, säger en man från ett israelisk vapenbolag.
Tre stora mässor
I de intilliggande hallarna pågår en mässa med militärt undervattenstema (UDT) och en tredje om elektronisk krigföring (EW). Den största av de tre är Itec som handlar om militär simulering och träning.
I montrarna snurrar hologram av stridsbåtar och i Saabs monter får besökare provskjuta granatgeväret Carl Gustaf mot stridsvagnar på en digital skärm. En bit bort, i Försvarsmaktens monter, sitter en man på knä med virtual reality-glasögon för ögonen. Han skjuter rakt ut i luften med ett vapen som brummar dovt för att simulera automateld.
Det blir väldigt tydligt hur nära datorspelsvärlden har kommit försvarsindustrin. Den digitala tekniken som Försvarsmakten använder är framtagen av spelbolaget Bohemia. Bolaget var en av pionjärerna i branschen, berättar James Taylor som i tonåren spelade datorspelet Counter strike och nu arbetar med bolagets simuleringar för militära övningar.
– Vi började göra vanliga krigsspel för PC-datorer men de senaste åren har vi bildat ett dotterbolag som enbart producerar simuleringsprogram till försvarssektorn, säger han.
Den amerikanska vapenjätten Lockheed Martins har kanske den största och mest påkostade montern. Gigantiska skärmar visar pampiga bilder av stridsflyg och attackbåtar. Bolagets chief systems architecht Nigel Jones är en trevlig brittisk man som berättar om hur viktigt det är att möta sina kunder öga mot öga.
– Det är inte så ofta de sliter upp checkboken och köper direkt. Men jag har lyckats sälja in ett kontrakt till britterna i montern på en sån här mässa, säger han.
Under samtalet vibrerar min mobil i fickan: författaren Sven Lindqvists är död. Ett mycket sorgligt besked, men också ett märkligt sammanträffande. Han växte upp i Älvsjö, en stenkast från mässan, var vapenvägrare och skrev böcker om kolonialism och krigets idéhistoria ur de bombades perspektiv.
I Sven Lindqvists kanske mest kända bok ”Utrota varenda jävel” skildrar han hur det känns att bli beskjuten av den brittiska flottans kanoner under 1800-talets koloniala krig.
”Marken är hal av blod, husen står i lågor, kvinnor skriker. De dör hjälplösa stupade innan de kunde se sin fiende”. Han skriver om ”det hjälplösa raseriet inför en övermakt som dödar utan att behöva gå iland, som segrar utan att ens vara närvarande”.
Sven Lindqvist beskriver historiska folkmord men de kunde likväl handla om vår tids moderna drönarkrig i Afghanistan.
Inne i på vapenmässan i Älvsjö talas det om att låta artificiell intelligens styra stridsflygen. De hypermoderna it-styrda krigssystemen beskrivs som ”effektiva” och ”smarta”. Det är slående hur en mässa om krig på ett så effektivt sätt lyckas göra själva dödandet till en avlägsen abstraktion. Ingen vill tala om offren.
Men går det verkligen att ignorera vad vapensystemen faktiskt syftar till: att döda med högsta möjliga effekt? Den trevliga brittiska herren i Lockheed Martins monter jobbar trots allt på ett företag som svartlistats av Nordea och Swedbank på grund av inblandningen i produktionen av kärnvapen och klustervapen.
Bombad skolbuss
I en paus tittar jag på ett CNN-klipp från Saada i Jemen. Kanalen har fått tag på rörliga bilder från en telefon som hittats i en bombkrater. Telefonen tillhörde skolpojken Usama som hade filmat sina kamrater på en skolutflykt. De leker kull och stojar runt. En timme senare var nästan alla barn som syntes i videon döda. 51 människor miste livet, varav 40 barn, när den saudiskledda koalitionen släppte en 227 kilo tung laserstyrd MK 82-bomb över skolbussen. Bomben var tillverkad av Lockheed Martin.
Med Sven Lindqvist i tankarna tar jag mod till mig och frågar Lockheed Martins personal om att deras bomber används i Jemenkriget.
– Vi svarar inte på politiska frågor, svarar Kayla Stanley, kommunikationsansvarig.
Några timmar senare mejlade hon ett förtydligande:
”Vi kan inte kommentera den amerikanska militärens operationer eller deras internationella partners. Vi är hedrade att samarbeta med USA:s militär och våra internationella partners för att leverera strategiska försvarslösningar som håller människor säkra.”
Utanför mässhallen möter jag åter fredsaktivisten Jerome van de Loo igen som håller på att plocka ner de regnbågsfärgade fredsflaggorna. Han och de andra fredsaktivisterna ska sova hos en släkting men fortsätta protesterna de kommande två dagarna.
Nästa Itec-mässa blir i april i London nästa år, kommer ni att vara där?
– Vi kommer att vara där utanför. Jag har gjort det här varje år, 14 år i rad, och kommer fortsätta så länge de där inne gör det. •