På kooperativet Ängås trädgård i Frölunda arbetstränar personer som har erfarenhet av missbruk, kriminalitet eller psykisk ohälsa. Andra har haft utmattningssyndrom eller andra stressrelaterade sjukdomar.
– Tanken är att ge möjlighet åt människor som är utanför systemet. Vi träffar många som har gått hemma i år och dagar. De har levt helt isolerade och det är en jättegrej för oss att bryta det, säger trädgårdsmästaren Anne Pukari.
”Viktigt att börja mjukt”
Målet är att arbetsträningen ska ge positiva rutiner och en känsla av sammanhang och mening. Personerna arbetar i sin egen takt och efter sina egna förutsättningar.
– Vissa har levt så isolerade att de inte ens kan dricka kaffe tillsammans med andra. Då får de gå här för sig själva. Efter ett tag kanske de kan jobba lite tillsammans med någon ur personalen och så småningom blir de indragna i det sociala. Det är viktigt att börja lite mjukt, säger Anne Pukari.
Över 120 anställda
På gården finns ett kafé och en butik där man kan köpa blommor, grönsaker och egenproducerad honung. Ängås trädgård är en del av kooperativet Vägen ut som grundades i Göteborg för drygt femton år sedan. Det startades av personer med erfarenhet från kriminalvården, antingen från insidan eller utsidan, som upplevde att den svenska kriminalvården fokuserade mer på att verkställa straff än att hjälpa människor vidare. De fick pengar från EU för att skapa jobb för personer långt ifrån arbetsmarknaden och på ett år startade de tre sociala företag. Snart började myndigheter som arbetsförmedlingen och socialtjänsten att hänvisa personer till dem. Idag driver de 12 sociala företag och har över 120 anställda.
Över 120 anställda
Majoriteten av de som jobbar inom kooperativet började som deltagare i arbetsträningen. Trädgårdsmästaren Anne Pukari har en bakgrund inom skolvärlden och när hon hörde talas om kooperativet hade hon varit utbränd tre gånger.
–Den sista gången var jag riktigt illa däran. Om jag hade kommit hit hade jag nog aldrig blivit frisk. Jag hade fortfarande varit utanför på något sätt, säger hon.
Idag är hon anställd inom kooperativet. Det som hjälpte henne att bli frisk var att komma till en arbetsplats där det fanns jordnära arbetsuppgifter och människor som förstod att man inte alltid var på topp. I lärarrummen upplevde hon aldrig att det var okej att att må dåligt eller vara helt ärlig inför kollegorna.
– Det var så stor skillnad när jag kom hit. Här vet alla om att man har olika krämpor och folk förstår när du säger att du mår skit, säger hon.
Skäms för återfallen
När Marko Puustinen började arbetsträna på Ängås trädgård för ett halvår sedan var det en livsavgörande händelse för honom. Han har en historia av långvarigt och tungt drogmissbruk och är reumatiker sedan 20 år tillbaka. Sysselsättningen på gården får honom att hålla sig borta från droger och kriminalitet.
– Jag är svetsare i grunden men det är svårt för mig att stanna någon längre tid på en vanlig arbetsplats eftersom jag tar återfall ibland. Här känner jag att jag kan få stöd när det händer. På andra arbetsplatser har jag skämts så mycket efter mina återfall att jag inte har kunnat komma tillbaka, säger han.
Både han och Anne Pukari upplever att Ängås är ett välbehövligt alternativ till den vanliga arbetsmarknaden, som de menar är dåligt anpassad till människors individuella förutsättningar. Anne Pukari tycker att arbetsgivare är dåliga på att se till hela människan och undrar varför så många företag prioriterar vinster framför personalens välmående.
– Man pressar verkligen ut allt ur människor. Jag har upplevt det själv och jag märker det när jag pratar med vänner och familj. Arbetsmarknaden är utformad så att det aldrig går att vara nöjd. Man får aldrig bara jobba på, utan måste komma med nya visioner hela tiden.
Vad lyckas ni med som inte andra gör?
– Vi kan jobba såhär eftersom vi inte är en kommersiell verksamhet. Det går inte ut på att göra vinst och vi som jobbar har inte några höga löner.
Är det omöjligt att driva ett kommersiellt företag och samtidigt värna om sina anställda?
– Det går nog, men jag vet inte hur det skulle gå till. I så fall måste man nog vara nöjd med sin vinst. Om man gör en vinst på 50 miljoner ett år måste inte målet för nästa år vara att gå plus med 100 miljoner. Ribban behöver inte höjas hela tiden.
Sparar 64 miljoner
Arbetskooperativen inom Vägen ut återinvesterar sina vinster i företagen. Förra året anställde de 47 personer som tidigare arbetstränat hos dem. Några andra gick vidare till studier eller andra jobb. Enligt kooperativet själva sparade samhället 64 miljoner kronor genom att personerna lönearbetade i stället för att få försörjningsstöd och sjukersättningar.
Eftersom Marko Puustinen arbetstränar på gården får han aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen och behöver inte göra kriminella handlingar för att försörja sig. Han är trött när han kommer hem om kvällarna och är inte lika rastlös som tidigare.
– Jag önskar bara att jag hade hittat hit tidigare. Här är det aldrig någon som flåsar en i nacken. Man får börja där man är och gå framåt i sin egen takt.
