När forskare från Uppsala universitet analyserade samtal från hjälplinjer noterade de att flera av de som ringde in uttryckte sig rasistiskt. Clara Iversen, forskare vid Institutionen för socialt arbete, förklarar att det annars är ovanligt med studier av direkta interaktioner i vårdsammanhang där det förekommer inslag av rasism.
– Men här fick vi inspelade exempel på när det faktiskt händer och hur det låter när man är rasistisk, säger Clara Iversen.
Personer som ringde in kopplade bland annat sitt dåliga mående till andra människor, som de beskrev i rasistiska termer.
– Någon sa exempelvis att ”jag mår dåligt eftersom det finns så mycket invandrare, det gör att jag känner mig otrygg”. Även användningen av n-ordet förekom, berättar Clara Iversen.
Hon påpekar att just en hjälplinje kan ha en viktig funktion för personer med rasistiska uppfattningar.
– De som bemannar hjälplinjer har en möjlighet att försöka hjälpa de som ringer in att hitta en väg ut ur det här tänkandet, istället för att man googlar vidare på egen hand och kanske hittar mer konspirationsteorier.
Det funkar inte
Men att bemöta rasistiska uttryck kan vara svårt, särskilt inom ramen för ett samtal med någon som är självmordsbenägen.
Clara Iversen beskriver två sätt att angripa situationen som inte verkade ge särskilt positiva effekter.
– Det ena var att direkt säga ifrån och markera mot rasismen. Det här gjorde att de som ringde in positionerade sig som missförstådda och upplevde volontären som illvillig. Det blev ibland svårt att fortsätta samtalet, säger Clara Iversen.
Det andra sättet var att ignorera det rasistiska uttrycket och bara fokusera på att ge stöd. Något som Clara Iversen menar var problematiskt eftersom den som ringde då kunde fortsätta med samma jargong och förutsätta att volontären höll med.
– Det är också problematiskt ur ett självmordsperspektiv, för då berör man inte sin egen situation och vad som i grunden faktiskt gör att man mår dåligt.
Ingen generell regel
Ett tredje alternativ verkade ge bättre resultat. Det gick ut på att ge ett empatiskt bemötande men samtidigt ifrågasätta rasistiska inslag i samtalet.
– I dessa fall lyssnade volontären klart på det personen sa, utan att hålla med, och öppnade sedan upp för andra perspektiv, säger Clara Iversen.
Exempelvis förklarade en person sin ensamhet med hänvisning till att hon bor i en invandrartät miljö.
– Då svarade volontären först att hon förstår att det kan vara svårt att få kontakt men vänder sedan på det och säger att det samtidigt kan vara så att det finns goda nätverk på ett sånt ställe, beskriver Clara Iversen.
Huruvida samma bemötande skulle fungera i en mer vardaglig situation är Clara Iversen lite kluven till.
– Inom ramen för ett samtal om självmord handlar det om att hitta ett sätt att ge empati men också styra bort från det rasistiska. I ett annat sammanhang är det okej att dra en gräns på ett annat sätt, att markera att man inte är beredd att ha ett samtal på de här villkoren, när det förekommer rasism.
