Hur kunde Sverigedemokraterna få fäste i ett av världens mest toleranta länder? Den frågan söker före detta LO-ekonomen Dan Andersson svar på i en ny bok och slår fast att ökad otrygghet är den främsta förklaringen.
– Trygga människor är toleranta, säger han.
Dan Andersson har lusläst forskning och statistik för att undersöka vilka SD:s sympatisörer är och varför de röstar på Sverigedemokraterna. Idag presenterar han boken Så fick Sverigedemokraterna makt under Almedalsveckan i Visby.
Dan Andersson oroas över Sverigedemokraternas framgångar men berättar att han gick in i projektet med ett öppet sinne.
– Jag bestämde mig för att inte falla i fällan av politisk korrekthet och bua åt hela den här väljargruppen. Gör man det har man inte fattat hur farligt det här är. Jag har kämpat hela mitt liv för att arbetarklassen inte ska bli reaktionär men man måste förstå för att kunna bekämpa, säger han.
Toleransen har ökat
Dan Andersson kommer till flera slutsatser i sin bok och slår fast att SD:s framgångar beror på tre saker. På ökad konkurrens om knappa resurser, på ökad ekonomisk marginalisering och på en intolerant attityd mot invandrare. Intoleransen har inte ökat i Sverige, tvärtom. I början av 90-talet ville 70 procent av arbetarna se färre asylflyktingar, medan bara 49 procent tyckte samma sak år 2010. Det är istället otryggheten som vuxit sig större och gett plats för ett högerpopulistiskt parti, menar han.
– Sverigedemokraternas väljarbas är otrygga väljare som under senare år haft allt färre jobb att söka och mött allt större inkomstskillnader och nu kan vi se att toleranskurvan som hela tiden ökat börjat plana ut.
Använt fattigdom som metod
Enligt Andersson var Sverige länge inte mottagligt för högerpopulistiska partier. Politiken var inriktad på att skapa trygga och självständiga individer och sådana är oftast toleranta. Ny Demokrati kom, men försvann lika fort, medan Sverigedemokraterna har kommit för att stanna. Läget är förändrat och framför allt unga, sjuka och arbetslösa har fått ett sämre skyddsnät. Fler ungdomar saknar fullständig utbildning och får därmed varken tillgång till en trygg framtid eller träning i ett frihetligt tänkande och Dan Andersson lägger stor skuld på den borgliga alliansregeringen.
– De har använt fattigdom som metod och ställt grupper mot grupper. Man har sänkt a-kassan, försämrat sjukförsäkringen, infört jobbskatteavdrag och fört en politik för lönesänkningar. Då går det inte att bli förvånad över att folk blir förbannande.
För mycket klungfotboll
I boken presenteras också studier som visar att det av regeringen etablerade begreppet utanförskap gynnat SD.
– Det är en nedsättande beskrivning genom vilket eliten ger sin välsignelse att skilja på människor och säga: vi behöver inte betala för dem, säger Dan Andersson men påpekar att även de rödgröna partierna borde agera annorlunda. Sverigedemokraternas framgångar är alla de andra partiernas misslyckande och de rödgröna borde prata klass och ekonomi istället för etnicitet och ursprung, menar han.
– Att tala om invandrare och hårfärg kopplat till utanförskap gynnar bara de som vill klyva Sverige. Vad du tjänar eller vilken utbildningsbakgrund dina föräldrar har, har dessutom mycket större påverkan för hur det går i livet än var du är född.
Vad ska då de etablerade partierna göra för att inte gynna SD?
– De ska erkänna att det finns problem, att det finns klasskillnader och att sjukvården inte fungerar. Säga att de ser och förstår och att de vill göra någonting åt det, idag är det ingen som artikulerar de här väljarnas oro. Sedan måste de visa väljarna att det finns tydliga alternativ, att svensk politik inte är klungfotboll i knatteligan.
