BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vi började längst fram i vagnen, hos förarna. Det är ju trots allt deras arbetsplats, de flesta av oss andra kan välja att hoppa av.
– Även om det inte finns mer än två barnvagnsplatser så trycker en del sig in ändå, det kan komma fem–sex stycken. Det är en säkerhetsfråga och ibland räcker det att gå till en annan dörr. Det är det mest irriterande, säger föraren Asima Omeragic.
För den som behöver på med en barnvagn kan det vara fint att få hjälp. Men som en småbarnspappa konstaterade – fråga först! ”Ingen förälder gillar att du plötsligt hetsrycker i deras barnvagn från ingenstans”. Gör inte det alltså.
Men redan innan vi har kommit på denna frustrationens tryckkokare som kallas spårvagn gäller det att kunna bete sig. Spårvagnsföraren Tho Nguyen är orolig för att någon ska göra sig illa.
– Titta åt båda hållen och spring inte framför spårvagnen, särskilt på vintern. Du kan trilla! Och ta god tid på dig, inte stressa, säger han.
Detta gäller även påstigning. Knô dig inte in om det är trångt i dörren – låt folk gå av först och lämna utrymme för dem att komma ut. Det hela är mycket enkelt och tunnelbanesystem världen över har skyltar för att förtydliga. Ska det verkligen behövas? Va? Fortsätt även in i vagnen om det är mycket folk och lämna rullstolsplatsen till just rullstolar.
Låt andra sitta när plats finns
Vi är förstås medvetna om att det finns människor med klaustrofobi, det finns de som tycker att det är obehagligt att sitta nära någon de inte känner och så verkar det finnas en del som ser sin väska som en person. Med detta beaktat är det ändock brukligt att låta andra, mänskliga, resenärer sitta när plats finnes. Att sitta som killarna på fordonsklassens första rad i skolkatalogen kan visserligen tävlas i, rekordet ligger på sisådär 141 graders vinkel, men så kallad manspreading är inte poppis. Det ser faktiskt heller inte särskilt coolt ut, särskilt inte om det inkräktar på utrymmet bredvid. Därtill är det ingen som går på att du inte har märkt att gången är full med folk medan din matkasse vilar bekvämt i sätet bredvid.
Tidigare i år rasade för övrigt vår krönikör Shahin Dehghani över ämnet väskor på vagnen.
”Till dig som inte tar av dig ryggsäcken och ställer den vid fötterna. Försöker du dölja en puckel? För då är det okej. Annars är du bara en idiot som inte förstår att just i den höjden är du stor som två människor”.
Han har ganska många på sin sida. I denna ryggsäckens guldålder gäller det att se sina passagerare som kristall i en trång butik, att få en rygga i fejset är uselt.
Känns det som mycket gnäll nu? Håll i dig som vid vagnens startryck, för det är på inget vis över.
I ryggsäcken kanske du har en liten matlåda, picknik eller matsäck. Trevligt för dig! Men om du vill hålla humöret uppe på dina medresenärer får den gärna stanna där. Små skyltar har hintat om att mjukglass och halv special, eller hur det nu var, inte är önskvärda, men smaken är som baken och aversionerna är många. Någon konstaterar att hon inte vill lukta på ditt kokta ägg, en annan kväljs av pommes från donken, en tredje hatar ”din jävla medhavda salamimacka”. Viktigast är förstås att undvika till exempel jordnötter som kan medföra livsfara för allergiker! Vill du vara på den säkra sidan stillar du din hunger först när du har klivit av. Och är du vansinnigt förtjust i din nya parfym och maxade med en hel air av väldoft bör du ställa dig allra längst bak i vagnen, för allergiker och luktkänsligas skull.
En verkligt öm tå i kollektivtrafiken är det personliga utrymmet. Säg gärna ”ursäkta” och ”tack” och ”vill du sitta ner?” när det verkar rimligt. Det senare särskilt till äldre, höggravida eller personer som på annat sätt uppenbart verkar behöva det. Men att starta längre konversationer med medresenärer kräver känsliga sociala tentakler. Är den här personen intresserad av att tala med dig? Det kanske svider, men det kan faktiskt vara så att vederbörande bara vill resa ifred. Likaså är det inte alla som gillar samma musik som du och särskilt inte genom sprakande mobilhögtalare, det kan vara illa nog genom läckande lurar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Du tänker att det måste vara nog med förhållningsorder nu. Ack nej, vi har sparat det värsta till sist. Hygienen.
Somliga behöver hjälp att lära sig. ”Vill inte ha din femårings leriga insaltade stövel i nacken. Hade jag velat ha den där hade jag bett om det” konstaterar en man som har fått nog av vilda barn utan tillsyn.
Dessvärre är en hel del av dem som står för det värsta snusket med råge gamla nog att kunna läsa den här texten. Idogt spårvagnsåkande kan få den mest bakteriehugade Agnes Wold-supportern att rygga för stoppknappar, stolpar och annat. Hosta och nys i armvecket så klart, det är sedan gammalt. Men pilla dig inte heller i näsan på vagnen. Eller smutsa ner. Eller klipp naglarna. Eller spotta. Eller fila fötterna. Förstår du inte varför måste vi bli som Shahin Dehghani och puckoförklara dig och det vill du väl inte förstås.
Så. Det återstår ganska mycket. Vi är alla människor och ställer till det emellanåt, men om du bara i lugn och ro kliver på när andra har gått av, sätter dig på en ledig plats, upptar bara just den och håller ganska låg profil ska det nog gå bra.
