– Det senaste året har den fackliga organisationsgraden gått ned både för arbetare och tjänstemän, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet, som forskar om fackföreningsrörelsen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jämfört med 2006, då det stora medlemsraset för LO-förbunden inleddes, har drygt 300 000 arbetare försvunnit från facket och anslutningsgraden minskat till 61 procent. Bland tjänstemännen har den sjunkit till 73 procent.

– Huvudförklaringen till att det går ned även bland tjänstemännen är att det just nu är gott om jobb vilket gör att folk inte är lika rädda för arbetsgivaren. De som är missnöjda med arbetsvillkoren upplever att det är relativt enkelt att byta arbetsgivare och då känns det inte lika viktigt att vara med i facket, säger han.

Frågan är vad som händer när konjunkturen vänder och varslen ökar.

Anders Kjellberg menar att nedgången de senaste tio åren är en tydlig konsekvens av Alliansregeringens kraftiga höjningar av avgifterna till a-kassan i kombination med att varken fack- eller a-kasseavgiften längre fick dras av på skatten. Resultatet blev också att kopplingen mellan att vara med i facket och a-kassan minskade när många tvingades välja.

– De chockhöjda a-kasse­avgifterna bröt sönder det tidigare självklara att vara med i båda. Inte minst inom hotell- och restaurang där nettoavgiften höjdes från 60 kronor till 360 kronor över en natt, en arbetargrupp som dessutom tillhör några av de mest lågavlönade och där många är tillfälligt anställda.

Tillfälliga anställningar fortsätter att öka

Parallellt med den allt lägre fackliga anslutningsgraden har arbetsgivarnas organisationsgrad paradoxalt nog stigit. År 2016 arbetade 88 procent av de anställda i företag eller organisationer som var medlemmar i någon arbetsgivarorganisation, samtidigt som bara 69 procent av de anställda var med i en facklig organisation. En skillnad som pekar mot en maktförskjutning på arbetsmarknaden där kollektivavtalen i växande grad kan styras och upprätthållas av arbetsgivarna.

Den senaste statistiken visar också att de tillfälliga anställningarna kopplat ett järngrepp om arbetsmarknaden. Vanligtvis innebär högkonjunktur och låg arbetslöshet ökade chanser för tillsvidareanställningar, men inom vissa yrkesgrupper har de tillfälliga anställningarna i stället fortsatt att öka.

Framförallt inom rut- och rot-branscherna städ och bygg där andelen tillfälligt anställda ökade med runt tre procentenheter under första kvartalet 2018 jämfört med samma period förra året. Inte minst gäller ökningen för arbetare med invandrarbakgrund, till exempel inom vård och omsorg, där nästan var tredje utlandsfödd numera tvingas gå på korta kontrakt, enligt siffror som tidningen Arbetet låtit SCB ta fram.

”Det blir en viktig fråga i valrörelsen”

I LO-rapporten ”Anställningsformer och arbetstider 2017” slår utredarna dessutom fast att det inom kategorin tillfälliga anställningar är de oförutsägbara timanställningarna – sms-anställningarna – som ökat mest på bekostnad av vikarieanställningen. År 2016 hade 262 000 personer en sådan typ av anställning, konstaterar rapporten, en ökning med flera hundra procent jämfört med början på 1990-talet.

För många fackförbund har inte minst ”allmän visstid” varit ett rött skynke ända sedan Alliansregeringen införde anställningsformen för drygt tio år sedan. Men trots att Socialdemokraterna suttit vid makten sedan 2014 så finns anställningsformen kvar.

Ur ett internationellt perspektiv sticker Sverige numera ut med å ena sidan strikta regleringar vad gäller fast anställda, samtidigt som vi å andra sidan har jämförelsevis flexibla regler för tidsbegränsade anställningar.  Enligt en analys som tankesmedjan Katalys publicerade tidigare i våras har inget annat OECD-land försämrat anställningstryggheten de senaste 25 åren så mycket som Sverige, oavsett regering.

För ett drygt år sedan gick Socialdemokraternas partiledning facket till mötes och meddelade att regeringen ska arbeta för att allmän visstid slopas. Samtidigt sade näringsminister Mikael Damberg (S) att anställningsformen troligtvis skulle bli kvar ett bra tag:

– I dagens parlamentariska läge finns det inte stöd för att gå så här långt. Men det blir en viktig fråga i valrörelsen, sade han till Aftonbladet då.

Än så länge har frågan emellertid lyst med sin frånvaro, i skuggan av glädjande rapporter om allt lägre arbetslöshet och att Sverige fortsätter att gå som tå ... flyget.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Rättelse: I en tidigare version av texten uppgavs felaktigt att närmare en halv miljon arbetare lämnar facket sedan 2006. Det korrekta antalet är drygt 300 000.