Det var inte ett utspel från Sverigedemokraterna som chockerade, inte heller något nytt beslut från regeringen. Det var deras eget partis nya förslag till partiprogram, det som ska staka ut riktningen för V de kommande åren och decennierna.

Fritidspolitikern Patricia Escalante, aktiv i Malmö i bland annat funktionsstödsnämnden och i partiets antirasistiska utskott, var en av de bekymrade.

– Det var ganska stor anspänning när man väntade på förslaget, när kommer det? Tyvärr var det så som vi befarade.

Under hösten hade hon suttit med i två möten som programkommissionens sammankallande Jens Börjesson hade hållit, ett digitalt och ett på plats i Malmö.

– Jag noterade att vissa begrepp som är centrala för oss, som feminism, var borta. Det var någon som frågade om ordet socialism skulle vara med och det var ett ganska svävande svar på det. Det var rätt starka reaktioner på det mötet, folk var ganska upprörda och vi hade fortfarande inte fått något konkret.

”Ingen rolig läsning”

Men den 7 november blev det svart på vitt vad förslaget innehöll.

– Det var ingen rolig läsning, säger Vilmer Andersen i Vänsterpartiet Malmös miljöutskott.

Det tyckte ingen annan i utskottet heller, berättar han. Tillsammans diskuterade de om det var möjligt att gå den gängse vägen, att föreslå förändringar i ordalydelser här och där i det 44-sidiga dokumentet.

– Men vi såg att det var svårt att gå in och peta i detta, säger Elisabeth Hellman, gift med Vilmer Andersen, medlem i Vänsterpartiet i 52 år, och även hon med i miljöutskottet.

– Hela anslaget hade en karaktär som gjorde att det inte gick att gå in och bara säga att vi vill lägga tillägg här eller ta bort det här.

Samtidigt som det antirasistiska utskottet funderade på om de skulle skriva ett motförslag till partiprogram satte miljöutskottet ihop en motion. Partistyrelsen i Malmö, Vänsterpartiets största partiförening, hade fullt sjå att jonglera de starka känslor och många förslag som kom in från olika håll i staden men fann till sist att miljöutskottets motion var den som representerade flest i Malmö. I motion 962, underskriven även av partiföreningarna i Eslöv, Hägersten och Sundbyberg, står det att förslaget till partiprogram ”spelar ner partiets ideologiska grund” och att det behövs en ”en vision om ett samhälle bortom kapitalismen och hur Vänsterpartiets politik kan bidra till att ta oss ditåt; och som lyfter partiets grund i antirasism, antimilitarism, feminism och ekosocialism.”

– Vårt uppdrag som vänsterparti måste vara väldigt tydligt när vi samlar en bred rörelse som motkraft mot den ideologiskt starka högerrörelsen i Sverige och i Europa, säger Elisabeth Hellman.

Totalt skickade medlemmar in 987 motioner, innehållandes allt från förslag på att ord byttes ut, till att hela programmet måste kastas i papperskorgen och att ett nytt förslag behöver tas fram.

Ordet "kapitalism" saknades

Vänsterpartiet är inte känt för att vara rädda för interna debatter, eller att offentliggöra dem. ”Uppror i Vänsterpartiet” var rubriken på en artikel i Dagens nyheter den 2 april. Tidningen noterade att termer som militär, hbtq och arbetarklass helt eller nästan försvunnit i förslaget. Kapitalism nämndes 17 gånger i det nu gällande partiprogrammet, som antogs 2016, men ingen gång i det nya förslaget. Socialism minskade från 44 till 6.  

Men spelar det någon roll hur många gånger sådana ord nämns i ett partiprogram?

– Socialism har funnits med som en term inom arbetarrörelsen sedan 1880-talet, säger Håkan Blomqvist, historiker vid Samtidshistoriska Institutet på Södertörns högskola, med fokus på arbetarrörelsen.

– Socialdemokraterna, Kommunistiska partiet, Vänsterpartiet, de har alltid haft formuleringar om socialism i sina partiprogram och sina olika deklarationer, säger han.

Men innebörden av ordet har förändrats.

– När arbetarrörelsen växte fram handlade socialism om att genomföra gemensamt ägande av produktionsmedlen och jämlik fördelning, säger Håkan Blomqvist.

– Ända fram till 2001 års partiprogram för Socialdemokraterna så fanns det här med: ”Att socialdemokratin vill omdana samhället så att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer. Och att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupp utan för deras kontroll.” Alltså av kapitalet, egentligen.

Från och med 2001 har det låtit annorlunda. 

– Socialismen är inte formulerad som ett systemskifte längre, säger Håkan Blomqvist.

– Det är mer som att ja: vi verkar för ökad jämlikhet, vi verkar för ökad välfärd och så vidare. Den typen av strävanden liksom subsumeras under det här med demokratisk socialism.

I Socialdemokraternas senaste partiprogram från 2013 finns ett avsnitt om ”Den demokratiska socialismen” vars mål är ”fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle”. Men socialism utvecklas inte närmare och ordet är i princip frånvarande i resten av programmet. I partiets riktlinjer för 2017 återges formuleringen om demokratisk socialism, som något som ”vägleder oss in i framtiden”. I riktlinjerna från 2021 är det borta. Ordet socialism existerar inte.

2025 ska Socialdemokraterna anta ett nytt partiprogram.  

– Det är ett stort projekt, med olika arbetsgrupper och så vidare. Vi får väl se om det begreppet finns kvar eller inte, säger Håkan Blomqvist.

Han hoppas på det, för när han exempelvis undervisar på LO så märker han att det socialistiska arvet spelar roll.

– Folk tar det på allvar, men det handlar inte om att avskaffa kapitalismen, utan om att förbättra för människor rent reformmässigt.

Risk att bli som i Italien

Så även om begreppet socialism idag är urvattnat har det stor betydelse.

– Det ger en känsla av kontinuitet, men också att det finns ett universum att ösa ur, säger Håkan Blomqvist.

– Så det här att man helt skulle ta bort de här formuleringarna, nästan helt i alla fall, som i förslaget till V:s partiprogram – det skulle ju vara otroligt dramatiskt. Det skulle betyda att man knipsar bort någonting som har en oerhört stark identitetsbetydelse inom vänstern. Här har vi ändå kämpat i hundra år. Även om jag kan vara hur kritisk som helst mot hur man har kämpat – alltså Vänsterpartiets föregångare var ju inte mina ideal direkt.

Om man kapar sina rötter finns risken att det blir som i Italien, menar Håkan Blomqvist, där italienska kommunister och socialdemokrater genom ombildningar blev Demokratiska partiet.  

– Det partiet är mer som det amerikanska Demokraterna. Det finns inte längre de här historiska referenserna eller överhuvudtaget referenserna till den här samhällsförändrande idén som socialism på ett eller annat sätt har burit med sig.

Så det blir som att man släpper sitt ankare?

– Ja, det skulle jag säga, även om det kan vara ett jävligt rostigt ankare.  

När det kommer till Vänsterpartiets utveckling är Håkan Blomqvist, som han själv säger, inte oberoende utan snarare en ”insyltad” historiker. Han är medlem i partiet, sitter i distriktsstyrelsen i Storstockholmoch undertecknade fyra av de motioner som yrkade på förändringar i förslaget till partiprogram. Exempelvis motion 261, där det står: ”den kapitalistiska jakten på profit kan inte och tar ingen hänsyn till klimatet och naturen”, och att partiprogrammet därför ”hade blivit tydligare om vi inför en rad om att vi inte kan skapa ett hållbart samhälle så länge som kapitalismen består.”  

Den 8 april presenterade programkommissionen ett uppdaterat förslag, som ska upp till beslut på kongressen 8–12 maj. Håkan Blomqvists förändringsförslag är inte införd i det nya dokumentet, men en hel del annat har förändrats. En vägledande mening från partiprogrammet från 2016 har återinförts: ”Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund”, med tillägget: ”Vi vill bygga ett samhälle som frigör sig från kapitalismen.” Håkan Blomqvist menar att det dramatiska ”avknipsandet” från socialismens historia som det förra förslaget innebar, nu är åtgärdat.

Men många, inte minst i Malmö, är inte nöjda.

– Det händer väldigt mycket i partiet, så jag förstår att det finns ett behov av att lugna oss, säger Patricia Escalante.

– Men när jag tittat igenom det nya förslaget så känner jag att det fortfarande finns en grundläggande problematik, och att man har försökt lugna ner situationen mer än att verkligen hörsamma att vi är många som säger att det här är inte det Vänsterpartiet vi vill se.

Visst nämns nu både socialism och kapitalism fler gånger, men det räcker inte, säger hon.

– Det är inte bara en fråga om begrepp, det är en fråga även om innehåll, rejält innehåll. Den här systemkritiken, den här konfliktbaserade politiken är liksom borta.

Svårt att stanna kvar

Hon är en av flera medlemmar som har slitit i år eller decennier för partiet och som med tungt hjärta konstaterar att detta partiprogram i princip skapar ett nytt parti – som de kommer få svårt att stanna kvar i.

– Jag kan inte stå för det här partiprogrammet för jag tycker att det är viktigt att vi har ett socialistiskt systemkritiskt parti i parlamentet, säger Patricia Escalante.

Hon menar att partiet med detta program snarare inrättar sig i det kapitalistiska systemet.

– Man ser det genomgående, i hur man pratar om EU, hur man pratar om Nato. Alltså att vi bara får acceptera att det ser ut så här.Jag förstår att i den praktiska politiken så måste man förhålla sig till hur det är och göra det bästa man kan. Men det här är ett visionsdokument, det här ska vara våra företrädares ideologiska ryggrad, där vi ska blicka ut och sätta vår målbild. Är vår målbild verkligen det här?

I Malmö jobbar Patricia Escalante för funktionsrätt och berättar att personer som deltar i Daglig verksamhet har protesterat utanför Stadshuset i Malmö för att få högre löner. Svaret från kommunen blev: ”Men ni har ju inte löner, ni har aktivitetsersättning. Man kan inte se det ni gör som ett arbete”, berättar Patricia Escalante.

– Men vi som socialister kan säga att vi inte går med på den definitionen av vad ett arbete är, att det enbart är något som genererar vinst för någon annan, att det är så arbete mäts. För mig som socialist handlar det om att bidra efter din förmåga, och att få ha en meningsfull tillvaro. Och för många personer så är till exempel Daglig verksamhet en meningsfull tillvaro, och många av dem kämpar kanske ännu hårdare än andra som tjänar jättemycket, säger hon.

– Det som händer när vi ser det som ett bidrag är att vi skapar de här enorma ekonomiska skillnaderna; för att du har ett funktionshinder så är du dömd till ekonomisk fattigdom. Är det vad vi vill ha?

”Obekväma att vara socialister”

Medlemmar i Malmö som ETC talat med ser det som att ledningen med detta partiprogram vill ha så lite tyglar som möjligt utifall att det blir förhandlingar om regeringsinnehav och ministerposter med Socialdemokraterna och Centerpartiet. Och det är just dessa tyglar som många medlemmar vill ha kvar, för att säkerställa att ledningen förhandlar utifrån en socialistisk grund.

– Jag upplever att ledningen för partiet är obekväma med att vara socialister. Man skäms för att vara socialist, säger Patricia Escalante.

– När vår partiordförande får frågan om förstatligande av banker så ser man att det blir obekvämt. Man skäms för sin politik, man skäms för orden som speglar den, man försöker anpassa sitt språk till en högervridning i samhället.

Programkommissionens sammankallande Jens Börjesson har en annan bild, och fokuserar på att partiprogrammet stakar ut riktningen för förändring här och nu, istället för att förlora sig i idéer om hur ett samhälle skulle kunna bli i en teoretisk framtid.

– I stället för att rikta oss inåt och prata på ett sätt som vi alla är bekväma med så måste vi beskriva saker så att fler människor får ingångar till att bli vänster, säger han till Dagens nyheter.

– Det fanns en tid när vi var ganska maktlösa och kunde ägna oss åt att spekulera om hur saker borde vara istället, men ingen annan brydde sig. Med det här förslaget får vi en bättre analys om hur förändring blir möjlig. Vi beskriver bättre den grundläggande maktkonflikten mellan arbete och kapital.

– Jag kan förstå Jens goda vilja, säger Elisabeth Hellman.

– Jag har arbetat med honom mycket här i Malmö. Jag kan förstå precis vad han tänker. Men jag tycker att programförslaget gör precis motsatsen.

Hon saknar tydliga analyser över klassklyftor, klimatförändringen och biologisk mångfald.

– Men det handlar också om att vi ska få göra jobb som inte bara är på kapitalets villkor. Meningsfulla jobb där folk inte sliter ut sig, och inte orkar mer, utan där de känner att man bidrar till ett bra samhälle.

Den 6 november 1881 beskrivs ofta som startskottet för socialdemokratin i Sverige. Det var då August Palm talade i Malmö under rubriken ”Hvad vilja socialisterna?”. En fråga som Elisabeth Hellman menar att debatten inom hennes parti väcker, 143 år senare.

– Vad vill Vänsterpartiet idag, år 2024? Vad står ordet socialist för? Det räcker ju inte att man bara säger kapitalism och socialism. Man måste mena någonting, man måste ge det en innebörd. Då är min tanke att det här partiprogrammet är alldeles för lite framåtsyftande. Vi måste vara en tydlig motkraft, som tar sig an de stora framtidsfrågorna, och det vet vi att det är en total omställning av samhället, för att få till stånd en kraft mot klimatförstörningen, en kraft för biologisk mångfald, och inte minst att det blir klimaträttvisa.

– Och det behöver inte skrivas på ett fyrkantigt marxistiskt sätt, säger Vilmer Andersen.

– Vi vill ha ett modernt, socialistiskt partiprogram, som riktar sig till dem som mobiliserar folks intressen för att gå in och jobba politiskt. Det är precis vad Fridays for Future säger, vad stora delar av den fackliga rörelsen säger, vad Katalys efterlyser och så vidare. Det är en bred strömning i hela samhället som vill ha ett alternativ till det vi ser idag. Och det är det alternativet vi vill att Vänsterpartiet ska vara.

Ser förebild i danskt parti

Vilmer Andersen har dansk bakgrund och ser det danska Enhetslistan som en förebild. Det är ett parti som inte räds socialismen men ändå är störst i Köpenhamn och även på Bornholm, trots att ön inte har en stark vänsterhistoria.

– Det är för de är supertydliga med just det här att hela tiden visa, inte bara ideologiskt men även i praktisk politik, att det finns ett alternativ.

Han tar som exempel att Enhetslistan i Köpenhamn bjuder hårt motstånd mot att det ska byggas nya, dyra bostäder i hamnområden och grönområden, samtidigt som de lägger fram helt andra förslag på hur stadsutveckling ska se ut.

Striden om V:s partiprogram avgörs på kongressen under Kristi himmelfärdshelgen. De som vill att förslaget skrotas vet att det är en osannolik utgång, det breda motståndet inom partiet till trots. Då återstår att försöka förändra så mycket inom programmet som möjligt. Även om det mesta skulle gå dem emot under kongressen går varken Vilmer Andersen eller Elisabeth Hellman i tankar att lämna partiet. De arbetar på, nu gäller det att mobilisera inför EU-valet och göra banderoller till första maj, där Vänsterpartiets demonstration varje år samlar tusentals i Malmö.

– Man måste ju vara med och försöka förbättra partiet ständigt till att bli det parti man vill att det ska vara, säger Elisabeth Hellman.

– Det är samtidigt jätteroligt när jag i miljöutskottet träffar nya medlemmar som kommit in, som vill vara med och arbeta, som pratar om klimatet som den stora frågan, och som är superengagerade för att vara med och arbeta politiskt. Så länge man känner det, att det kommer människor till partiet som vill vara med och arbeta, så fyller det mig som en äldre partimedlem med glädje. Och det finns ju inget annat alternativ i svensk politik. Det är ju så.