– När jag fyllde 18 år sade de på boendet att jag var tvungen att flytta till en annan stad. Men då hade min kompis ett boende där jag fick stanna. Annars vet jag inte var jag hade hamnat, säger han.

För de flesta unga är 18-årsdagen något man längtar till. Men i den här skolklassen är det i stället något som man bävar för.

– En svensk blir glad av att fylla 18. Då blir man fri och kan välja själv, utan att mamma och pappa bestämmer allt. För oss invandrare är det inte så. När vi ska fylla 18 tänker vi att vi kanske inte kommer att få gå till skolan eller jobba. Och att vi kan skickas till Afghanistan. Jag vill inte dit, säger Ali Nasiri.

Mojtaba Ahonadi håller med.

– Alla känner att det är dåligt att bli 18 år. Man blir ledsen. Vi som är här har två problem. Vi tänker på vår familj och vi tänker på hur det blir om vi inte får stanna i Sverige. Vet du att tre personer dödade sig själv när de inte fick stanna? Jag tror att de hade tappat hoppet, säger Mojtaba Ahonadi. 

Många mår dåligt

Det är inte bara eleverna som går på språkintroduktion i Örebro som mår dåligt när de tänker på framtiden. Socialstyrelsen gjorde nyligen en utredning som visade att tre ensamkommande från Afghanistan har tagit sitt liv och 68 andra har gjort ett självmordsförsök. Att den här gruppen mår så här dåligt beror på den nya lagen som innebär att fler unga skickas till Afghanistan. Andra förändringar som också påverkar den psykiska hälsan, är att många tvingas lämna sitt boende och den kommun där de har bott i flera år.

Påverkas av oron

Araya Husanzada har fått uppehållstillstånd i Sverige, men även hon påverkas av oron som är ständigt närvarande i klassen.

 – Flera av mina klasskompisar var tvungna att flytta. Det är svårt för dem när de måste lära sig allt på nytt. De känner bara till Örebro. De vet inte hur man ska hitta och de känner ingen i de andra städerna, säger hon. 

I dag ska klassen se filmen Ett öga rött. Läraren Ingrid Malmberg-Tarouhit pratar med eleverna om ord som är viktiga för att förstå filmen.

– Vad heter det när man skriver om sin dag i en bok, frågar hon?

– Berättelse, säger en.

– En saga, säger en annan. 

Ingrid skriver på wihteboardtavlan. 

– Dagbok, det är det som pojken i filmen skriver, förklarar hon.

Fortsätter att gå till skolan

Även fast oron är stor bland eleverna så kommer de hit till skolan varje dag.

– Vissa dagar är en del jätteledsna och känner hopplöshet. Det är egentligen ett under att de håller ihop och orkar komma hit, säger Ingrid Malmberg-Tarouhit. 

Hon berättar om en elev som från en dag till en annan blev av med sitt boende i Mellösa och flyttades till Gärdshyttan. Han blev samtidigt av med sin gode man. 

– Han försökte att fortsätta i skolan, men det var svårt att pendla därifrån, säger hon. 

”Skolan en trygg plats

Lärarna pratade med Migrationsverket, som flyttade killen till Karlskoga i stället, så att han kunde fortsätta att pendla till skolan. Men plötsligt skulle boendet i Karlskoga stänga, och han blev flyttad till Sundsvall. 

– Nu vet han inte om han får fortsätta att gå i skola där. Jag förstår inte varför de inte kan få vara kvar där de är tills de får sitt slutgiltiga besked. Skolan är en trygg plats för de här barnen, den enda som de har, säger Ingrid Malmberg-Tarouhit.

Som lärare påverkas hon av allt som händer med eleverna.

– Det är förfärliga historier som de bär på och de lever i en oerhört jobbig ovisshet. Det går inte att ta med sig allt hem, men vissa öden träffar rätt i hjärtat, säger hon. 

Lärarlaget hjälps åt genom att prata med varandra och de får också handledning av en psykolog. 

– När jag började jobba här för fyra år sedan fanns inte den här oron på samma sätt. Även om vi inte har haft något självmord här i Örebro har vi sett självskadebeteende. Och det finns en hopplöshet bland unga från Afghanistan i dag. Oron har ökat och en del är väldigt ensamma, säger hon.

”Krig och många dör”

Eleverna kämpar vidare med svenskan även om framtiden är oviss. Ali Nasiri drömmer om att politikerna ska tänka om.

– Det är krig och många dör. Men Sverige säger att det inte är krig i Kabul. Jag tycker att de kan resa dit för att se om man kan bo där, och gå ut på gatan utan att man blir skadad. Sedan kan man skicka tillbaka folk, säger Ali Nasiri.