En ideell förening ska bygga på frivillighet. Ändå kräver många idrottsklubbar obligatoriska arbetsinsatser av föräldrar – eller låter dem köpa sig fria.
– Föreningarna är snett ute när de hamnar i de här systemen, säger Christer Pallin, chefsjurist på RF.
Nio av tio barn och ungdomar är någon gång medlem i en idrottsförening under sin uppväxt. Oftast är klubbarnas verksamhet helt beroende av ideellt arbete – från föräldrar och andra frivilliga. Men det handlar inte alltid om frivillighet.
När Högsbo Basket i Västra Frölunda anordnade Basketfestivalen förra månaden krävde klubben tre arbetspass under tre dagar av klubbens föräldrar. För dem som hade råd gick det att köpa sig fri från det åtta timmar långa matsalspasset för 1 500 kronor. De som tackat ja och fick förhinder och inte kunde skicka någon släkting eller vän fick böta samma summa.
– Vi öppnade upp för möjligheten att köpa sig fri för tre eller fyra år sedan. Vi måste bidra allihop. Men vi kände på något sätt att vi måste ge folk tillfällen att inte behöva vara med och det här är en väg, säger klubbdirektören Carina Peleg.
I klubben spelar barn från olika socioekonomiska områden.
Finns det familjer som hamnar i kläm på grund av kraven – arbeta eller betala?
– Säkerligen. Men för fyra, fem år sedan var det många föräldrar som var superbesvikna på andra föräldrar för att de inte brydde sig om att komma. Det är ju också en rättvisefråga. När ska man vara ideell och när ska man inte vara ideell? Det var därför vi skapade den här möjligheten att köpa sig fri.
Carina Peleg påpekar att upplägget inte är unikt för Basketfestivalen.
– Alla idrottsklubbar som anordnar större turneringar gör så här. Man kräver en viss del ideellt arbete av föräldrarna.
Inga obligatoriska arbetspass
Men i Sveriges största handbollsförening, Sävehof i Partille, som varje år anordnar världens största handbollsturnering, finns inga krav.
– Vi hade det förut under Partille Cup. Men nu finns inga obligatoriska arbetspass utan allt har gått mer och mer åt att de som jobbar får ersättning, säger Stefan Albrechtson, klubbdirektör i Sävehof.
Verksamheten under resten av året bygger också på frivillighet. Sävehof vill att medlemmarna – efter bästa förmåga – säljer lotter, julkalendrar och liknande, och står i kaféet vid två tillfällen. Det går att köpa sig fri från lottförsäljningen, men väljer man att sälja finns inga krav på att sälja ett visst antal.
Stefan Albrechtson har varit heltidsanställd i Sävehof sedan 1979 och upplever att det har blivit mycket svårare att få föräldrar att hjälpa till ideellt de senaste tio åren.
– Vi lever ju just nu mycket på de som har haft barn i föreningen – personer som är 60 plus – som har levt med detta och fortsätter att ställa upp. Vi har väldigt svårt med nyrekryteringen. Och det kommer att vara idrottens dilemma i fortsättningen.
”Vad uppnås socialt?”
Christer Pallin är chefsjurist på RF, Riksidrottsförbundet, och påpekar att det inte ska finnas några krav eller måsten i en idrottsförening.
– En sådan förening kommer inte att fungera i längden. Föreningarna är snett ute när de hamnat i de här systemen. Finansiellt uppnås samma syfte när föräldrarna kan köpa sig fria. Men vad uppnås socialt i form av engagemang, delaktighet och gemensamt ansvarstagande?
Han uppmanar alla föräldrar att bli medlem i barnens förening och inte överlåta till andra att ta ansvar för barnens verksamhet.
– Är föräldrar inte medlemmar handlar det enbart om volontärarbete. Som medlem kan de däremot delta i den demokratiska process, som ska finnas i alla idrottsföreningar, och vara med och forma den verksamhet medlemmarna vill ha, säger Christer Pallin.
