Hos det ledande oppositionspartiet Socialdemokraterna tycks oron måttlig över bilden av oenighet. De ledamöter i riksdagsgrupp och partistyrelse som Dagens ETC talat med tycker inte att det brådskar att ge besked om vilka partier man vill sitta i regering med efter valet 2026. Flera argumenterar tvärtom för att liksom i förra valrörelsen hålla dörren öppen för samarbete med alla utom Sverigedemokraterna. Och S-ledaren Magdalena Anderssons har ännu inte flaggat för något annat besked. Bra, tycker riksdagsledamoten Ida Karkianen.

– Jag tror inte det är klokt att låsa fast sig. Man ska invänta väljarnas dom och sedan får man bygga allianser efter det, säger hon.

Hon och flera andra pekar på den långa regeringsbildningen efter valet 2018 som ett varnande exempel på när partier låst sig vid vissa konstellationer inför valet. Då gick den borgerliga Alliansen till val på löften om att både hålla Sverigedemokraterna borta från makten och Stefan Löfven från statsministerposten. Efter många våndor valde centerpartister och liberaler att svika det senare löftet.

– Valresultatet får inte innebära att vi inte får en regering på plats. Det är ingen hemlighet att vi tycker bättre om V och MP, men man måste vara öppen för förhandlingar med centerpartister och liberaler och i sämsta fall med moderater, säger en socialdemokratisk partistyrelseledamot.

Varningen: Högern vinner

Om inte Magdalena Andersson samlar laget vinner Tidöpartierna igen, varnade vänsterledaren Nooshi Dadgostar i våras. Nu ökar frustrationen hos vänsterpartisterna över att uppmaningen inte hörsammats. Att vara emot SD räckte inte i förra valet, det kommer inte räcka den här gången heller, säger en V-källa. Det krävs besked både om vilka som ingår i regeringsalternativet och att man pekar ut en riktning i ett antal centrala frågor, anser V-ledningen.

– Det är när man samlar sig som man sätter dagordningen, säger V-källan.

Att högerpartierna gav gemensamma besked gjorde att deras favoritfrågor som bensinpriser, brottslighet och kärnkraft dominerade valrörelsen 2022, enligt vänsterpartisternas analys. S-företrädare lyfter å sin sida fram valförlusten 2010 som en läxa. Då förhandlade de tre rödgröna partierna fram en gemensam plattform inför valet. Enligt S valanalys tappade de väljare som ogillade V och MP. Men det argumentet övertygar inte vänsterpartisterna. 2010 kanske högern kunde skrämma mittenväljare med V:s skattepolitik, när Alliansen hade inpräntat att det ”ska löna sig att arbeta”. Idag ser diskussionen annorlunda ut, enligt V-källan.

– Skattesänkningar flyger inte längre.

V är redo att sätta sig i samma regering som antagonisten C. Alla partier som ingår i regeringsunderlaget ska ha statsrådsposter, anser V-ledningen. MP har samma inställning. Också hos de gröna sipprar otåligheten ut. Att Magdalena Andersson inte samlade ett regeringsalternativ bidrog till förlusten i förra valet, sa språkröret Amanda Lind i SVT:s ”30 minuter” nyligen.

– Jag tror inte att det enbart var det som avgjorde valet, men det hade helt klart varit en fördel om vi hade kunnat ge ett tydligare alternativ, sa Lind.

Tidölaget inte heller sams

Flera socialdemokrater ifrågasätter den bild av enighet på Ulf Kristerssons ”sida av politiken” som statsministern gärna målar upp. De anser att de spänningar som finns mellan Tidöpartierna gör att gemensamma besked från oppositionen inte brådskar. Det handlar om sakfrågor som sänkt straffmyndighetsålder och tiggeriförbud, där Liberalerna håller emot. Men också om regeringsfrågan där SD kräver att få ta plats i regeringen efter nästa val och Liberalerna håller fast vid att det är otänkbart.

– Det enda de är överens om är kärnkraft och stram migration, säger en riksdagsledamot.

Ett av de stora frågetecknen inför nästa val är om C är beredda att släppa sitt motstånd mot samarbete med V, något som bestämt avvisades av förra C-ledaren Annie Lööf. Efterträdaren Muharrem Demirok har inte uttryckt sig lika kategoriskt, men ledande centerpartister Dagens ETC pratar med är i varierande grad fortsatt skeptiska. 

En C-källa som ännu hoppas på ”en bred mitt” där både SD och V stängs ute beskriver samtidigt en stor samsyn med S. Redan i fjol pekade C-ledaren ut Magdalena Andersson som statsministerkandidat. I centrala frågor som skola och klimat ligger partierna nära, enligt C-företrädaren.

– Däremot kommer vi få dra när det gäller företagande.

Samma centerpartist känner sig nöjd med positionen som ett liberalt, borgerligt parti utanför Tidö. C kommer inte ligga på för ett mer samlat lag.

– Det är inte vår roll, säger hen.

Samtidigt ifrågasätts bilden av splittring som orsak till valförlusten 2022. I likhet med S-företrädare pratar centerpartister om bristen på tydliga sakpolitiska förslag. Det ska åtgärdas med den pågående politikutvecklingen.

”SD mest impopulära”

En tongivande socialdemokrat som Dagens ETC talar med tror dock att vissa gemensamma utspel kommer från oppositionspartierna när valet närmar sig, i frågor där man tillsammans kan visa upp en kontrast till Tidöpartierna. Det kan röra sådant som klimat, välfärd och grundläggande demokratiska värderingar. Det hindrar inte att man samtidigt håller dörren öppen för samarbete med andra, anser hen.

– Det naturliga för oss socialdemokrater är att gå till val utan att låsa oss.

Riksdagsledamoten Markus Kallifatides håller med dem som anser att fokus ännu så länge ska ligga på att utveckla den egna politiken. Men före valet hoppas han att S samlar de fyra oppositionspartierna bakom ett gemensamt projekt som handlar om viktiga investeringar. Den farhåga som finns om att V och MP ska skrämma bort väljare som står och väger mellan blocken, tar han lätt på.

– Sveriges mest impopulära parti är Sverigedemokraterna. Det är uppenbart att Ebba Busch, Johan Pehrson och Ulf Kristersson är beredda att följa minsta vink från dem, utan att vara oroliga för att smittas av SD:s impopulariet, säger Markus Kallifatides som också är ordförande för vänsterlutande S-föreningen Reformisterna.

Här är knäckfrågorna om oppositionen vinner valet

Skatterna

Motpoler: V och C

Regeringen sänkte skatterna med 27 miljarder i höstens budget. Inte tillräckligt, enligt Centerpartiet. De vill också ha sänkta arbetsgivaravgifter. Vänsterpartiet å sin sida vill höja skatterna för 60 miljarder, inte minst för att finansiera satsningar på ekonomisk trygghet. När V lägger 35 miljarder på sådant som höjd a-kassa och sjukpenning, slopad karensdag och höjda barnbidrag, vill Centerpartiet istället spara närmare tio miljarder på stöd till arbetslösa, sjuka och föräldralediga.

Investeringarna

Motpoler: S och V/MP

De närmaste åren krävs investeringar på flera hundratals miljarder i klimatomställningen, anser V och MP. För att få råd vill de att staten lånar mer pengar. Även S och C talar om behov av stora investeringar, men håller hårdare i plånboken och vill ha statsbudgetar i balans. Enligt Dagens ETC:s uppgifter, har S och C redan kommit överens med Tidöpartierna om ett balansmål i den parlamentariska kommitté som sett över det finanspolitiska ramverket. Men redan i dag ligger stödet till Ukraina utanför ramverket. Tidöpartiernas plan är att också tillåta statsskulden öka för att låna ut pengar till bolag som bygger ny kärnkraft med motivet att avsikten är att dessa ska betala tillbaka lånen till staten. Kort sagt är budgetreglerna öppna för tolkning. En överenskommelse är därmed ingen garanti mot framtida bråk.

Migrationen

Motpoler: S och MP

Migrationspolitiken var en av de frågor som orsakade störst slitningar i Löfvens S/MP-regering. För MP innebar den stora åtstramningen hösten 2015 en svekdebatt man levde med sviterna av under hela tiden i regering. När MP två år senare drev igenom gymnasielagen för att ge vissa ensamkommande ungdomar en chans att stanna var S motvilligt. 

Efter regeringsskiftet 2022 har S hävdat att det var de som genomförde ett paradigmskifte i migrationspolitiken – några invändningar i sak mot Tidöpartiernas strängare migrationspolitik har man inte haft. V, MP och C vill alla ha generösare regler för anhöriginvandring, permanenta uppehållstillstånd och fler kvotflyktingar. S-ledningen däremot skyr en debatt om en liberalare migrationspolitik som pesten.

Energin

Motpoler: S och MP

Alla fyra partierna är överens om att det är satsning på vindkraft som kan säkra tillgången på el på kort sikt. Men i synen på kärnkraft skiljer sig partierna åt. Medan framför allt MP, men även V, är principiella motståndare till nya reaktorer är C och S öppna för detta – om marknaden betalar. Däremot är de eniga om att ny kärnkraft inte ska subventioneras genom ett garanterat pris till bolagen på elen. Men frågan är vad som sker om en rad beslut redan hunnit fattas och en byggstart är nära? MP har sagt sig vilja riva upp de beslut de kan, men vad säger S om frågan ställs på sin spets?

Skogen

Motpoler: C och MP

Skogspolitiken var en av de svåraste knäckfrågorna under Löfvenregeringens andra mandatperiod. I ena ringhörnan stod MP som ville skydda mer skog från avverkning, i den andra Centerpartiet som ville slå vakt om skogsägarnas rätt att bestämma själva. Till slut nåddes en överenskommelse – men MP ansåg att C svek den när de lät bli att rösta igenom den budget där flera miljarder avsattes till skogsägare som lät sin skog stå. När nästa mandatperiod börjar har Sverige fyra år på sig att klara EU:s klimatkrav. Mycket talar för att det blir svårt utan att hejda skogsavverkningar. Om det gör det lättare eller svårare för C och MP att enas är en öppen fråga. Men att skogsfrågan blir smärtsam för båda partierna är ingen högoddsare.