”Förtrycket av tjocka har inte uppstått ur tomma intet”

– Vi hade varit organiserade i olika mer renodlade feministiska och socialistiska sammanhang, men jag kände att det inte fanns plats för det som var viktigt för mig, alltså hur tjocka behandlas i samhället och den diskriminering och förtryck som tjocka utsätts för.

Det finns en del kroppsaktivister i Sverige, inte minst på Instagram, som visar upp sina kroppar och propagerar för att vara stolt och glad över sin kropp, även om den inte passar in i samhällets dominerande normer. Fettaktivisterna vill också vara glada, men de riktar fokuset mot ett annat håll.

– Förtrycket av tjocka har inte uppstått ur tomma intet, det handlar om hur vi ser på kroppar och utseende och skönhet, men också på produktion och arbete: vilken kropp som är värdefull inom kapitalismen. Det är absolut också en feministisk fråga. Vi vet att bantning, dieter och en dålig relation till sin kropp kryper längre ner i åldrarna, säger Hannah Rio Kindbom.

Idag är de tre aktiva i Malmö Fat Front och så vitt Hannah Rio Kindbom vet – och den har letat – är de den enda fettaktivistgruppen i Sverige.

– Och det har varit ensamt, tycker jag. Men så precis innan corona hände det något. Vi blev inbjudna till Queer Malmö Filmfestival, till anarkistiska bokmässan i Umeå, till Amalthea bokcafé, en tjejjour hörde av sig. Vi blev inbjudna till att prata om det vi gör och vad vi vill.

Hannah Rio Kindbom hoppas att den utvecklingen fortsätter på andra sidan pandemin.

– Jag önskar mig fler fettaktivistkamrater, på fler ställen i Sverige. Det är viktigt att vi blir fler, dels vi som kallar oss fettaktivister, och dels tjocka som vill organisera sig med andra tjocka.

Andra grupper behöver också bli bättre på att låta tjocka personer ta plats, och att bygga allianser, menar Hannah Rio Kindbom.

– Generellt inom kamper och feminism är det lätt att fastna i sitt eget och bara säga ”jag lider, jag är förtryckt och jag har det svårt”. Jag önskar att vi kunde öppna upp och se varandras lidande också, det kanske inte är samma förtryck vi utsätts för, det kanske tar sig olika uttryck, olika upplevelser, olika känslor, men att lida under förtryck – det har ändå många av oss gemensamt. Och jag önskar att vi ska kunna mötas i det istället för att stänga dörren till varandra. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.