BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I skarpt läge har bara 70 personer i Stockholm anmält sitt intresse för att ta emot en flykting i sitt hem mot en ersättning på upp mot 12 000 kronor i månaden för den som kan erbjuda en lösning för en hel familj. 

"Opinionen har svängt"

Ipsos har sedan dess inte ställt om frågan, men deras opinionschef David Ahlin ser hur opinionen har svängt.

– Det har hänt mycket sedan september 2015. Det var ju den månad då mobiliseringen för att hjälpa flyktingar var som störst. Det var bilden på Alan Kurdi som fick ett enormt genomslag och det var demonstrationer för att mobilisera människor att hjälpa till. När vi har ställt frågor senare under hösten och våren, bland annat om Sverige ska ta emot fler eller färre flyktingar, kan man se att opinionen har svängt i en mer restriktiv riktning, säger han.

Hur kan det skilja sig från 31 procent till 70 personer?

– Det finns ett fenomen i undersökningar att människor ibland ger socialt önskvärda svar. Vi gjorde en mätning med telefonintervjuer i september i Stockholm och frågade hur ofta människor ger pengar till tiggare. När vi sedan upprepar samma fråga fast online och anonymt såg vi en ganska tydlig förändring. Jag tror att det handlar om att när man pratar med en annan människa i telefon så tenderar man att svara på ett mer socialt accepterat sätt. Och vissa människor undviker att svara på ett sätt som är lite skambelagt.

Kampanj på gång

Karin Gustafsson (S), biträdande finansborgarråd i Stockholm, tror dock inte att det beror på att stockholmarna har bytt fot i frågan om flyktinghjälp. 

– Vi har inte nått ut så som vi hade hoppats, men det är en kampanj på gång för att nå ut bredare till stockholmarna. Jag tror att en nyckel är de äldre. Vi har till exempel vänt oss till PRO, det är en hel grupp som vi skulle vända oss mer till. Vi vet ju att många stockholmare, framförallt äldre personer, sitter på stora villor och kan hyra ut delar av sitt hus. Vi vet också att stockholmarna vill hjälpa till, det såg vi inte minst under flyktingkrisen då folk var nere på centralen, säger hon.

Kan det vara så att Stockholmarna har ändrat sig sedan dess?

– Nej, det tror jag inte, jag tror att vi måste vända oss bredare. 

Hur ser er beredskap ut för att ta emot dessa 5 460 personer nästa år?

– Alla som har varit i kontakt med Stockholms bostadsmarknad vet att det är svårt, det tar sju–åtta år att få ett förstahandskontrakt, oavsett var du kommer ifrån. Detta är absolut vår största utmaning just nu. Samtidigt tycker jag ändå att vi ligger hyfsat väl till, vi tar emot ungefär 60 personer om dagen just nu så det är en svår situation, men vi har sagt att vi ska klara det här. 

Men hur ska ni klara det?

– Vi måste jobba på alla spår. Dels planerar vi modulbostäder, dels jobbar vi med de tomma fastigheter vi har, tomställda lägenheter i servicehus till exempel, men också genom att vi ber stockholmare att hjälpa till. 

Vad händer om ni inte får in fler intresseanmälningar?

– Jag har inte ens tänkt så långt, för jag är övertygad om att vi kommer få det.