– Ja, det kan vi vara säkra på. Men nu är de en familj vi inte riktigt har koll på längre, säger Eva-Lotta Swahn, åklagare vid tingsrätten i Halmstad.

Mamman kan inte åtalas

Hon är den som sedan flickornas försvinnande anmäldes har försökt reda ut vad som har hänt dem, och den som ligger bakom att flickornas pappa och fyra andra män nu åtalats för att ha fört bort lillasyster Jana. Att åtalet inte omfattar Amina beror på att hon kan ha varit 15 år när hon fördes ut ur Sverige.

– Vi har inte tillräckligt som visar att på att hon var under 15 år, och då gäller inte grov egenmäktighet med barn. Det kan ses som en lucka i lagen, men med de premisserna som var i det här fallet hittade vi inget annat brott att åtala för när det gäller den äldre av systrarna, säger Eva-Lotta Swahn.

Men det var ändå Amina allt började med, för ganska exakt ett år sedan. Sommarlovet var bara några dagar bort när Amina berättade för en skolkurator att hon blir slagen av sin pappa, och om sin oro över att bli bortgift. Socialtjänsten larmas och gör efter en utredning bedömningen att både hon och Jana ska omhändertas. I en dom från förvaltningsrätten beskrivs hur Amina begränsas i vad hon får göra på sin fritid, vilka hon umgås med, och att hon dagligen utsätts för förtyck och kontroll.

Amina själv tar tillbaka sina uppgifter om att pappan slagit henne och förtycker henne – men socialtjänsten står fast. Döttrarna placeras, Amina i ett HVB-hem i Kungsbacka, Jana i ett familjehem i Halmstad. Där lever de under början av hösten, Amina till den 7 oktober, Jana till den 20 oktober.

Enligt förundersökningen har Janas pappa lyckats ta reda på att Jana befann sig i Halmstad genom videosamtal med henne, och även listat ut vilken skola hon gick på. Torsdagen den 20 oktober åkte han dit, och plockade upp henne med sin bil efter skolan. Därefter har en annan man kört henne ut ur landet, genom Danmark till norra Tyskland, där systrarnas mamma befann sig. Även mamman misstänks ha varit inblandad, men åtalas inte.

– Hon har haft en roll i det här, men hon befinner sig utomlands. Vi har inte kunnat åtala henne, säger Eva-Lotta Swahn.

”Samhället har misslyckats”

Pappan själv, liksom de andra åtalade männen, nekar till brott. Men om domstolen går på åklagarens linje – och det slås fast att Jana fördes bort mot sin vilja, är fallet på många sätt ganska typiskt för hedersrelaterade bortföranden. En rapport från Jämställdhetsmyndigheten visar att ett vanligast syfte med ett bortförande är att undkomma myndigheters inblandning i familjen. Risken för bortförande tycks öka när samhället är på väg att ingripa och när stödet upphör.

– Det vi har kunnat konstatera är att det förekommer att många bortföranden sker i nära anslutning till att en placering har avslutats. Det indikerar att samhället misslyckats med att göra rätt bedömning innan barnet får återvända till sin familj, att det som var grunden för placeringen kvarstår. Om man direkt efter en placering förs utomlands för att utsättas för barnäktenskap, könsstympning eller annat hedersrelaterat förtryck betyder det att man inte gjort en korrekt bedömning av situationen, säger Sara Bäckström, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.

Men det betyder inte att insatser till barnet ska undvikas, menar hon. Snarare tvärt om.

– Myndigheterna hade kanske behövt gå in tidigare för att skydda barnet, och inte minst bli bättre på att göra korrekta skydds- och riskbedömningar innan en placering upphör, säger Sara Bäckström.

I Jämställdhetsmyndighetens rapport har yrkesverksamma inom bland annat polis, socialtjänst och skola intervjuats. Av de drygt 170 utsatta individer som de intervjuade kommit i kontakt med har 143 förts bort. Ett tiotal av dem fördes bort under tiden de var placerade i ett familjehem eller HVB-boende. Fallet med ­A­mina och Jana är alltså inte unikt.

– Det är oroväckande. Det ska inte få ske. Det här är barn som i många fall bett om samhällets hjälp eller där exempelvis en lärare signalerat att barnet far illa. De här barnen måste kunna lita på att de får det skydd de behöver, säger Sara Bäckström.

Barnen blir manipulerade

Issis Melin, sakkunnig på Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, menar även hon att det inte räcker att skilja de utsatta barnen från sina familjer.

– Grundläggande är att göra bra riskbedömningar, finns det en risk att barnet söks upp? Att det själv kan röja sin vistelse? Är barnet placerat hos ett familjehem behöver de ha kunskap om hur hedersrelaterat förtryck kan se ut, vilket skydd de behöver erbjuda de här barnen.

Att det finns ett massivt stöd är viktigt också för att den som utsätts för hedersförtryck ska orka stå fast vid sin berättelse om vad som har hänt. Handlar det om barn krävs det mycket för att våga vända sig ifrån sin familj.

– Barn och unga hamnar i en lojalitetskonflikt. Familjen är ofta det viktigaste, och ibland enda, de har, även om det också är familjen som utsätter dem. Det är inte ovanligt att barnen blir manipulerade att ta tillbaka sådant som de kanske har berättat för socialtjänsten, säger Issis Melin.

Även i det här fallet talar mycket för att föräldrarna har påverkar systrarna. Det tog inte lång tid innan Amina menade att det hon först berättat om sin pappa inte stämde. Och efter att hon försvann från sitt familjehem får socialtjänsten filmer skickade till sig, där Amina säger att socialtjänsten har agerat orättvist, och:

”Jag är tacksam att jag har rymt från socialen och dessutom hjälpt min syster. Jag är jättestolt över det jag gjort. Gud den allsmäktige har hjälpt mig, jag kommer att leta efter min familj. ”

Även Jana syns i filmen. Hon berättar att socialen ljuger, att det inte alls är hennes pappa som kidnappat dem utan att hon rymt med sin syster. Eva-Lotta Swahn menar att det kan vara så att flickorna är påverkade av den desinformationskampanj mot socialtjänsten som fick stor spridning för ett drygt år sedan.

– Det är svårt att veta säkert, men man kan ju fundera över i vilket syfte filmerna är inspelade, säger hon.

Döms flickornas pappa kan han få 2,5 års fängelse och därefter utvisas. Domen har dock ingen betydelse för vad som händer med flickorna – de är fortfarande borta, sannolikt kvar utomlands.

Fotnot: Amina och Jana heter egentligen något annat.