– All övertid är beordrad övertid! Det är löjligt att säga något annat. Det finns ingen som jobbar så mycket extra frivilligt och det finns inga vikarier som kan avlösa, säger Kerstin Carlsson, huvudskyddsombud för fackförbundet Kommunal på Sahlgrenska.
Hon och kollegan Monika Djurner är minst sagt upprörda över ledningens skriftliga svar som de begärt in över situationen för sjuksköterskor och undersköterskor på Sahlgrenska.
– Jag sitter här med tolv inbeordringslappar på bara en vecka. Det har varit så mycket som fyra dubbelpass på 17 timmar för en del anställda. Och så hävdar de att allt löst sig på frivillig basis. När man jobbar så här mycket så blir det rent av farligt och nu är vi i läget att det börjar bli patientosäkert, säger Monika Djurner som är huvudskyddsombud för Vårdförbundet.
”Tumskruvarna dras åt”
Det har rapporterats flitigt i olika medier kring läget för sjuksköterskorna och undersköterskorna på Sahlgrenska den här sommaren. Framför allt är det den medicinska avdelningen 132 som är drabbad.
– Det finns olika grader i helvetet, men medicin har varit värst. De senaste tre–fyra åren har alla varit jättetuffa, men det känns som om tumskruvarna dras åt ytterligare lite för varje år, säger Monika Djurner.
Egna samvetet får avgöra
Ord står mot ord gällande hur frivilligt personalen har jobbat. Men klart är att vårdarbetare tillhör den yrkesgrupp som kan bli beordrad övertid och som inte får gå hem förrän det finns avlösning. Enligt Monika och Kerstin är det ofta det egna samvetet mot patienter och solidaritet med kollegor, som kanske redan dragit tunga lass eller har barn som väntar hemma, som gör att någon tar på sig ett ytterligare pass då det gapar tomt. Men det gör det inte till något frivilligt. Facket samlar in egna papper på beordrad övertid, men dem vägrar områdescheferna att skriva under, säger de.
– Vi fyller i dem ändå. Det är ändå ett slags bevis från vår sida att så här många skriver under på att de inte orkar jobba mer men gör det ändå, säger Monika.
Tillsammans har de nu gemensamt skickat in en skrivelse till Arbetsmiljöverket om att de inte godkänner ledningens svar.
– Vi hoppas att det leder till att de kommer hit på en inspektion. Grundproblemet, som även gör att det är personalbrist från början, är arbetsmiljön, säger Kerstin Carlsson.
Genusproblem
Enligt Marita Tenggren, som är ordförande för Vårdförbundet i Västra Götaland, är det två saker som skapar de här återkommande problemen.
– Det är arbetstider och lön. Vi har dels haft kvar samma arbetstidsmått sedan 1972. De vägrar ändra på den och tror att de ska kunna rekrytera personal ändå. Det tillsammans med att det inte existerar någon löneutveckling gör att jobbet inte är attraktivt, säger hon.
– Går du till en manlig bransch och det skulle finnas de här problemen så skulle man direkt säga att det är fel på industrin och själva systemet. När det handlar om oss kvinnor så är det oss det är fel på som inte orkar. Det finns ett jättestort genusproblem i det här, fortsätter Marita Tenggren.
”Fler sköterskor än någonsin”
På Sahlgrenska är Monika Djurner och Kerstin Carlsson inne på samma sak.
– Ledningen skyller på brist på sjuksköterskor. Men det är helt enkelt inte sant. Det utexamineras fler sköterskor än någonsin. Men ingen vill jobba de här tiderna och för de här lönerna. Vår ingångslön är 23 500 kronor. En hyrsköterska från bemanningsföretag får mellan fem och tio tusen mer, säger Monika.
Enligt Göran Matejka, chef för verksamhetsområde 6 där medicin ingår, så gör man från ledningshåll allt man kan för att förbättra situationen.
– Facket var nöjda med delar av arbetsgivarens handlingsplan, men inte alla. Därför valde de att gå vidare med prövning hos Arbetsmiljöverket. Men vi sitter inte och väntar bara på vad de ska säga, utan gör allt vi kan för att rekrytera personal och förbättra arbetsmiljön. Vi förväntar oss att situationen börjar förbättras när folk kommer tillbaka från semestern.
