BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi är medvetna om att det ser ut så, och någon gång måste trenden plana ut. Men just nu fortsätter den, säger Karolina Kjellberg, miljöchef.
Saknar ledarskap
En av de anställda vid Uppsala universitet är Kevin Anderson, professor i energi och klimatförändringar, och på tillfällig gästprofessur i Sverige från Manchester.
Anderson har gjort sig känd för att flygvägra och gjorde sin sista flygresa 2004.
Han påpekar att det är just universitetsforskning som har lett fram till slutsatserna att klimatkrisen är en akut fråga, och som klargjort att en tidigare aldrig sedd minskning av koldioxidutsläpp är enda receptet för att råda bot på denna kris.
– Ändå har vi – samma experter – inte visat något kollektivt ledarskap genom att reducera våra egna eller våra universitets koldioxidavtryck.
– Vi är som läkaren som röker 40 cigaretter varje dag och sedan säger åt våra patienter att de omedelbart måste sluta röka.
Kevin Anderson menar att universiteten, för att sätta exempel, borde reducera sina koldioxidavtryck i motsvarande mängd som forskningen visar är nödvändigt. Vid en föreläsning som bland annat behandlade just universitetens agerande har han nyligen påpekat att just forskare, också klimatforskare, tillhör de 10 procent i världen som flyger mest.
– Det har betydelse. Om de tio procent av befolkningen som flyger mest i dag var beredda att skära ned på sitt resande så att det motsvarar en genomsnittlig europeisk invånares, så skulle utsläppen från hela flygsektorn sjunka med 33 procent.
Mål i konflikt
Trots att universitetet har antagit en riktlinje för anställda som säger att en analys av eventuella resfria alternativ ska göras inför varje enskild resa, så har resultaten uteblivit.
– Det handlar om att universitetet också har ambitionen om att arbeta alltmer internationellt – vilket man gör, och då blir det en målkonflikt, säger Karolina Kjellberg.
Om kraven på att analysera behovet av enskilda resor efterlevs på ett sådant sätt att chefer överväger alternativ i realiteten är Karolina Kjellberg osäker på.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag tror att alla känner till att vi har en sådan policy, men jag vet inte om den efterlevs.
– Däremot vet jag att alltfler använder videokonferenser och alternativa mötesformer och att det har ökat kvaliteten på de internationella samarbeten som finns, men det sker som ett komplement till fysiska möten.
Det som ytterligare försvårar bilden är att många internationella forskningssamarbeten innebär att forskare träffas fysiskt. Vid sådana tillfällen är det svårt att välja bort flyget för forskare med fulltecknade kalendrar, som ofta har flera sådana möten inplanerade under kort tid.
– Det är inte ett uttalat krav för att få anslag att man ska träffas fysiskt, men det kan vara så att forskare bedömer att det är större sannolikhet att få forskningsanslag om man också budgeterar för att träffas fysiskt i en ansökan, säger forskningssekreteraren Sofia Wretblad på Uppsala universitet.
Hon poängterar att videokonferenser och Skypemöten ändå blir ett allt vanligare instrument i samarbeten.
– Sedan är det så att en del naturvetenskapliga samarbeten inte går att genomföra utan resor. Kanske måste någon åka ned till CERN i Schweiz för att göra en mätning, eller till Chile för en astronomisk observation, säger Sofia Wretblad.
Klimatkompensation ”en gråzon”
Karolina Kjellberg förklarar att universitetet vid en utvärdering för några år sedan kom fram till att den andra stora posten på koldioxidkontot, förutom flygresorna, var de fastigheter universitetet ägde. Med hjälp av energieffektivisering och vissa ombyggnationer sjunker nu koldioxidavtrycket från byggnaderna sakta men säkert – men utsläppen från flygresor fortsätter alltså att öka.
– Det positiva är att inrikesresorna blir något färre. Fler tar tåget än under de år då tågtrafiken krånglade som värst. Det är faktiskt en väldigt tydlig skillnad.
Universitetet klimatkompenserar inte heller för resorna. Varför inte?
– Att använda de statliga anslag universitetet får till klimatkompensation ligger i en juridisk gråzon.
– När våra jurister har varit i kontakt med andra myndigheter, till exempel ekonomistyrningsverket, så har de fått höra att det skulle vara att jämställa med bistånd att använda våra medel till klimatkompenserande åtgärder. Och det får man inte, om pengarna inte är öronmärkta.
– Stockholms universitet, som valde att klimatkompensera, har fått sluta med det på grund av just de här oklara regelverken.
• Klimatoptimera gamla byggnader så att de kräver mindre uppvärmning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
• Se till att alla nya universitetsbyggnader är passivhus och försedda med förnybar energi.
• Se till att trädplanteringar finns på universitetets områden och i universitetets regi.
• Förse de akademiska institutionerna med mycket snabba bredband och annan IT-infrastruktur.
• Överväg seriöst vikten av att attrahera internationella studenter, och om en kurs kan ges på annat sätt än att studenterna åker till lärosätet i fråga.
• Överväg att hålla en del av universitetets kurser utomlands om universitetet vill behålla internationella studenter.
• Se till att det finns högkvalitativa virtuella center i länder som är relevanta för universitetet att söka samarbete med.
• Gör om terminssystemen. Ge längre och mer sammanhängande kurser för att göra hemresorna mer sällsynta för studenter.
• Se till att de administratörer som bokar resor på universitetet vet hur de ska göra för att boka internationella tåg- eller båtresor (här kan Uppsala universitet bli mycket bättre, menar Kevin Anderson utifrån sin personliga erfarenhet).
• Schemalägg forskningssamarbeten så att flygresande minimeras.
• Etablera virtuella alternativ till de möten och konferenser dit forskare idag åker för att träffas, och försök även uppmuntra alla initiativ som kan möjliggöra mer spontana och oplanerade sociala kontakter, eftersom det värderas inom forskningssamarbeten.
