Eli Norgren, som driver bloggen Hydradoktrinen, är en av de som tycker att Pride blivit för kommersiellt.
– Det mesta jag såg från Pride i år var reklam för hur företag kan vara med, vad som händer i form av samtal och seminarier fick jag från de mindre arrangörerna. Det känns som att de alltmer riktar sig till företag.
Bland sponsorerna finns både myndigheter som Försäkringskassan, men också hamburgerkedjor, taxibolag och hotell. Omkring 30 företag och myndigheter sponsrar Pride på något sätt, enligt festivalens hemsida.
– Jag förstår att Pride behöver pengar och tycker att det är jättebra om företag tar ställning för HBTQ-communityt. Men jag vill veta att och hur de jobbar för våra rättigheter långsiktigt. Är man trygg som transperson om man åker taxi med det här företaget? Vilket bemötande får vi hos Försäkringskassan eller om vi bokar ett hotellrum med en partner av samma kön, säger Eli Norgren.
En fråga om trygghet
I ett blogginlägg som delats 15 000 gånger är Eli Norberg kritisk till att människor som inte är HBTQ eller så kallade ”allies” (personer som aktivt stöttar HBTQ-personers kamp för lika rättigheter) går i paraden. En sak Eli Norberg reagerade på i paraden förra året var ett företag vars flak bestod av modeller i företagets underkläder. Ett år upprördes några av att Gaypolisen gick i paraden eftersom de menade att polisens närvaro kunde göra papperslösa HBTQ-personer otrygga. Eli Norgren menar att Pride med en allt för öppen inställning riskerar att stöta bort dem som festivalen är till för. Eli Norgren tycker att Pride borde kräva att sponsorer HBTQ-certifierar sig, alltså utbildar sin organisation i frågorna.
– Jag har vänner vars arbetsplatser gått med i paraden, men samtidigt kan de inte vara öppet HBTQ på jobbet. De känner sig inte trygga med att gå där. Om det är på deras bekostnad festivalen växer så får den hellre vara lite mindre.
Pride kostar tretton miljoner
Att ordna festivalen kostar den ideella föreningen Stockholm Pride tolv till tretton miljoner kronor. Från Stockholm Visitors Board, kommunens bolag för att marknadsföra Stockholm som turistmål, får de 400 000 kronor som täcker lokalhyrorna. Sedan tillkommer kostnader för volontärer, artister, bygget av festivalområdet och marknadsföring.
– De pengarna måste vi få in. Och det är i huvudsak besökarna och företag som står för det, säger Sandra Ehne.
Hon är positiv till företagssponsringen.
– Företagen tar ju ställning för vår värdegrund inför sina anställda och kunder. Men vi måste såklart känna att det är okej att associeras med företagen som sponsrar oss.
Inkluderar alla utom SD
Sandra ser gärna att företagen HBTQ-certifierar sig menar att man ska kunna sponsra festivalen utan certifiering.
– Vi uppmuntrar det såklart, men det är en omfattande process och vi ser värdet för oss och företagen i att kunna erbjuda ett stöd och genom det göra Stockholm Pride möjligt, säger Sandra Ehne.
Förra året, som var valår, gick alla partiernas partiledare utom KD:s och SD:s (SD är uteslutna av Pride), i år går bara MP och FI. Däremot finns de flesta partierna med i politiska debatter på Pride House. Bland annat samtalade Ebba Busch-Thor, KD:s partiledare, med RFSL och Miljöpartiet ordnade ett seminarium om Stockholm som en socialt hållbar stad.
– Jag tycker det är bra att partierna är med i samtal och debatter. Då kan man ställa dem till svars och fråga vad de står för. I paraden är det lite svårare, där blir det mest en uppvisning, säger Eli Norgren.
SD är det enda riksdagsparti som inte släpps in på Pride.
– Alla som står för en demokratisk grundsyn och alla människors lika värde är välkomna, Sandra Ehne, ordförande för Stockholm Pride.
Men i övrigt är festivalen inkluderande och öppen för alla, menar hon.
– Vem är där på vems bekostnad? Det är en ständig diskussion, men Prides styrka är att vi inkluderar alla. Det enda vi HBTQ-personer har gemensamt är att vi är normbrytare, annars är vi olika och har olika politiska åsikter, säger Sandra Ehne.
