Tomelilla är först ut i Sverige att planera sin ekonomi efter Oxford-ekonomen Kate Raworths ”munk”-modell, där ramarna sätts om delaktighet och behov – utifrån vad vad klimatet och ekosystemen klarar.
Herman Geijer
Författare och zombieöverlevnadsexpert, 43 år
– Jag önskar en planet där de tillgängliga resurserna sätter gränserna för ekonomin. Planeten har ändliga resurser och det är vettigt att fundera över vad som ska produceras utifrån det, istället för på vad som ger mest tillväxt.
– Tillväxt i sig är ointressant.
Isadora Wronski
Sverigechef Greenpeace, 38 år
– Ordet ekonomi betyder att hushålla med resurser, det har vi misslyckats med. Vårt nuvarande system har gått överstyr med sin exploatering. Det skapar ojämlikhet, koncentrerar makt, sätter demokratin ur spel och förstör grundförutsättningarna för liv på planeten.
– Vi behöver hitta nya grundprinciper att agera utifrån, beskriva inte bara var de yttersta gränserna i munken går, utan vad vi baserar livet i mitten på. Det vi vet med all säkerhet är att vår energi- och resursförbrukning måste minska radikalt – där kan vi lägga in full växel redan nu.
Jan-Olov Carlsson
Pensionerad metallarbetare, 65 år
– En fråga med ett omöjligt nej-svar, men där ett ja kan vara läpparnas bekännelse. Jag läser Cervenkas bok ”Girigsverige”. Och blir heligt förbannad. Men även om de superrika pungslås på multimånga miljarder som fördelas rättvist och till välfärden är det ändå inte ett svar på en ekonomi planeten tål.
– Munkmodellen är ett sympatiskt steg i rätt riktning men det är bråttom och kraftfullare åtgärder behövs. Politiken måste intervenera ekonomin och tämja marknadskrafterna. Det är dags för en inverterad chockterapi!