Vid den frågan uppehåller sig Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet.

– Då är mitt svar att det finns något som gängen kan erbjuda svar på.

När man talar om gängens rekrytering av barn och unga, är det viktigt att man förstår att det ofta finns två aktiva parter, menar Torbjörn Forkby. Det handlar inte om att lägga skulden på barnen, utan om att förstå hur det faktiskt ser ut.

– Det är lätt att tänka att det är en ensidig process där gängen letar upp och sätter klorna i barn. Men de skulle aldrig kunna rekrytera om det inte fanns ett intresse.

Vill bryta tristessen

Ofta kommer intresset av att något saknas.

Som gängmedlem lovas man ett sammanhang där man har chans att lyckas, där man har chans att nå framgång, där drömmar kan bli sanna, där man kan tjäna pengar snabbt och där man får vänner som aldrig sviker dig, berättar Torbjörn Forkby.

De barn som närmar sig gängen är ofta de som inte får de här sakerna i sina andra sammanhang.

Det som kan ha en skyddande effekt är en strukturerad vardag.

Motsatsen, ostrukturerad fritid, är en riskfaktor, och därmed är sommaren, med sommar­lovet, en lång och varm risk.

Det beror på att gängen etablerar sig och möts på fritiden. Men kan också handla om att unga har tråkigt.

– Man gör normöverskridande handlingar som en del i att skapa spänning och en form av vad man ser som meningsfullhet kring att bryta tristessen.

Lösningen: alternativ

För att förhindra att fler barn och unga rekryteras till gängen i sommar, behöver samhället möta upp med aktiviteter som utgör alternativa sammanhang, där barn kan få en strukturerad och meningsfull vardag, menar Torbjörn Forkby.

Det kan vara fotbollsturneringar och badutflykter, eller sommarjobb.

Men för att det ska ­fungera är det viktigt att vuxna är närvarande och att aktiviteterna är uppstyrda. Om man samlar unga och inte har någon där som ser till att de gör det de ska kan det få motsatt effekt.

– Extremformen av det är när man placerar unga personer som begått brott på institutioner och där ser man ofta att de stimulerar varandra genom att prata.

Men för att vända utvecklingen på lång sikt tror han att man måste försöka samarbeta mer med de goda krafter som finns i de här områdena. De tycker Torbjörn Forkby att man ofta missar i dag.

– Områdena, speciellt utsatta, ses lätt bara som problem, och så ska samhället in och organisera och lösa alla olika behov som finns.

Måste komma inifrån

Visserligen måste samhället göra mycket, men lösningen måste också komma inifrån, menar han. Det kan till exempel vara samarbeten mellan civilsamhället och enskilda föräldrar, med stöd av olika samhällsfunktionärer.

– Vi behöver mobilisera och organisera de här positiva resurserna, som ju är den stora majoriteten i de här områdena.

Hur årets sommar blir är svårt att säga, men Torbjörn Forkby tror inte på någon snabb förändring.

– Rekryteringen eller ­involveringen kommer att fortsätta.