Efter fem års ägande säljer Telia TV4 för 6,55 miljarder kronor till den norska mediekoncernen Schibsted. Därmed äger bolaget nu såväl Sveriges största tidning Aftonbladet, som den största kommersiella tv-kanalen. De äger också bland annat Svenska Dagbladet och Omni. Själva menar Schibstedt att köpet är ett ”avgörande steg mot att skapa en ledande nordisk mediedestination med starka oberoende mediehus”.
– Sedan Aftonbladet blev en del av Schibsted 1996 har vi varit starkt engagerade i Sverige, vilket gör detta till en verkligt historisk dag för oss, säger Siv Juvik Tveitnes i ett pressmeddelande.
Tobias Lindberg, medieforskare på Nordicom vid Göteborgs universitet, är inte särskilt förvånad över affären.
– Det har funnits ett intresse från Telia att avyttra den här delen av verksamheten, och att de skulle sälja till en traditionell medieaktör var ganska väntat. Schibsted har också visat ett intresse för just tv tidigare, säger han.
Branschen konsolideras
Köpet är i linje med den utveckling som har varit tydlig de senaste decennierna, enligt Tobias Lindberg, där ett fåtal stora bolag äger majoriteten av medierna. Mediekoncentrationen kan innebära risker, menar han.
– Det finns så klart positiva saker med att branschen konsolideras och effektiviseras, som att man får ökad möjlighet att investera i journalistisk produktion, men det kommer också med vissa konsekvenser. Ett minskat medieägande innebär alltid olika former av risker.
Som vad då?
– En risk kan vara att man har gemensamma arbetssätt inom en hel organisation, och att det blir svårare om man vill jobba på ett annat sätt.
Hur ser du på risken att mediekoncentrationen leder till minskad mångfald?
– Det är en risk som finns, men vad man har kunnat iaktta i Sverige har vi inte sett det än. Vi har till exempel fler ansvariga utgivare idag än för tio år sedan. Det kan innebära att beslut har flyttats nedåt, närmre redaktionerna.
Kommersiell styrning – inte politisk
Gunnar Nygren, professor emeritus i journalistik på Södertörns Högskola, säger även han att ägandet spelar roll. Samtidigt menar han att den redaktionella självständigheten än så länge inte påverkats av ägandet i någon högre utsträckning.
– Schibsted till exempel äger både en högertidning och en vänstertidning, och låter dem vara det. Vi har inte sett någon politisk styrning av de olika medierna, men däremot en stark kommersiell.
Det i sig kan visserligen påverka mediernas innehåll och leda till likriktning.
– I takt med ökad ägarkoncentration får vi en likriktning av innehållet, till exempel genom att innehåll återanvänds mellan olika titlar, men också genom att man i högre utsträckning väljer innehåll efter vad som är mest kommersiellt gångbart. På så sätt kan man kanske säga att mångfalden påverkas.
