Dessutom visar den journalistiska utredningen – som bygger på detaljerad information från tolv källor – att Operakällaren alltid väljer att hålla den delägande kockstjärnan bakom ryggen samtidigt som kvinnorna manipuleras att tro att det som skett bara misstolkats, är ett skämt, inte var så farligt, eller att de själva bär skulden.

Flera av kvinnorna som Dagens ETC intervjuat mår idag mycket dåligt.

Journalistik kan tvinga fram förändring även på platser som tycks vara oförmögna till förändring. Operakällaren kvalificerar sig som en sådan.

Alla vet, ingen agerar.

Hierarkin är skarpare än kökets knivar.

Alla vet vem som bestämmer, alla vet att han får som han vill.

Det är den berättelse vi får höra gång på gång.

Jag har svårt att överhuvudtaget tänka mig en mer utsatt miljö för en ung kvinna i början av sitt arbetsliv.

Därför tycker jag att det här är en synnerligen viktig granskning.

Men varför publicerar vi hans namn?

Jag är ansvarig utgivare så beslutet är till sist mitt.

Stefano Catenacci är en av landets mest kända inom sin bransch.

Något han i decennier odlat ett framgångsrikt varumärke kring, och hans strategi att synas så mycket som möjligt har tjänat hans affärsintressen i den expansiva koncernen Nobis.

Stefano Catenacci är dessutom hovtraktör, det vill säga kungafamiljens egen kock, en relation som utvecklats till vänskap. Han umgås alltså med Sveriges statschef och sätter menyerna när tronarvingarna ska gifta sig.

Det är aldrig ett lätt beslut att publicera namn, oavsett vad personen har gjort sig skyldig till. Det ska inte vara ett lätt beslut.

Men att jag anser att det är motiverat och riktigt att skriva att det är Stefano Catenacci som granskas.

Han har en odiskutabel maktställning.

Dagens ETC:s källor är anonymiserade på grund av rädsla för repressalier, men de berättar konkret och trovärdigt om incidenter, varav flera vi sedan kunnat belägga med vittnen. Källorna har gett oss när, var, hur.

Dagens ETC har naturligtvis gett Stefano Catenacci möjlighet att bemöta vad som framkommer.

Under den första vågen av metoo, som startade 2017, följde upprop på upprop. Kvinnor berättade om övergrepp och övertramp, hela skalan av otillbörliga sexuella handlingar. Från restaurangbranschen kom tusentals underskrifter.

Den hösten var det spänt på Operakällaren.

Men han klarade sig, Stefano Catenacci.

Sedan dess har medierna – som gjorde olyckliga publiceringar, vissa slarviga och andra förödande – blivit mer restriktiva vad gäller att identifiera någon som inte är dömd för brott i domstol.

Mitt beslut att vara tydlig med att granskningen gäller Stefano Catenacci bygger på att jag vet att den har solid saklig och pressetisk grund.

Men jag menar samtidigt att medierna pressades tillbaka för långt, att det är olyckligt om konsekvensen blivit att det idag saknas förutsättningar för seriös metoo-journalistik.

Vi har gjort det journalistiska jobbet.

Då publicerar vi namn.

Jag hoppas att granskningen blir läst av många.

Det som sker på Operakällaren måste få ett slut.