Även vice ordföranden och avtalssekreterare valdes in med rungande ja-rop. NU har LO en helt ny ledning.
När Tomas With går upp i talarstolen och drar valberedningens ny-nya förslag säger han att hela valberedningen och alla fjorton medlemsförbund står bakom det nya förslaget. Det brukar sägas om alla förslag från valberedningar och sades även om det tidigare förslag som sprack bara en dag innan kongresstart.
Hoppet hoppade av
Pim van Dorpel, 43 sågs som en nydanande kraft och en ordförande som skulle kunna sitta flera kongressperioder, ett stabilt ledarskap över tid. Hans tacktal var redan skrivet, säger en LO-medarbetare.
Och så plötsligt hoppade han av. Ingen vill prata om vad som hänt och från pressavdelningen är det knäpptyst. Rykten sprids bland ombud och delegationer, och journalister. Över en natt blev spänningen på kongressen elektrisk och alla gamla namn var uppe i luften igen.
Valet och beredningen har alltså varit långt ifrån en enkel och friktionsfri process. Tomas With fick själv kliva upp som sammankallande för valberedningen när Malin Ackholt tidigare i vår klev av för att bli valbar till styrelsen. Valberedningens fem medlemmar blev fyra.
Samma sak upprepades en gång till när Johan Lindholm, någon gång under fredagsnatten, klev av valberedningen. När Tomas With säger att hela valberedningen står bakom förslaget är det alltså med bara tre av fem ordinarie medlemmar. Kvar var bara Malin Ragnegård från Kommunal, Linda Palmetzhofer från Handelsanställdas förbund och Tomas själv.
Tonar ner stämpel som radikal
På lördag morgon bara timmar innan valet får ombuden det nya förslaget. Johan Lindholm från Byggnads ersätter Pim van Dorpel – med resten av förslaget intakt. Och det är en tagen Johan Lindholm som står i talarstolen efter omröstningen.
– Kongressvänner. Ett stort tack för förtroendet. Jag har aldrig har känt mig så överväldigad. Jag vet vilken roll jag blivit vald till. Och jag kommer att ge allt för att flytta fram positionerna för arbetare i hela Sverige, säger Johan Lindholm.
Lindholm har sedan valprocessen började varit ett av toppnamnen att efterträda Susanna Gideonsson, och han ställde upp förra kongressen men fick inte förtroendet. Han har setts som en facklig ledare som går genom rutan, säger vad han vill ha och alltid har nära till medlemmarna. Och med det har Lindholm också fått en stämpel som något av en radikal facklig ledare. Det är en stämpel som han själv, åtminstone delvis, viftar bort.
– Jag vet inte om man är radikal för att man lyssnar på medlemmarna och tycker att det de säger är det vi ska göra. Jag försöker ta reda på hur landet ligger, och har med stora öron lyssnat in vad de tycker är viktigt, säger Johan Lindholm på en pressträff.
Och trots att förslaget blev framtaget med en oväntad nattmangling och slutspurt från valberedningens sida känner Lindholm inte att han kastats in.
– Jag känner inte att jag har blivit inkastad överhuvudtaget. Den här federationen behöver en stark ledare, en stark ledning, en stark styrelse och massor av härliga medlemmar som vill förändra saker. Jag upplever inte att jag har blivit inkastad. Det var ett bra och härligt beslut att ha i ryggen. Det händer saker hela tiden. LO är fullt av förmågor, jag är en och nu står jag här.
När Dagens ETC frågar hur det känns att ”Johan på golvet”, byggarbetaren som stod med hammare i hand ute på arbetsplatser i Södertälje, nu blir ”Johan i topp” blir svaret att det känns spännande.
Med det här gänget i styrelsen och med kongressen i ryggen tror jag att vi kan göra stordåd.
– Jag blir hungrig. Mer hungrig. Det var någon som sa att jag är rätt gammal, sextio år. Men jag kan lova att engagemanget och viljan att förändra och att utveckla saker har inte förändrats. Med det här gänget i styrelsen och med kongressen i ryggen tror jag att vi kan göra stordåd, säger Johan Lindholm.
Under lördagen ska kongressen debattera motioner som bland annat handlar om arbetsrätt och arbetstidsförkortning, en fråga där Johan Lindholm tidigare har varit positivt inställd till förslag om förkortad arbetstid.
