Anita D’Orazio har på olika sätt arbetat med flyktingar och asylrätt i över 40 år. För 20 år sedan var hon med och grundade Läkare i världens volontärklinik, där papperslösa kan få medicinsk och juridisk hjälp, och med sin långa erfarenhet fungerar hon ofta som den spindel i nätet som hjälper papperslösa att få kontakt med rätt läkare, jurist eller andra kontaktpersoner. När Dagens ETC pratar med D’Orazio ringer hennes telefon flera gånger och hon förklarar att det är många som ringer henne och ber om hjälp, fler än någonsin.

– Jag möts av mycket förtvivlan, ibland tycker jag att jag inte gör annat än svara i telefon – överallt i Sverige sitter folk och gömmer sig.

I dag handlar mycket av samhällsdebatten om flyktingmottagandet och hur resan till Sverige försvåras för de som vill söka asyl. D’Orazio tycker att den politiken är hänsynslös.

– Det finns inga gränser för inhumaniteten.

– Det är så vidrigt. Man skäms.

”Jag känner inte igen mitt Sverige”

Men merparten av D’Orazios jobb görs i andra änden av processen.

– Vi möter människor som har rätt att få skydd, men som inte har fått det skyddet på grund av politiken. Vi jobbar med de som ska avvisas, till och med apatiska barn får avslag numera. Bland de som har fått utvisningsbeslut märks också en skillnad, nu vill regeringen att alla ska ut.

Har det blivit hårdare?

– Ja, det märks klart och tydligt. Jag känner inte igen mitt Sverige längre.

Tillsammans med flyktingrörelsen tar Anita D’Orazio nu strid mot regeringens förslag för hårdare regler för asylsökande genom ett upprop med huvudparollen ”Asylrätten är en mänsklig rättighet – enligt såväl lag som konventioner Sverige undertecknat”.

– Nu får vi kämpa som attan. Tillfälliga uppehållstillstånd innebär katastrof för människor som gått igenom en sådan här flykt och som lever med ångest för sina familjer, som de inte kan återförenas med eftersom de inte får permanenta uppehållstillstånd. Tillfälliga uppehållstillstånd gör dessutom att människor tvingas sitta kvar på flyktingförläggningar utan att få arbeta. Vem vill anställa någon som kanske inte får stanna kvar?

”Svårt att se en ljusning”

Uppropet kräver också en tillämpning av FN:s barnkonvention, som bland annat fastslår att barn som varit utsatta för övergrepp eller som har erfarenhet av väpnade konflikter har rätt till rehabilitering och social återanpassning ”i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet” – någonting som kan översättas till rätt till hopp, trygghet och förutsägbarhet.

– Vi kräver också rätt till familjeåterförening för ofrivilligt splittrade familjer och vänder oss emot de föreslagna åldersbestämningarna, som är både oetiska och ovetenskapliga. Istället för lagförslag om hur vi ska hindra människor att komma hit vill vi se effektiva förslag som löser bostadskrisen, jobbkrisen och skolkrisen.

Ser du någon ljusning i den svenska asylpolitiken?

– Bara om de här förslagen inte går igenom i riksdagen, och det kommer vi att kämpa för. Annars är det svårt att se en ljusning när så många människor får sina liv förstörda med tillfälliga tillstånd. Det här är rent främlingsfientlig politik.