– I mitt forskningsfält kallar vi det ett break-down, att någonting händer i världen som förändrar hur vi lever. Det kan vara en kris som ett krig, men även ny teknik som molntjänster, automatisering och robotar. Pandemin har varit ett ­break-down som har lett till många lärdomar och beteendeförändringar som också kommer att påverka och förändra framtidens arbetssätt, säger Maral Babapour.

Hennes forskning baseras på enkäter, fokusgruppdiskussioner och workshops med medarbetare och chefer inom Västra Götalandsregionen som arbetar med olika typer av administra­tiva uppgifter och därför har kunnat jobba hemma under pandemin. Bilden av hur det senaste ett och ett halvt året har varit är delad. Många har uppskattat flexibiliteten, effektiviteten och lugnet hemma. Medan vissa har upplevt att arbetsuppgifterna eller boendesituationen inte passat för hemarbete och att det varit svårt att sätta gränser för hur mycket man ska jobba.

– Det finns forskning om distansarbete sedan 80- och 90-talet, då det fanns en vision om att tekniken skulle göra att vi kunde jobba var som helst. I den forskningen såg man nästan enbart positiva effekter av distansarbete. Men tidigare var det inte ett tvång att alla måste jobba hemma utan att träffa sitt nätverk som nu – och därför har bilden nu blivit lite mer polariserad, säger Maral Babapour.

Förväntan om flexibilitet

I en enkät med närmare 1 500 respondenter uppgav majoriteten, 65 procent, att de i framtiden ville jobba två–tre dagar på kontoret och den resterande tiden hemma. Av de resterande ville 20 procent ville jobba främst på kontoret och 15 procent främst jobba hemma.

– Det finns en förväntan om att få jobba på distans framöver. Nu när många har fått kontrollen och autonomin som flexibiliteten innebär kan det kännas som väldigt negativt att ta bort det. Verksamheter måste välja att antingen ha kvar flexibiliteten eller ha väldigt bra argument för att man inte har det, annars kommer det att upplevas som en väldigt frustrerande förändring att gå tillbaka till kontoren. Om andra grupper eller arbetsgivare har mer flexibilitet kan det upplevas som orättvist. Det kan leda till att medarbetare söker sig till andra arbetsplatser som har mer frihet, säger Maral Babapour.

Hon menar att verksamheter nu måste bestämma sig för vad som ska bli det  nya ”normala”. Man behöver reflektera över vad som fungerat bra och inte, och vilka arbetsuppgifter som fungerat bra på distans och vilka som inte gjort det. Det kan bli svårt att hitta en lösning som passar alla, men det kan också bli klurigt om vissa jobbar på distans och vissa hemma.

– Det kan bli svårt med synkroniseringen och planeringen när hälften av arbetsstyrkan jobbar hemma. Måste de som jobbar på kontor ändå ha videomöten kan det upplevas som negativt då det kräver planering och strukturer. Det kan bli svårt att ha videomöten i stora kontorslandskap så det kommer finnas större behov av avskilda ytor så att man inte stör andra eller blir störd.

Mindre energiåtgång

Maral Babapour ser ändå att det finns mycket potential med distansarbete, för de enskilda medarbetarna och för organisationen men också utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Om folk inte behöver pendla till jobbet minskar avgasutsläppen. Om vi jobbar hemma behövs inte stora kontorslokaler som drar mycket energi, uppvärmning och behöver fyllas med möbler och arbetsutrustning.

– En farhåga är att man har samma utrustning i ett kontor i stan och hemma, och att ha ett stort kontor i stan trots att det inte är några individer i det. Men om man har ytor hemma som man kan jobba i behövs inte likvärdiga ytor på ett kontor. Nu har vi potential att på en samhällsnivå minska behovet av prylar, pendling, kontorsplatser och konsumtion, säger hon.

Hon hoppas att företag nu tänker på hur man kan göra arbetsplatserna mer hållbara.

– Det är viktigt att man tar hänsyn till hållbarhetsaspekten när man planerar framtidens arbete och inte bara tänka på bara organisationens ekonomiska vinster. Alla verksamheter ska förhålla sig till hållbarhetsmålen, men det är lätt att det glöms bort i verksamhetsplaneringen. Nu bör det komma upp på agendan, säger hon.

Anna-Lena Aspegren Törnros

61 år, Malax, personlig assistent

– Det har inte varit någon skillnad under pandemin för min del och jag har inte kunnat jobba hemifrån i mitt jobb som personlig assistent. När det var som allra värst i början av pandemin när det var oklart med skyddskläder och skyddsutrustning så kunde vi ju inte arbeta eftersom vi inte fick vara på plats, då står ju verksamheten still. Så i mitt och många andras yrken finns ingen möjlighet för distansarbete.

Spencer Anderson

19 år, Gubbängen, missionär

– För mig har det gått relativt bra under pandemin att jobba både på plats och hemifrån. Men jag tror att det kommer bli mycket enklare för mig nu när vi kan träffa människor på ett annat sätt. Hemifrån kan jag inte fullt göra samma arbete som på plats. Optimalt hade varit om man kunde variera sig och arbeta halva veckan hemma och halva veckan på plats, men i och med mitt arbete så skulle det underlätta att jobba på plats.

Jesus Muhimpundu

42 år, Bredäng, busschaufför och studerande

– Jag har känt en mycket större frihet när man har kunnat arbeta hemifrån. Jag studerar men jobbar även som busschaufför, så jag har upplevt båda sidorna under pandemin. När det kommer till studier vill jag kunna ha kvar friheten att göra både och. I min andra yrkesroll har det aldrig funnits någon annan möjlighet än att jobba på plats.

David Eriksson

23 år, Åkersberga, restaurangbiträde

– I mitt arbete så krävs det att jag är på plats, så jag har inte mycket till val än att arbeta som innan pandemin. Om man jobbar hemma så känns det svårare att fokusera och att ha samma rutiner som när man åker och jobbar på plats. Det har varit väldigt svårt att få jobb under pandemin eftersp, branschen jag är verksam i har varit väldigt drabbad av restriktionerna.

Nouralhouda Alaydi

19 år, Stockholm, student

– Jag vill studera på plats i skolan och efter jag har tagit studenten så vill jag arbeta på plats och inte hemifrån. Jag tycker inte om att vara på distans, det känns inte som samma sak och som man presterar sämre. Det har varit jobbigt under tiden då allt har varit på distans och jag känner att jag inte har lärt mig lika mycket. Så i framtiden vill jag att det ska vara som innan pandemin.