– Vi har ett internationellt perspektiv på hela helgen och förhoppningen är att varje person efter festivalen ska kunna nå en invandrare eller asylsökande bara genom att lyfta telefonen och ringa en vän, säger Warren Kunce.
Känslig diskussion
Uppsalas relation till prideparader är inte helt okomplicerad. Stadens senaste prideparad, år 2012, skapade en riksomfattande debatt. Arrangör var då den numera nedlagda föreningen Uppsala Pride. Föreningen satte fingret på en känslig diskussion om vad som kan göras i priderörelsens namn, utan att begreppet blir urvattnat, och vad det egentligen innebär att vara inkluderande. Föreningen hade ett intersektionellt fokus och var uttalat antikapitalistisk. Därför sade de nej när Folkpartiet ville delta i paraden. Även övriga Allians-partier skulle ha nekats om de hade frågat, liksom militärmakten, vapenproducenter och Migrationsverket. Beslutet blev starten på en långdragen debatt med högt tonläge. En del såg det som ett friskhetstecken och menade att beslutet låg i linje med priderörelsens ursprung i uppror mot förtryckande strukturer. Andra var kritiska och menade att begreppet pride inte skulle få användas om inte alla tilläts att delta. Flera föreningar och partier valde att hoppa av paraden.
– Vi är politiska. Det är farligt att avpolitisera hbtq-frågor. Då har man till slut en helg med ballonger där man låtsas att vi får leva som vi vill bara för att återgå till förtrycket, sade Anna Brittesland, som var med och arrangerade den dåvarande festivalen, till DN år 2012.
Bygger nytt
Arrangörerna inför den festival som arrangeras i höst har beslutat att inte tillåta skyltar för varken föreningar, politiska partier eller företag. Det är inte heller tillåtet att gå i matchande kläder, utan endast som privatperson. Det enda tillfället då organisationer får delta är under en lunch på söndagen den 17 september.
– Det var skillnader i perspektiv och åsikter som skapade turbulensen runt Uppsala Pride 2012. Mångfald kan orsaka stora problem, men mångfald kan också skapa vackra lösningar. I Uppsala besvarar vi inte problem genom att ge upp och gå hem. Vi svarar inte heller genom att bjuda in nya röster till bordet. Vi svarar genom att bygga ett helt nytt bord tillsammans, säger Warren Kunce.
”Mindre kommersiellt”
En av de som var med och grundade Uppsala Pride 2007 var Sissela Nordling Blanco, som senare kom att bli talesperson för Feministiskt initiativ. Hon hade hunnit lämna gruppen innan turbulensen 2012 och välkomnar satsningen på en ny pridefestival i Uppsala.
Hur ser du på lösningen att endast tillåta privatpersoner?
– Jag tycker att det är upp till varje arrangör om man ska låta folk gå i paraden som förening eller individ. En fördel med att gå som individer kan vara att det blir mindre kommersiellt, eftersom folk då går för att de är del av communityt eller stöttar hbtq-personers kamp,
i stället för att gå med främsta syftet att stötta ett visst parti, en myndighet eller ett företag, säger Sissela Nordling Blanco.
Vilka tycker du ska delta i en prideparad?
– När jag var med och startade Uppsala Pride hade vi en antirasistisk och queerfeministisk värdegrund. Det innebar bland annat att vi jobbade aktivt med att bredda representationen av vilka som vanligtvis får utrymme i pride-sammanhang, men också en avgränsning av samarbetspartners. Till exempel ansåg vi att Migrationsverket, som upprepade gånger har fått kritik för att utvisa hbtq-flyktingar till fortsatt förtryck, inte hade något på pride att göra, säger hon.
Årets festival i september ordnas på olika platser runt om i Uppsala. Föreläsningar, panelsamtal och workshopar kommer att hållas på Reginateatern, Slottsbiografen och Fyrisbiografen. En picknick kommer att äga rum i Stadsträdgården. Var själva prideparaden ska gå är ännu oklart.
– Vi hoppas att hela staden ska var stolta deltagare och göra Uppsala till den mest välkomnande staden i världen för hbtqia-personer, säger Warren Kunce.