I förra veckan presenterade EU-kommissionen ett första utspel, ett diskussionsunderlag som företag och fackföreningar nu ska få tycka till om, innan de senare under året väntas lägga ett skarpt förslag om minimilöner i EU. I utspelet från kommissionen finns bland annat ett förslag som baseras på 60 procent av medianlönen i respektive EU-land.

Medlingsinstitutet konstaterar att Sverige hade en medianlön på 29 500 kronor (omräknat till om alla skulle jobbat heltid) 2018 och att en sådan minimilön i Sverige i så fall skulle landa på 17 700 kronor – en låglönenivå som i dag är ovanlig i Sverige. Knappt en procent av de anställda hade en lön som understeg 60 procent av medianlönen 2018, visar den nya rapporten.

Men visst finns det människor som har så låga löner, och de finns framför allt finns bland de som jobbar i restaurang eller med städning och kundtjänst. De flesta är dock under 20 år, har en tillfällig deltidsanställning eller har lönetillägg som höjer lönen över 60 procent av medianen.

Flera yrkesgrupper i LO-kollektivet har i Sverige lägstalöner som är högre än 60 procent av medianlönen, som handelsanställda, lastbilsförare och väktare.

Och när Medlingsinstitutet räknar bort anställda under 20 år, de som jobbar på tillfälliga kontrakt, på deltid eller har lönetillägg av olika slag hade endast cirka 3 promille av de anställda i Sverige år 2018 en heltidslön lön under 60 procent av medianlönen.

Företagen anpassar sig

Medlingsinstitutets generaldirektör säger till Dagens ETC att det är svårt att säga exakt vad det beror på att lägstalönerna är så pass höga i Sverige, men hon drar slutsatsen att det på arbetsmarknaden finns en medvetenhet om kollektivavtalens lönenivåer – även i de företag som inte har tecknat kollektivavtal.

– Företagen vet om att det är de här avtalen som gäller och att facken kan lägga stridsåtgärder. Så även om ett företag i Sverige kan sätta vilka löner de vill, påverkas de av kollektivavtalen. Inte alla naturligtvis, men i hög utsträckning.

Samtidigt finns ett mörkertal. Vi vet att det finns människor som arbetar för väldigt låga löner även i Sverige och att arbetslivskriminalitet där migrantarbetare utnyttjas är ett växande problem. Irene Wennemo tror dock inte att minimilöner från EU kommer åt den problematiken.

– De som till exempel inte betalar in några sociala avgifter alls, de kommer troligtvis att fortsätta bete sig kriminellt även om vi inför minimilöner.

Däremot ser hon en risk för Sverige om EU tvingar oss att införa minimilöner.

– Det vi kan se i Sverige är att parterna är flexibla, man hittar sina egna lösningar. Det är ganska stora skillnader i fråga om ingångslöner och där det finns starka lokala fack är det mer en öppen fråga medan de branscher med svagare lokala fack gör lägstalönerna till en större stridsfråga i de centrala avtalen. Det är en flexibilitet som vi riskerar att förlora. I stället hamnar frågan i politiken, vilket gör att det blir svårt att få till avtal som båda parter på arbetsmarknaden ställer upp på.

Ser du en risk att minimilöner blir en press neråt på svenska löner?

– Det är svårt att säga, men det är få länder i EU som har så här höga lägstalöner som vi har i Sverige. Om det finns en lagstiftad nivå på minimilön kan företag tänka: ”Jag följer lagen, varför ska facket ha rätt till stridsåtgärder?”. Risken är att legitimiteten för vår modell undergrävs.

Hur oroad är du för vad som händer i EU nu?

– Vi är i början på en process. Kommissionen har sagt att de ska göra något, det är svårt att se att de skulle backa helt. Det här är en mycket viktig fråga!