I utredningen som presenterades förra veckan pekar Cecilia Schelin Seidegård på att kunskapen när det gäller jämställdhet finns, men att politiken inte varit strategisk och långsiktig.

– Därför föreslår vi en liten expertmyndighet som ska ha uppdraget att samordna och lägga samman de kunskaper som vi har i dag, så att regeringen kan ta rätt beslut, säger hon.

Seidegård säger att myndigheten kan vara på plats år 2017. Utredningen är den fjärde i ordningen som pekar på att en myndighet för jämställdhet behövs, trots det har det inte blivit av. Men Kristin Linderoth, doktorand i genusvetenskap på Lunds universitet, som undervisat i den svenska jämställdhetspolitikens utveckling, tror att det kan vara skillnad den här gången.

–Vi har en ny regering nu, och det är mycket möjligt att man är mer intresserad av detta än den förra regeringen, som inte genomförde riksdagsbeslutet från 2006, säger hon.

Jämställdhetsministern positiv

Regeringen kan fatta beslut om en ny myndighet utan att gå via riksdagen, så i praktiken räcker det att S och MP är ense om att bilda myndigheten.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér har sagt att hon ser positivt på förslaget men samtidigt tryckt på att hon vill se en bred uppslutning kring frågan.

Utredningen initierades av den borgerliga regeringen förra året, och den dåvarande jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) skriver i ett mejl till Dagens ETC att hon inte vill spekulera om möjligheten att myndigheten blir verklighet, men att hon är positiv till förslaget.

– Naturligtvis beror det på hur myndighetens uppdrag utformas, men grundtanken är rätt, skriver Maria Arnholm.

Kristin Linderoth betonar att det inte är myndigheten i sig utan vilka uppdrag den skulle få som är brännande.

– Många av dem som efterfrågar en myndighet tänker nog att det ska ge frågan en tyngd. Men den det avgörande är själva politiken. Vilka reformer vågar man genomdriva?

”Megafon för vänstervridna”

En som är glad över förslaget är den socialdemokratiska riskdagsledamoten Matilda Ernkrans som under förra mandatperioden motionerade om just en jämställdhetsmyndighet.

– Det handlar om att det proaktiva arbetet har tappat fart. Vi ser många män på ledande positioner och kvinnor på deltidsjobb. Jag kan precis som för några år sedan se behovet av att hitta ett mer proaktivt sätt att jobba med jämställdhetsfrågor och för mig ligger det nära till hands att göra det i myndighetsform, säger hon.

Men det är inte alla som ser saken så. Moderata Smålandspostens Blanche Jarn menar i en ledartext att en jämställdhetsmyndighet är ”en klockren utgångspunkt för den som vill skapa en megafon för vänstervridna könsmaktsordningsfeminister vars högsta mål är att sparka män från bolagsstyrelser.”

Till Dagens ETC säger hon att hon är rädd att en jämställdhetsmyndighet ska fokusera på fel saker.

– I sin artikel i DN talar Cecilia Schelin Seidegård en del om exempelvis intersektionalitet som förknippas en hel del med vänsterfeminism och som kanske tenderar att vara lite selektiv i vad som ses som problemet, säger hon.