Trots det har paret fortsatt driva kvinnojour och skyddat boende under olika namn. Och trots det har de beviljats nytt statligt bidrag. För 2020 och 2021 får kvinnojouren totalt 1,2 miljoner kronor i statsbidrag. Jenny Westerstrand, ordförande för Roks, blir förvånad när hon får veta att jouren, vi kan kalla den kvinnojouren Gul, har fått statligt stöd.

– Är det sant, men gud så obehagligt. Det här är den nya välfärdskriminaliteten, säger hon.

Socialstyrelsen, som är den myndighet som beslutar om statsbidrag till tjej- och kvinnojourer, kontrollerar inte personerna bakom den organisation som söker om bidrag. Däremot kontrolleras själva organsationen, enligt Niklas Eneroth, enhetschef på Socialstyrelsen.

– Vi begär in skuldfrihetsintyg från skattemyndigheten, om det förekommer skulder får organisationen inte statsbidrag. Det finns också olika regler som måste uppfyllas, som till exempel att organisationen ska ha funnits i minst två år. Men enskilda personer saknar vi stöd och mandat att kontrollera.

Varför det?

– För att det aldrig är enskilda personer som söker bidrag, utan det är ideella organisationer. Hela statsbidragshanteringen är ett tillitssystem. Tyvärr gör det att det ibland dyker upp någon som utnyttjar det, som kanske inte borde ha fått pengar.

Ansökan är en kopia

Vid en närmare titt på kvinnojouren Guls ansökan om statsbidrag visar det sig att den kan ifrågasättas. Så gott som hela den nio sidor långa verksamhetsberättelsen är en kopia av en annan kvinnojours verksamhetsberättelse från ett annat år. Inte bara är meningarna exakt likadant formulerade, även i princip samtliga siffror är de samma. Det enda som egentligen skiljer sig åt är att Gul har tre anställda och 31 medlemmar, mot den andra kvinnojouren som har tio anställda och 131 medlemmar. Men trots att Gul är en betydligt mindre jour har de tagit emot exakt lika många samtal som den andra jouren – 2772 stycken, de har precis lika många boendedygn, de har tagit emot samma antal kvinnor i skyddat boende, exakt lika många nya tjejer, och även antalet ideellt utförda timmar är precis samma – 3 140 timmar. När vi påtalar detta för Socialstyrelsen säger de att det kan bli ett ärende för rättsväsendet.

– Vi kommer se över det här ärendet nu, det gör vi alltid när vi får tips som rör oegentligheter eller brottslighet. Är verksamhetsberättelsen kopierad kan det handla om en förfalskning, och det i sig kan vara brottsligt. Men det får i så fall bedömas av åklagare.

Vad tänker du om att det här har slunkit igenom, att de fått miljonstöd utifrån en ansökan som kan vara förfalskad?

– Det är förstås inte bra. Men som sagt, vi har ett tillitssystem. Den som vill manipulera hittar oftast vägar att göra det på.

”Klart det stämmer”

Styrelsen för kvinnojouren består enligt ansökan av tre familjemedlemmar, och en kvinna som tidigare haft en relation med en i familjen. Vid våra tidigare publiceringar har vi inte fått tag i någon av personerna bakom kvinnojouren och de skyddade boendena, men nu svarar kvinnojourens ordförande, vi kan kalla henne Maria, på ett nummer som egentligen ska gå till en annan styrelsemedlem.

Stämmer er verksamhetsberättelse?

– Ja, varför skulle den inte göra det? Klart att det vi uppger stämmer, säger hon.

Men det är exakt samma formuleringar som i en annan kvinnojours verksamhetsberättelse från 2012. Antalet som ringt in, och hur många boende ni haft till exempel, är exakt lika många. Hur kan det komma sig?

– Ja jag kan inte detaljerna i huvudet. Jag har det inte framför mig.

Maria menar att det vi tidigare har berättat inte heller stämmer utan attkonflikterna med Roks och den andra jouren grundar sig i islamofobi och olika syn på jourernas inriktning. Att människor är rädda för henne och känt sig hotade kan hon inte förstå. Istället menar hon att det är hon som på olika sätt uteslutits på odemokratiska grunder. Och att hon och hennes man drivit flera HVB-hem för ensamkommande utan tillstånd, vilket ledde till polisanmälan av IVO, säger hon beror på okunskap.

– Vi erbjöd hjälp i krisen när det behövdes boenden. Att vi inte hade tillstånd berodde på ren okunnighet. Vi bedrev inte vård utan hade dygnet runt-boende, vi trodde inte att det behövdes tillstånd för det, säger hon.

Flera allvarliga klagomål

I anmälningar till IVO varnar en före detta anställd för att det rådde missförhållanden i samtliga av de skyddade boenden som paret drev då, för tre-fyra år sedan. Och en annan kommun bröt avtalet med bolaget sedan en placerad kvinna berättat att hon blivit hotad och sexuellt trakasserad i det skyddade boendet.

– Den här kvinnan slog sitt barn och jag gjorde då en orosanmälan. Efter det kom den här anmälan mot oss. Jobbar man inom den sociala sfären finns det alltid människor som är missnöjda, säger Maria.

Martin Alm, handläggare på kommunförbundet Vårdförbundet Sörmland, som ansvarade för upphandlingen och som sedan bröt avtalet med parets bolag, säger dock att det inte bara kom klagomål från ett håll.

– Det var två av varandra oberoende brukare som hade lämnat snarlika klagomål om det skyddade boendet. Det fanns brottsmisstankar och i alla fall ett ledde till polisanmälan. Det här gjorde att vi ansåg att de inte uppfyllde våra krav på leverantör och avtalet bröts, säger han.

Vad gäller brottsligheten friades kvinnan som vi kallar Maria förra hösten från misstanken om att ha hotat sitt barn, och mannen från misshandel. Däremot är hon dömd för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll, och mannen är dömd för flera trafikbrott. Kvinnan tycker inte att något av det som tidigare hänt gör henne olämplig att driva kvinnojour.

– Den bild som ni målar upp är väldigt orättvis. Det är olika scenarier tagna ur sin kontext. Jag har jobbat för att hjälpa utsatta kvinnor i många år, och det finns väldigt många som är tacksamma över den hjälp de har fått.

Men flera av de Dagens ETC har pratat med är av en annan uppfattning. Att Maria och hennes man kan fortsätta driva boende och kvinnojour är skrämmande, menar en kvinna på en av kommunerna som tidigare haft placeringar på parets skyddade boende. Jenny Westerstrand på Roks håller med:

– Om allt som kommit fram om de här aktörerna är sant borde de få näringsförbud. En utsatt kvinna i behov av skydd måste kunna vara trygg i att hon hamnar hos en seriös jour, inte hos kriminella som är ute efter att tjäna pengar.

Verksamhetsberättelse från annan kvinnojour

Verksamhetsberättelse från kvinnojour ”Gul”
 

• I början av 2019 gick sju Stockholmskommuner, Nacka, Värmdö, Haninge, Botkyrka, Nynäshamn, Tyresö, Värmdö och Huddinge, ut med en gemensam upphandling av skyddat boende. Istället för att ge kvinnojourerna ensamt ansvar för skyddet av våldsutsatta skulle de konkurrera med vinstdrivande bolag på den öppna marknaden.

• I slutet av april 2019 avslöjade vi att paret bakom ett av bolagen som vann upphandlingen är dömda för flera brott, och att deras barn tvångsomhändertogs enligt LVU i oktober 2018 sedan flickan berättat för skolpersonal om misshandel och hot av föräldrarna. Paret friades dock efter rättegången i september 2019, och LVU:et hävdes.

Paret har genom åren också haft stora skulder hos Kronofogdemyndigheten.

• Dagens ETC:s granskning visade också brister hos andra bolag som fått avtal med kommunerna om skyddat boende, bland annat har två av bolagen fått tidigare ansökt om att få starta HVB-hem, men Ivo har stoppat bolagen från att driva sådan verksamhet med motiveringen att företagen inte är lämpliga.

• I juni 2019 kunde vi bland annat berätta att Maria, kvinnan bakom bolaget, uteslutits ur en av Unizons medlemsjourer, och senare även ur Roks. Paret har också drivit flera HVB-hem utan tillstånd, anställda på så väl HVB-hemmen som de skyddade boenden har slagit larm om missförhållanden, Ivo gör polisanmälningar, bland annat om urkundsförfalskning av tillstånd. En kommun säger upp avtalet med parets skyddade boende sedan en kvinna berättat om hot och sexuella trakasserier.