Men trots det dröjde det till hösten 2021 innan en verklig förändring sjösattes, när den förra regeringen tillsatte en utredning om hur ett nytt mediestöd bör se ut. De förordningar som det nuvarande stödet grundar sig på skulle nämligen upphöra att gälla, EU–kommissionen har bara godkänt dem fram till den sista december 2023. Därmed var det givet – det är nu det statliga stödet till svensk press måste göras om.  

– Jag hade nog trott att det skulle vara på plats nu, att det skulle vara klart, även om inte alla detaljer skulle vara satta. Efter att jag samrått med de olika politiska partierna låg ett beslut inte så långt bort, trodde jag, säger Mats Svegfors, som var den som fick uppdraget att utreda det nya mediestödet.  

Men nästan ett och ett halv år efter att Mats Svegfors lämnade över sin utredning till regeringen, med bara två månader kvar till utgångsdatum, är mediestödet ännu inte på plats. Och allt fler röster har den senaste tiden påpekat det orimliga i situationen. Journalistförbundet varnar för konsekvenserna av att medieföretag inte vet hur deras ekonomiska förutsättningar kommer att se ut nästa år, Tidningsutgivarna menar att hanteringen har skapat en djup osäkerhet och oförutsägbarhet bland deras medlemmar, och publicister kallar det för ett totalt haveri att de fortfarande inte vet vad som kommer att gälla. På redaktionerna bland dem som verkligen berörs är oron påtaglig.  

– Det är oerhört svårt att planera verksamheten och bedöma hur stora anpassningar som kommer krävas för att vi ska fortsätta kunna göra journalistik på ett bra sätt. Det är klart att det skapar en oro när vi inte vet vad som kommer gälla och vad vi har att förhålla oss till, säger Felicia Ferreira, chefredaktör på den kristna dagstidningen Dagen.

Många kan slås ut

En av de största oklarheterna i det nya mediestödet är just vad som ska hända med tidningar som Dagen. Tonvikten i det nya mediestödet ligger på lokalmedia. Tanken är att demokratin ska stärkas genom att det finns nyhetsförmedling i hela landet. Vad som då händer med de publikationer som inte räknas som lokalmedier, är mer oklart. I förslaget till det nya mediestödet står det visserligen att stödet också ska bidra till en mångfald av allmänna nyhetsmedier. Men vad det innebär framgår inte. Klart är att många av de tidningar som oftast kallas nischtidningar, kommer få betydligt mindre pengar att dela på framöver.  

– De här tidningarna kommer förlora 76 procent av sitt stöd på sikt. Man kan ju fråga sig om det är rimligt att det finns ett stöd för tidningar som annars har svårt att klara sig, om vi tycker att det bidrar till en ökad mångfald. Med tanke på att nio av tio ledarsidor är borgerliga, och många av de här tidningarna inte är det, så tycker jag att svaret är självklart. Det nya mediestödet riskerar tyvärr att slå ut många av de tidningar som bidrar till mediemångfalden, säger Leonidas Aretakis, chefredaktör på Flamman.

Han räknar med att hans egen tidning kommer vara en av dem som får kraftigt sänkt stöd. Visserligen kommer det införas ett övergångsstöd till de tidningar som har presstöd idag men inte kommer att få det längre, men hur stort det kommer bli och vad som kommer krävas för att få det, är ännu inte klargjort. Det i sig är illa, menar Leonidas Aretakis.

– Det är ju totalt kaos. Vi måste få veta vilka spelregler som gäller. Om det nu är så att vi är en massa tidningar som ska klara oss utan presstöd vore det bättre att bara få veta det direkt, så vi i alla fall vet vad vi har att utgå från.

"Ett direkt hot"

Får de rätt till stöd lär de dessutom få vänta innan pengarna betalas ut. Den senaste prognosen talar för att det kan ta fyra månader innan allt är klart. Och det är inte få tidningar som berörs – idag får drygt 80 tidningar driftsstöd, som är det stöd som utgör den största delen av presstödet. För mindre tidningar som inte har en stor ägare i ryggen, kan månader utan stöd bli förödande.

– Vi kommer behöva leva på vår egen kassa då. Det är ett direkt existentiellt hot. Jag tror att många tidningar på vänsterkanten kommer att ha det väldigt svårt, vi har inte byggt upp några stora buffertar, utan har använt våra pengar till att bygga tidning, säger Leonidas Aretakis.

En av de andra tidningarna som befinner sig på den kanten är Socialdemokraternas Allt i Politiken, AiP. Daniel Färm, VD och politisk redaktör på AiP, säger att det kommer bli tufft även för dem.

– Vi är ingen rik tidning alls, vi kommer få ta av sparade medel. Men några månader kommer vi att klara, så länge vi kan vara trygga med att det kommer pengar retroaktivt. Men det största problemet är att det finns så många osäkerheter, framförallt när det gäller redaktionsstödet. Men vi kan inte vara säkra på att få övergångsstöd heller, säger han.

Även på fackförbundet SAC:s tidning Arbetaren är oron stor. Liksom ilskan över ovissheten.  

– Vi vet inte alls hur våra intäkter kommer se ut under nästa år, vi vet inte ens vad som kommer gälla för att få det nya mediestödet eller övergångsstödet. Vi sitter och gissar och försöker lägga en budget i blindo för nästa år. Det är katastrofalt hur det här är skött, säger Annie Hellquist, ansvarig utgivare och tillförordnad chefredaktör på Arbetaren.

Följa regler som inte finns

En kritik som riktas från flera håll är att mediestödsnämnden, som är de som beslutar om stödet, ska utgå från första halvåret 2023 när de tar beslut om en viss tidning har rätt till pengar eller inte. Det trots att kriterierna för att få stöd då fortfarande inte fanns.  

– Vi vet ju inte vad det är som ska mätas. Det är svårt att uppfylla något när man inte vet vad det är som ska uppfyllas. Det är som att politikerna inte bryr sig om att tidningar kommer gå omkull bara på grund av genomförandet, inte på grund av att de eventuellt inte kvalificerar sig till stödet, säger Annie Hellquist.

Hon är också kritisk till innehållet i det nya mediestödet. Precis som övriga publicister Dagens ETC har pratat med tycker hon att det är bra att stödet görs om, och att det behöver satsa på medier över hela landet, men ser en stor risk att det sker på bekostnad av mångfalden.  

– Man missar hela biten med ideologisk mångfald. Det gäller även på lokal nivå, det är oklart hur stödet kommer prioriteras, och finns det två tidningar på en ort är ofta den röda lite mindre, då är det möjligt att den prioriteras bort för att det redan finns en borgerlig. Den lokala bevakningen anses uppfylld, men man tappar mångfalden.  

Även Felicia Ferreira på Dagen ser en risk att mångfaldsperspektivet försvinner.  

– Jag tycker att man har missat de nationellt spridda nischtidningarnas betydelse för just mångfalden. Utan stöd får många svårt att klara sig, och det tror jag riskerar att minska mediemångfalden. Att det finns medier i hela landet är viktig för demokratin, men det är det även att det finns en stor mångfald av röster.

Mediestödsnämnden bestämmer

I den proposition som regeringen la fram i juni i år, och som till stor del baseras på Mats Svegfors utredning, lyfts att stödet ska ”bidra till en mångfald av allmänna nyhetsmedier av hög kvalitet”. Kulturminister Parisa Liljestrand (M) säger till Dagens ETC via mejl att även rikstäckande medier ska kunna få stöd. Men vad som kommer krävas för att få det kan hon inte säga.  

– Det finns en möjlighet för nationella medier som bedöms vara av särskild vikt för mediemångfalden eller för grupper som är underförsörjda vad gäller journalistisk bevakning att få mediestöd. Bedömningen av om och när ett allmänt nyhetsmedium uppfyller kraven på att få mediestöd gör mediestödsnämnden, säger hon.

Även i nuvarande system har det varit mediestödsnämnden som gjort bedömningen om vilka som ska få stöd. En stor skillnad blir dock att stödet går från att vara rättighetsstöd till ett anslagsstöd. Tidigare fick alla som uppfyllde ett antal kriterier stöd, medan det nu är en viss summa som ska fördelas, och en bedömning görs från fall till fall. Från branschens sida har flera påpekat att osäkerheten därmed ökar. Det är svårare att planera på längre sikt. Det, tillsammans med bristen på klargörande detaljer, gör att oron nu är stor. Mats Svegfors menar dock att det ligger i sakens natur. Ett system som utgår från en lagtext är aldrig helt förutsägbart.  

– Det ligger i stor utsträckning i själva uppdraget. Vi föreslog en lag, en lag med kriterier som bestämmer vilka krav som ska vara uppfyllda för att man ska vara berättigad stöd, men en lagreglering är ju en abstrakt norm. Det avgörs inte förrän mediestödsnämnden prövar de konkreta fallen, säger han.

Mångfald inget problem

Enligt Mats Svegfors är det ”lätt att tappa ledstången” i diskussionen om det nya mediestödet. Oron bland framförallt nischtidningarna kan han förstå, samtidigt menar han att det aldrig har varit tanken att fria och oberoende medier ska vara beroende av statliga bidragsbeslut. Han ser heller inte att en bristande mediemångfald är ett problem – utan snarare är problemet att delar av Sverige inte ryms i medierapporteringen.

– Problemet har varit att vi är på väg att förlora medier på lokal nivå. Mångfalden på nationell nivå är däremot inte under hot. Men det är inte samma sak som att de nationella nischtidningarna inte ska kunna överleva.

Men de behövs inte för mångfalden?

– Om ett stort antal medier gör precis samma nyhetsrapportering är mångfalden inte mycket värd. Finns det däremot ett nyhetsurvalsspektrum som blir helt orepresenterat utan ett visst medie, då behövs det för mångfalden.  

Även Parisa Liljestrand betonar att mediestödets syfte framförallt är att underlätta för att det ska kunnas finns nyheter i hela landet. Att det finns medier med olika ideologisk inriktning är inget som behöver garanteras genom ett statligt stöd. 

– Mediestödet är inte i första hand ett branschstöd utan ett demokratistöd utifrån allmänhetens tillgång till nyhetsförmedling i hela landet. Det är alltså den oberoende nyhetsförmedlingen som är central, snarare än opinionsmaterial eller ideologisk inriktning. En målsättning är att stödet så lång som möjligt ska stödja att det överhuvudtaget finns lokala nyhetsaktörer i hela landet.

Vad är mediemångfald skulle du säga?

– Mediemångfald kan vara att det finns en mängd olika former av medier med olika syfte, värderingar, inriktningar och målgrupper. Mediemångfald innefattar alltså inte bara allmänna nyhetsmedier som kan få mediestöd utan är ett vidare begrepp. Det är förstås centralt att det vid sidan av public service också finns livskraftiga kommersiella medier i hela landet.

Ska klara sig utan staten

Liksom Mats Svegfors säger hon att det inte är kört för nischtidningarna. De ska kunna få stöd, om de är "av särskild vikt för mångfalden". De som ska bedöma om det är så är de mellan fem och åtta personer som ska utgöra mediestödsnämnden. Enligt utredningen ska nämnden bestå av ledamöter med gedigen kunskap och erfarenhet av medieverksamhet. Om mediestödsnämnden nekar en publikation stöd kan den få övergångsstöd i max fem år. Därefter måste ekonomin gå ihop utan statliga pengar.

–  För vissa medier som inte uppfyller kraven på stöd kan övergången innebära att verksamheten i framtiden behöver finansieras på egen hand. För det fall att det skulle saknas långsiktiga kommersiella förutsättningar för verksamheten finns risk för nedskärningar eller nedläggning, säger Parisa Liljestrand. 

Det finns en stor frustration bland medier för att man fortfarande inte vet vad som gäller. Ingen vet vad de har för pengar att röra sig med nästa år, eller vad som kommer krävas för att få stöd. Vad tänker du om det?

–Jag har naturligtvis förståelse för den oro som finns innan alla formella beslut är fattade. I förslaget till lag finns de allmänna principerna för mediestöd. Jag har tidigare sagt att vi kommer att hålla oss nära de förslag som Mediestödsutredningen lämnat och som har en bred politisk förankring och också är väl känt av branschen. Utifrån detta bör den som vill ansöka om stöd kunna få vägledning om hur det nya systemet kommer att se ut och fungera.

S är kritiska

Även när före detta kulturminister Amanda Lind (MP) i oktober 2021 sjösatte mediestödsutredningen betonades att det behövs ett mediestöd som säkerställer oberoende journalistik i hela landet. Nu, två år senare, säger Ida Karkiainen (S), som är ordförande i konstitutionsutskottet, att det fortfarande är det viktigaste. Men hon ser samma risk som de publicister Dagens ETC har pratat med – att mediemångfald går förlorad när nischtidningar prioriteras bort.

– Som förslaget är utformat riskerar satsningen på att stärka den lokala nyhetsbevakningen att ske på bekostnad av mångfalden. Det är olyckligt. För att demokratin ska främjas behövs även en mångfald av perspektiv. 

Hon tycker också att det är olyckligt att beslutet om det nya mediestödet har dragit ut på tiden. Enligt Parisa Liljestrand hade det inte kunnat göras snabbare – bland annat för att förslaget skulle ha bred politiskt förankring. När beslut nu väl ska tas i riksdagen den femtonde november, är det trots allt inte säkert att det har det. Oppositionspartierna har lagt egna förslag. För Socialdemokraternas del är ett viktigt krav att det nya mediestödet utvärderas efter två år, och inte fem som regeringen har föreslagit. 

– Det nya systemet kommer inte vara rättighetsbaserat, och dessutom är det många detaljfrågor som regleras först i förordningen. Det gör systemet mer komplext, och svårare att överblicka. Därför är det viktigt att man följer upp när vi ser hur det här slår, hur pengarna faktiskt kommer fördelas. Vi vill att det görs en ordentlig genomgång efter två år, men även löpande.

Röstas det nya mediestödet igenom om två veckor måste det också godkännas av EU. Innan EU kan göra det ska en mediestödsförordning klubbas, och Myndigheten för press– radio och tv ska ta fram nya föreskrifter. Först efter det kan de svenska mediebolagen ansöka om stöd.