– Jag har flera kollegor som har utmattningssymtom. Man får huvudvärk, sömnproblem och känner ångest inför att vara på sin arbetsplats, säger Malin Isaksson, lektor i freds- och konflikvetenskap.
Det största problemet är, enligt Malin Isaksson, de så kallade aktivitetsbaserade arbetsplatserna. I stället för egna rum så sitter alla forskare i öppna kontorslandskap i grupper om 10–12 personer. De får inte sätta upp minneslappar eller familjefoton. Inte heller lämna kvar papper eller böcker på bordet till nästa dag. Forskarna ETC har talat med är extremt kritiska till det här upplägget och menar att det hotar forskningen.
– Det går inte att bedriva högkvalitativ forskning i en sådan miljö. Man måste ha ett eget utrymme med lugn och ro. Det är dessutom svårt att locka hit forskare från andra håll. De får kalla fötter när de ser vår arbetsplats, säger Jean Hudson.
Hon och kollegorna påtalade redan för tre år sedan att lokalerna inte passade när anställda bjöds in för samråd inför bygget av Niagara. Men de upplever att ledningen inte lyssnade.
– Vi hade flera möten och förslog bland annat att man kunde lösa det med mindre så kallade cellkontor. Vi förväntade oss att man skulle lyssna. Men det var bara teater, säger Stefan Gustafsson, lektor i matematik och lokalt ombud för fackförbundet Saco.
Ett konstverk – ingen arbetsplats
Det öppna kontorslandskapet motiverades med att det skulle bjuda in till en kreativ miljö där kollegor lätt kunde utbyta tankar med varandra. Effekten har snarare blivit tvärtemot. I stället sitter många forskare tysta vid sina bord. Rädda för att störa sin grannes arbete. Ringer telefonen kommer stressen krypande. En del löser situationen genom att gå iväg för att prata medan andra sitter kvar och viskar sig igenom samtalet.
– Det är ett konstverk. Ingen arbetsplats, påpekar Jean Hudson och blickar ut mot det stora atriet – en slags ljusgård som sträcker sig upp genom hela byggnaden. I ljusgården finns nästan inga möbler så när som på ett par sittkuddar i hörnen.
– Det som jag är mest besviken över här är att det inte finns tillräckligt många riktiga bord att plugga vid, säger Caitlin Dwyer, utbytesstudent från Australien.
Hennes klasskompisar Margaux Fiche och Tamara Kostanchyan håller med. De brukar i stället gå till biblioteket för att plugga.
”Det var inte vårt beslut”
Det första som sker när ETC ringer upp fastighetschef Birgitta Wikman är att hon går iväg från sitt bord för att inte störa sina kollegor. Hon ser inte de aktivitetsbaserade arbetsplatserna som ett problem.
– Det är bara bra att röra på sig. Mycket handlar om vana. Det tar tid att landa i en ny miljö, säger hon.
Birgitta Wikman påpekar också att de medarbetare hon har nära sig gillar det öppna kontorslandskapet.
– De säger att de inte vill byta tillbaka till slutna rum.
Jag har talat med forskare som mår dåligt av miljön och är besvikna på att det blev öppet kontorslandskap trots att de avrådde bestämt från det. Vad tänker du om det?
– Det var inte vårt beslut. Vi utförde ett aktivitetsbaserat kontor för att vi fick en beställning på det. Det var ledningen med rektor Stefan Bengtsson som tog beslutet. Du får ta det med rektorn. Men han har slutat här.
Tillförordnad rektor för Malmö högskola är Cecilia Christersson. ETC har sökt henne men hon har valt att inte kommentera.
Den 1 november tillträder Kerstin Tham som rektor. Hon vill inte uttala sig kring situationen innan hon tillträder tjänsten men säger att hon kommer lyssna på anställdas åsikter.
– Jag får ta itu med detta när jag börjar. Jag har jobbat mycket med arbetsmiljöfrågor och tycker det är viktigt. Vi måste hitta den bästa lösningen.
