– Många med avvisningsbeslut har lämnat boendena och försvunnit, bekräftar Sverker Spaak, ansvarig på Migrationsverket för återvändarprocessen. Vart vet vi inte, men sannolikt gömmer de sig.
2 500 personer
För dagen är det 2 500 personer som berörs i hela landet. Av dem har cirka 1 000 försvunnit. Av de som kom under den stora flyktingvågen i höstas väntar dock de flesta fortfarande på besked. Bara i Norrköping finns ungefär 1 600 personer som väntar på asylbesked. Av dem är 127 ensamkommande barn.
– Tanken med lagändringen från den 1 juni är att tvinga de som har fått avslag att resa hem, säger Sverker Spaak. Så här i inledningen är det många som berörs, eftersom en del har stannat kvar länge – ibland i flera år, trots utvisningsbeslut.
Lagändringen innebär att den som aktivt hjälper till med återresan får bo kvar på asylboendet och får biljetten hem betald av Migrationsverket. Det gäller bara ensamstående. Ensamkommande barn och barnfamiljer berörs inte.
– Den som inte samarbetar förlorar boende, biljett och ekonomiskt stöd, säger Sverker Spaak.
– De som gömmer sig är i en stor gråzon och har ett vidrigt liv, säger P-O Engström. Det krävs kontakter, oftast släkt. De jobbar svart under bedrövliga förhållanden, ofta anställda av någon släkting. De vill inte hem. De är rädda för sina liv.
– Inte sällan handlar det om ekonomiska skäl, fortsätter han. Trots att livet som gömd är eländigt, tycker de att det är bättre än hemma. De ser ingen framtid där för sig själva och sina barn. De ser ingenting. En del vill ta livet av sig.
Valt att samarbeta
Några har trots allt valt att samarbeta och åkt eller är på väg att åka hem. I bästa fall kan de då också få återvändarbidrag när de väl är på plats i hemlandet, 30 000 kronor per vuxen och hälften för barn. Antalet beviljade återvändarbidrag har ökat kraftigt i år.
Andra vägrar i stället att lämna sina boenden. Migrationsverket måste då lämna in ansökan om avhysning hos Kronofogden. I dag handlar det om cirka 300 i hela landet varav kanske två i Norrköping.
– Hittills har vi bara avhyst någon enstaka, säger Fredrik Olsson, verksjurist hos Kronofogden. De flesta har vi inte hunnit med.
Läs vidare på nästa sida: Två månaders process
Det tar knappt två månader att gå igenom processen för avhysning, som innebär en hel del byråkratiska turer.
– Visst är det krångligt och tidskrävande, säger Fredrik Olsson. Man borde ha skrivit in i lagen att det är Migrationsverkets beslut som gäller direkt.
Det har inte regeringen gjort. I stället ligger ett förslag hos lagrådet om att polisen ska få avhysa dem som stannar kvar.
– Jag förstår att det finns skäl att inte vilja återvända, säger Sverker Spaak. Det finns tragedier och människoöden bland dessa människor och många mår dåligt.
Andra komplikationer
Det finns andra komplikationer också. Vissa länder, till exempel Irak och Somalia, tar inte emot återvändande om inte återvändandet är frivilligt. Men kvar på boendena får de ändå inte vara.
– De som stannar svart blir allt fler, säger P-O Engström, och vi kommer att få se mer av det. Kyrkan vill värna asylrätten, som bör vara generös, fortsätter han. Flera biskopar har också kritiserat åtstramningarna offentligt.
Åtstramningarna är dåliga
Socialnämndens ordförande i Norrköping, Roger Källs (S), tycker att vissa delar av åtstramningarna är dåliga, dock inte lagändringen den 1 juni.
– Som det har varit har vi ju underlättat för avvisade att stanna kvar, säger han. Det är ju bara konstigt.
– Men att inte få ta hit föräldrar eller barn är att ta i för mycket, säger han. Eller att bara få tillfälligt uppehållstillstånd. Det är en stor risk att det försvårar integrationen. Drivkraften att lära sig språket och ordna jobb och bostad undermineras.
Trots turbulensen med striktare regler och fler som går under jorden har man hos Norrköpings kommun ännu inte märkt något ökat söktryck att få hjälp, om än bara för dagen.
– Det är ett gräsrotsproblem, säger P-O Engström. Det här är människor som undviker myndigheter.
