– Det är svårt att sätta det i ord. Det var en otrolig känsla av lättnad, och härligt att se glädjen hos alla som jobbat för det så länge. Samtidigt var jag rätt medveten om att ifall vi fick rätt så går vi in i en ny fas som innebär ännu mera arbete mot myndigheter och andra konflikthärdar, säger Matti Blind Berg.
Efter domen var många i området var glada för samebyns skull. Men den ökade också spänningarna i den konflikt som redan finns mellan samer och andra länsbor, men även inom samerna. Samebyn fick ta emot hot på sociala medier och flera av samebyns renar hittades skjutna.
Hård vinter
Nu har snön smält och den gröna barmarken som legat på vänt där under har just tittat fram på Matti Blind Bergs gård i Malmfälten i Gällivare. På fjällbjörkarna har löven slagit ut och mitt på himlen lyser solen dygnet runt. Från gården ser Matti Blind Berg ut över Kebnekaise, fyra-fem mil härifrån. Där befinner sig samebyns renar med årets kalvar, bara några veckor gamla.
– De är uppe på fjället nu en fem, sex mil bort. En del är så långt bort som vid norska gränsen. De behöver betesro, säger Matti Blind Berg, som just ställt undan skotern för säsongen.
Vintern var ovanligt lång i år, det har orsakat problem för rennäringen. I maj var det fortfarande minusgrader och flera av årets kalvar klarade sig inte.
– Vanligtvis har vi ett bortfall på 30 procent till rovdjur, i år får vi vara glada om överlevnaden är 30 procent, säger han.
Genom Girjas renskötselområde går Kalixälven och Kaitumälven. Hit kommer fiskeentusiaster redan på våren för att fånga lax, öring och harr. När jaktsäsongen på hösten inleds kommer jägarna hit. Båda kan störa renskötseln, förklarar Matti Blind Berg.
– Renarna är skygga, människor och hundar skrämmer bort dem från deras betesmarker och då kan de inte äta upp sig.
Fler fick jaga och fiska
Och problemen ökade i början av 90-talet. Då blev länsstyrelserna, på uppdrag av den borgerliga regeringen, betydligt generösare med att tillåta fiske och jakt på småvilt. Samebyarna upplevde att problemen för renskötseln blev större och frågan om vem som hade rätten att upplåta jakt och fiske blev viktigare än tidigare.
– Kan vi påverka när och hur det fiskas och jagas så kan vi minimera störningarna. Jakten på hösten pågår under den tiden renen behöver äta upp sig för vintern. Då kan vi lägga jakten där renarna inte är då, säger Matti Blind Berg.
Och i år är det Girjas som bestämmer. De har redan börjat utfärda fiskekort och snart kommer jaktkorten att börja utfärdas. Men bara till norrbottningar. Först tänkte de sälja tillstånden, men det visade sig strida mot EU-rätten att bara erbjuda en tjänst till en viss grupp. För att komma runt problemet började samebyn istället att dela ut dem gratis. Då räknas det som en gåva – och det är okej med EU.
Nu har någon istället DO-anmält samebyn för diskriminering av icke-norrbottningar.
– Hur man än vänder sig har man rumpan bak, säger Matti Blind Berg med ett skratt innan han blir allvarlig:
– Det är tråkigt, för alternativet är då att vi inte tillåter någon jakt eller fiske alls. Och många här uppe har jakten och fisket som livsstil, det är mycket därför man bor här.
Att tillåta jakt och fiske för icke-norrbottningar är inte aktuellt.
– Jag kan ju förstå dem som blir besvikna, men samtidigt är det så att beroende på var man bor och var man är så har man olika möjligheter. De får njuta på nåt annat sätt av naturen här uppe.
"Ska lösas politiskt"
I dagsläget är det bara Girjas sameby som äger jakt- och fiskerättigheter på sitt område. Vilken betydelse Girjasdomen har för övriga renskötande samer är ännu oklart. Samebyn Talma i Kiruna ansökte tidigare i år om att ta över rättigheterna från Länsstyrelsen men fick avslag.
– Vi har beslutat att avvisa deras begäran. Det bottnar i att enligt rennäringslagstiftningen ska länsstyrelserna upplåta jakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen, sa länsrådet Johan Antti på Länsstyrelsen i Norrbotten då till P4 Norrbotten.
Den motiveringen ger inte Aslak Allas, ordförande för Talma, mycket för.
– Det är ingen större skillnad i förutsättningar mellan oss och Girjas, de har också mark ovanför odlingsgränsen. Länsstyrelsen tog den lätta utvägen, säger han till Dagens ETC.
När ansvaret för småviltsjakt och fiske i fjällen flyttades över till länsstyrelserna 1993 så bedrev Talmas sameby en hård kamp mot beslutet. Det ledde till att systemet infördes ett år senare just där.
– Arbetet med att få tillbaka ansvaret började egentligen redan då. Länstyrelsen klarar inte av uppdraget, de upplåter för mycket jakt och renarna får inte betesro, säger Aslak Allas.
Förra veckan skickade han istället en skrivelse till regeringen där byn begär att staten slutar upplåta jakt och fiske på samebyns renområde. Annars kan de stämma staten.
– Det bästa vore om vi fick rätt direkt. Går vi genom domstol blir det en längre väg, men utgången lär bli densamma.
Och frågan om jakt- och fiskerättigheter ska lösas politiskt, inte genom att varje sameby driver en egen process mot staten, säger Jennie Nilsson (S), landsbygdsminister. Sedan domen föll i januari har den analyserats på Regeringskansliet och man har haft samtal med Sametinget, Svenska samernas Riksförbund och Svenska Jägarförbundet. Nu ska en utredning tillsättas.
– Frågan är både komplex och omfattande och just nu pågår ett förberedande arbete för att tillsätta en utredning, säger hon i en skriftlig kommentar till Dagens ETC.
När en utredning tillsätts och vilken typ det kommer att bli är ännu inte klart.
– Rennäringslagstiftningen är från 1971 och behöver anpassas till dagens samhällsstruktur och Högsta domstolens dom i Girjasmålet, skriver Nilsson.
Kan påverka gruvexploateringen
Marie B Hagsgård är jurist i Europarådets kommitté för minoriteter. Hon har suttit med i flera statliga utredningar om samernas rättigheter. För henne är Girjasdomen tydlig. Den går längre än bara jakt- och fiskerättigheterna.
– Den klargör att myndigheterna ska ta hänsyn till samernas behov och strävan att behålla sin kultur i sina beslut överlag, så det gäller också om man ska ge tillstånd för att öppna en gruvtäkt eller bygga vattenkraft på en plats.
Hon uppfattar det som att det råder politiskt dödläge i frågan. Mot samers vilja att behålla och utveckla sin kultur, som exempelvis renskötseln, står starka motstående intressen från bland annat gruvbolag, men också hopp om arbetstillfällen i avfolkningskommuner står på andra sidan – i ett område rikt på naturresurser.
– Mycket av våra naturtillgångar, vattenkraft, gruvor och enorma vindkraftsparker finns på traditionell samisk mark. Det uppstår konkurrens mellan exploateringen och samernas behov. Men jag hoppas att myndigheter rättar sig efter domen nu så att samer får samma rätt som övrig befolkning i norra Sverige att behålla och utveckla sin kultur.
"Vi ska vara en mineralbod"
Tillbaka till Malmfälten och Matti Blind Bergs gård i Kebnekaises skugga. Hur det blir med den statliga utredningen om jakten och fisket återstår väl att se, säger han ljumt.
Han berättar att klimatförändringarna redan märks här, med mer oförutsägbara vintrar och blötare somrar som gör det svårare för rennäringen. Och den stora frågan handlar om hur vi brukar naturen, säger han och nämner gruvplanerna i Kallak och kvartsbrytning i norska Nasafjäll som exempel på projekt som kommer skapa problem för rennäringen om de blir verklighet.
– Det är uttalat att vi ska vara en mineralbod. Sveriges rikedomar finns ju lagrade här uppe, dem vill man nog inte släppa greppet om. Men jag hoppas den här domen visar på ett nytt tänkande och att man tar hänsyn till samernas behov. Det är en ljusglimt, säger Matti Blind Berg.
