På den nya hemsidan hängs de ut med namn, bild och profession. De är lokalpolitiker, lärare, åklagare, forskare respektive anställda på Arbetsförmedlingen. Och har offentligt sagt eller antytt att de tänker följa lagen om informationsplikt, uttalat sig positivt om den, eller nyanserat kritiken mot den.

Jag reagerar på ironin i att skapa en sida där man kritiserar potentiella angivare genom att ange dem anonymt.

Bonnie Clementsson är historiker vid Lunds universitet. Hon är en av de som har blivit uthängd. 

– Jag reagerar på ironin i att skapa en sida där man kritiserar potentiella angivare genom att ange dem anonymt, säger hon till Dagens ETC.

”Skyldig förhålla mig neutral”

Clementsson reagerade i september på att en namninsamling spridits bland anställda på Lunds universitet om att ta ställning mot att regeringen ville utreda möjligheten att införa om informationsplikt. Det är inte förenligt med forskares krav på opartiskhet, anser hon.

– Andra forskare använde sin akademiska titel för att försöka uppmuntra till påskrifter för ett politiskt upprop, vilket jag tycker är helt fel. Vi ska inte vara aktivister i våra roller som forskare. 

Sådana uttalanden gjorde hon i rollen som forskare, poängterar hon. Men uthängningssajten hänvisar också till ett inlägg på X, där hon skriver att man måste beivra brottslighet och att det annars leder till anarki. Det inlägget har hon skrivit som privatperson. 

Personerna bakom uthängningssajten anser att Bonnie Clementsson tar ställning genom att uppmana andra att inte göra det. 

– Därför tycker jag att det är ohederligt. Det är två olika roller. Som privatperson kan jag göra vad jag vill. Jag kan engagera mig politiskt och gå med i ett parti. Men i min roll som forskare är jag skyldig att förhålla mig neutral. 

”Resurs för papperslösa”

”Genom att dela informationen hoppas vi kunna öka säkerheten för den som lever som papperslös i Sverige”, skriver personerna bakom hemsidan.

Bonnie Clementsson ifrågasätter det motivet. 

– För mig är det inte självklart att det är en ond handling att uppfylla informationsplikten. Det är inte heller självklart att det är en ond handling att inte göra det. Det är en sakfråga med många bottnar och svåra gränsdragningar som är intressant att fundera kring som privatperson.

Personerna bakom sajten vill inte avslöja sin identitet, men svarar via mejl att de är ”en liten grupp människor som anser att när regeringen försöker få igenom fascistiska och rasistiska lagar så är det allas vårt ansvar att försöka motverka det”.

De poängterar att de inte uppmanar någon att kontakta människorna som de hänger ut och att de därför inte lägger upp någon privat kontaktinformation. 

– Det vi däremot vill vara är en resurs som papperslösa och andra, till exempel flyktingaktivister, advokater, och socialarbetare, kan använda för att få information om människor man som papperslös bör undvika för sin egen säkerhet.

Ni uppmanar ingen att ta kontakt med personerna. Hur ser ni på risken att folk ändå gör det? 

– De här ställningstagandena finns helt öppet, på sociala medier, i insändare, till och med i uttalanden i Sveriges Radio. Att vi sammanställer dom är inte särskilt annorlunda mot att dom dyker upp i en Google-sökning.

Ni väljer själva att vara anonyma. Står ni inte för det ni gör?

– Ingen av oss har något behov av att synas. Det handlar inte om oss, utan om vad Sveriges regering med benägen hjälp av sina medlöpare försöker göra mot papperslösa.