I rapporten berättar kvinnliga studenter och forskare om allt från att bli osynliggjorda i olika situationer till att ha blivit utsatta för rena sabotage som att försöksdjur avlivats och att prover förstörts. 

– Det är återkommande att kvinnor motarbetas, säger Amanda Lundeteg, vd för Allbright. 

Hon studerade själv ekonomi på Uppsala universitet för tio år sedan. Trots att kvinnorna var i majoritet på utbildningen upplevde hon att det var männen som bredde ut sig och tog plats. Föreläsarna var äldre män, böckerna var skrivna av män, och i fiktiva exempel var vd:n alltid en man. 

Amanda Lundeteg säger att inte mycket verkar ha förändrats i universitetsvärlden sedan dess.

– Vår kartläggning vittnar om en föråldrad arbetsplatskultur på universiteten. Jag trodde att det skulle ha hänt mer på tio år, säger hon.

Vänskapskorruption

Rapporten visar också att vänskapsband tycks vara en säkrare väg att göra karriär än att satsa på meriter och gedigen forskning. Den viktigaste meriten för forskare är att bli citerad i vetenskapliga tidskrifter, men enligt de forskare som Allbright pratat med är det inte den mest banbrytande forskningen som leder till citat. Istället är det vänskapsband som styr vem som omnämns i vetenskapliga artiklar.

– Vänskapskorruptionen där män citerar varandra måste brytas, men det är också en maktfråga. Män sitter på tunga positioner, då är det klart att man gärna citerar dem, säger Amanda Lundeteg.

Många har vittnat om en unken kultur inom universitetsvärlden. Under metoo skrev 2 400 personer under Akademiupproret, mot sexuella trakasserier på högskolor och universitet. 

Tillfälliga anställningar i vägen

Lisa Salmonsson, lektor i sociologi på Örebro universitet, som samordnade uppropet tror att universitetens hierarkiska organisation och de tillfälliga anställningarna skapar förutsättningar för ojämställdhet och sexuella trakasserier, eftersom alla är beroende av kontakter och det informella nätverkandet i en i övrigt formell kultur. 

– Det är formellt och byråkratiskt samtidigt som det inte är det. Det skapar svårigheter för alla som är oetablerade, både kvinnor och män. Sedan är problemet att kvinnor hela tiden måste vara bättre. Det finns en annan förväntan på dem som gör att det blir ett lager till av svårigheter, säger hon.

I dag skriver Lisa Salmonsson på en rapport om sexuella trakasserier på högskolor och universitet som kommer att publiceras senare i vår. Hon har intervjuat kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och det gemensamma i deras berättelser är att mannen som utsatt dem får sitta kvar. 

– Det är ju det man blir tokig på. Kulturen som skyddar en part mer än andra. Problemet är att det är svårt att pinpointa de delar av organisationen som är mest slutna och där man håller varandra om ryggen som mest, säger hon.

För även om alla utsatta delar erfarenheten av att förövaren kan sitta kvar, så är alla delar av universitetet inte lika utsatta, menar Lisa Salmonsson. Själv har hon exempelvis, som fast anställd på en humanistisk institution, varit förskonad. 

Chalmers sämst

Allbrights rapport visar också att det finns skillnader mellan universiteten. I botten av stiftelsens rankning ligger de tekniska lärosätena. Universiteten i stort har 59 procent kvinnor bland studenterna, men på de tekniska utbildningarna är bara 38 procent kvinnor. Och bara 18 procent av professorerna är kvinnor.

Amanda Lundeteg säger att de tekniska skolorna varit sena på bollen när det gäller satsningar på jämställdhet. Det finns också i en del fall ett uttalat motstånd. På Chalmers tekniska högskola fick en person höra att "nu kommer det gå åt pipan med Chalmers" när hen tog initiativ till jämställdhetsarbete.

– Där finns det en föreställning om att det är en fråga om antingen kvinnor eller kompetens. Som att de två inte skulle hänga ihop, säger Amanda Lundeteg.

I toppen på Allbrights rankning finns Göteborgs universitet, med 33 procent kvinnor bland professorerna. Amanda Lundeteg säger att den viktigaste faktorn för att lyckas med jämställdhetsarbetet är att lägga ansvaret hos rektorn. Det blir ett sätt att visa för hela organisationen att frågan tas på allvar:

– Det är viktigt att medvetandegöra strukturer, men det är också viktigt att ta synliggörandet av förebilder på allvar. Kvinnor tenderar att söka sig till arbetsplatser där kvinnor finns.