BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby som tagit initiativ till Lön hela dagen, framhåller att orsakerna till de ojämlika lönerna är många och att kvinnor är strukturellt diskriminerade på arbetsmarknaden.    

– Det rör sig om allt från att kvinnor har mer ansvar för hem och familj till att män har snabbare och bättre karriärsmöjligheter. Dessutom så värderas kvinnors och mäns arbeten olika, säger hon. 

De tre kraven som ställs upp gemensamt av rörelsen bakom manifestationen är: 

1. Jämställd föräldraförsäkring.

2. Samma rätt till heltid och trygga anställningsformer. 

3. Att strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas.  

Clara Berglund poängterar att dessa frågor är viktiga att adressera, för att uppnå en jämställd lönebildning. 

– Det känns väldigt fint att vi idag är så många förbund som tillsammans står upp bakom dessa krav, säger hon.   

"Mycket snack bara"

Enligt fjolårets siffror från Sveriges kvinnolobby hade lönegapet mellan kvinnor och män minskat med 1,1 procentenheter under de senaste fem åren. Om takten inte ökar uppnår vi jämställda löner först om 53 år.  

– Alla partier säger under valrörelsen att de tycker att det här är fel och att ordentliga åtgärder krävs för att åstadkomma en verklig förändring. Men sedan när det väl räknas på riktigt, efter valet, så prioriteras frågan ändå ner, säger Clara Berglund.        

En åtgärd som på allvar skulle få betydelse för utvecklingen mot mer jämställda löner menar hon är rätten till heltid för anställda inom vissa kvinnodominerade yrkesgrupper. 

– Det är en väldigt enkel åtgärd som vi vet går att genomföra. Man har lyckats med detta på vissa håll i landet. På andra håll är det väldigt mycket snack bara, säger Clara Berglund.     

I slutet av januari presenterade Lönelotsarna en unik rapport i vilken de tagit fram priset för den strukturella löneskillnaden mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Summan för den snedvridna lönefördelningen ligger enligt den kartläggningen på totalt 76 miljarder kronor.  

Marie Trollvik, en av rapportförfattarna, menar dock att läget är långt ifrån hopplöst.

– Det behövs en nationell strategi. Politiker och arbetsmarknadens parter måste gå samman för att vi ska kunna finna en fungerande lösning på detta. De behöver komma med verkliga förslag om vi inte bara ska sitta och titta på medan kvinnor bär välfärden på sina axlar, utan att få rimligt betalt för det. 

– En annan sak jag tror på är att diskrimineringslagstiftningen måste börja tas på samma allvar som arbetsmiljölagstiftningen. Om arbetsgivarna rättar sig efter den lagstiftning som redan finns på plats, så är mycket vunnet. Ytterligare ett förslag som vi presenterar är att undersöka förutsättningarna för att skapa en fond, i vilken en viss procent av allas lönepåslag placeras under ett antal år. Arbetsmarknaders parter förfogar över medlen för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. På lite längre sikt skulle det kunna lösa problemet, säger hon.