Begreppet de “ohjälpta” beskriver de människor som samhälleliga insatser inte når fram till. Sedan Stadsmissionen först publicerade fattigdomsrapporten år 2015 har de märkt att en stor del av dem som har kontakt med organisationen tillhör den gruppen, samtidigt som man vet väldigt lite om dem. Det handlar om människor som faller mellan stolarna, som borde få stöd från det svenska välfärdssystemet men inte får det.
Lotta Säfström är Sveriges Stadsmissioners talesperson i fattigdomsfrågor och direktor på Stadsmissionen i Göteborg. Hon har sett en markant förändring i Stadsmissionens arbete de senaste tio åren. Det har gått från att ge människor en guldkant i vardagen till att bistå människor med deras grundläggande behov.
– Trots att vi har mer resurser idag kan vi inte ägna oss åt guldkanten i tillvaron för antalet som söker sig att oss har ökat så mycket och nu handlar det om basala saker som vinterjackan, vinterskorna och gympadojjor till de växande tonårsfötter, säger hon.
Fler fattiga än i statistiken
Rapporten tar upp frågan hur många som lever i fattigdom idag. Svaret varierar beroende på hur man definitierar fattigdom. Både Stadsmissionen och statistiska centralbyrån (SCB) menar att det finns ett glapp i statistiken. Inkomststatistik förs på den del av befolkningen som är folkbokförd, människor utan adresser som hemlösa och asylsökande inkluderas alltså inte i statistiken och detta gör att det inte finns en ordentlig uppfattning av hur många det är som faller utanför samhällets skyddsnät.
– Det finns en stor grupp människor som får del av de rättigheter de har i Sverige. Vi möter dem och ser dem. Vi har påtalat detta för ministrarna sedan 2015-16, att det finns systemfel och brister men vi får inget, det är som att man inte vill se att det inte fungerar, säger Lotta Säfström.
Enligt SCB har andelen som lever med låg ekonomisk standard ökat och är den högsta siffran i Sverige sedan 1970-talet. Enligt den definitionen lever 15,1 procent av Sveriges befolkning i relativ fattigdom med låg ekonomisk standard.
”Fler beroende av hjälporganisationer”
En europeisk studie gjord av Eurofund 2015 visar att 40-50 procent av vissa offentliga bidrag inte når de behövande. Lotta Säfström menar inte att den siffran är lika hög i Sverige men att det visar på ett stort internationellt problem och borde väcka reaktioner hos svenska politiker.
– Jag vill att Ardalan Shekarabi läser rapporten och säger till oss “Det är en oroande bild ni målar upp jag vill prata med er och se vad jag kan göra för att komma till rätta med problemen”. Bara jag får svar från någon ansvarig som har redskapen att utreda detta och tillsätta resurser.
Stadsmissionen vill att regeringen kartlägger fattigdomen i Sverige, då med särskilt fokus på utsatta grupper och ta fram en nationell fattigdomsstrategi med förebyggande insatser.
– Genom att inte reagera på vår rapport från regeringen och ministrarnas håll så säger man indirekt att det är helt okej att vi går tillbaka i samhällsutveckling och gör fler beroende av hjälporganisationer. Vi backar tillbaka från det samhällskontrakt där vi säger att alla hjälps åt att stötta varandra, säger Lotta Säfström.
