Den här artikeln kommer från Fria Tidningen.
Prenumerera nu för 89 kr/mån.
Samtidigt plågas landet av en segdragen ekonomisk kris, den högsta ungdomsarbetslöshet i EU och svåra utmaningar till följd av det stora antalet migranter som anlänt till landet de senaste åren. Rasismen har blivit mainstream och nyfascismen breder ut sig.
Behovet av ett nytt radikalt vänsteralternativ har kanske aldrig varit större.
Rötter i socialt center
– Vi kände att vi inte längre kunde stå vid sidan av och se på när valrörelsen dominerades helt av en rasistisk retorik och högerperspektiv.
Det säger 37-åriga Viola Carofalo som i januari valdes till den första partiledaren för det nybildade vänsterpartiet Potere al Popolo (PaP).
Partiet bildades så sent som november i fjol av en grupp aktivister från det sociala centret Je So’ Pazzo som sedan några år tillbaka drivs i ett ockuperat före detta mentalsjukhus i centrala Neapel.
– Vi kallar det folkets hus eftersom det drivs av vanligt folk och är öppet för alla, berättar Viola Carofalo, som doktorand i filosofi vid universitetet i Neapel och har varit aktiv i centret sedan det bildades.
Je So’ Pazzo erbjuder allt ifrån medicinsk rådgivning och rättslig hjälp för arbetare och migranter, till ett fritids för områdets barn, teatergrupper, en konstateljé samt ett gym och en klättervägg. Alla aktiviteter är gratis och centret drivs helt av ideella krafter.
– Genom arbetet i centret har vi lärt oss mycket om de sociala dynamikerna i våra områden och har kommit i kontakt med folk som kanske inte vanligtvis skulle engagera sig i en politisk organisation. Tillsammans bygger vi ett självstyrt samhälle som kan fungerar som en bas för förändring. Vi visar att när institutionerna inte klarar av att möta våra behov så kan vi ersätta dem själva.
Liknande center och rörelser finns på flera håll i landet och tillsammans utgör de ryggraden i partiet.
Valet som språngbräda
Men förändring tar tid. Även om många av problemen är akuta så måste arbetet vara långsiktigt. PaP hoppas kunna ta sig över treprocentsspärren till parlamentet men blickar samtidigt framåt.
– Med tanke på att partiet bildades för tre månader sedan, att vi ignoreras av de stora medierna, förlitar oss helt på crowdfunding och ideella insatser så kan det bli svårt att komma över spärren. Men även om vi bara får 1–2 procent så ser vi det som en stor framgång.
Hon hoppas att valrörelsen ska fungera som en språngbräda för rörelsen.
– Målet är att bygga en infrastruktur under valrörelsen som finns kvar efteråt. Vi vill se en inkluderande folkrörelse som lägger grunden för en ny politisk praktik som bygger på självstyrande samhällen.
På vilket sätt skiljer sig PaP från de andra partierna?
– Både vår politik och vilka vi är skiljer sig radikalt från de andra partierna. Våra kandidater är inte professionella politiker, de är aktivister och engagerade medborgare, säger Viola Carofalo.
Vallistorna togs fram genom omröstningar vid lokala stormöten. Totalt deltog fler än 20 000 personer i 150 stormöten under vintern, berättar hon.
– Vi hade vissa kriterier för kandidaterna. Listorna skulle vara jämställda och även ha en jämn åldersfördelning. Det italienska samhället är kanske det mest snedfördelade i Västeuropa när det gäller ålder, det är ytterst få unga personer i politiken och i beslutsfattande roller.
Att inte bli ytterligare ett parti bestående av proffspolitiker var ett annat kriterium.
– Även om vi välkomnar alla partier och organisationer som ställer sig bakom våra värderingar så är det jätteviktigt för oss att inte bli ett parti fullt med politiker. Det finns en utbredd uppfattning i Italien att politiken är något som tillhör proffspolitiker och äldre vita män – en uppfattning som tyvärr även delas av de traditionella vänsterpartierna.
Nya röster behöver släppas fram i politiken, menar Viola Carofalo.
– Italien är i desperat behov av en politisk förnyelse: en ny politik i ledning av unga, av kvinnor, av personer som rasifieras och har olika funktionsvariationer, av folk som vill vara i politiken för att de tror på förändring, inte för att ha det som karriär.
Vill stärka arbetsrätten
När det gäller PaP:s politiska program domineras det av traditionella vänsterfrågor som att stärka arbetsrätten, satsa på välfärden, minska klyftorna och bekämpa rasism och intolerans.
– Vi vill se en radikal omsvängning när det gäller arbetares rättigheter och riva upp all arbetarfientlig lagstiftning som har införts under de senaste 20–30 åren, säger Viola och fortsätter:
– Vi vill även göra stora investeringar i offentlig utbildning, sjukvård och kommunikationer, och finansiera detta genom att införa ett radikalt progressivt skattesystem och skrota alla skattelättnader för företag.
Flyktingkrisen som rökridå
Valrörelsen har i stort dominerats av migrationsfrågan där alla de stora partierna lovar en mer strikt gränspolitik och tuffare tag. Viola Carofalo är kritisk och menar att emigration snarare är ett större problem än immigration.
– Fler lämnar landet än kommer till det. Det finns ingen framtid i Italien, många har till och med svårt att överleva här.
Hon menar att den så kallade flyktingkrisen är en rökridå som skymmer de verkliga problemen i Italien: fattigdom, ojämlikhet, bristande samhällsservice och arbetslöshet.
– Men de andra partierna har ingen riktig lösning på dessa problem. Istället utnyttjar de dagens rasistiska strömningar för sina egna syften.
Migrationen som möjlighet
Viola Carofalo vill istället att migrationen ska ses som en möjlighet, inte som ett problem.
– Vår utgångspunkt är att en människa ska vara medborgare där den väljer att bosätta sig. Vi vill göra det lättare att få uppehållstillstånd och möjliggöra familjeåterförening, skrota Dublinförordningen, och så vidare. Hela mottagningssystemet, som i dag är korrupt och ligger i händerna på privata aktörer med kopplingar till maffian, måste reformeras.
Själva problemformuleringen kring migrationen är fel, menar hon.
– Migrationen framställs som en akut kris, men den verkliga krisen är de lagar som möjliggör ett storskaligt utnyttjande av människor. Att folk tvingas gå under jord och in i prostitution, att de tvingas arbeta för slavlöner eller bli kriminella, att de ständigt riskerar att utsättas för våld.
Den senaste tidens rasistiskt motiverade våldsdåd och högerextrema strömningar är ytterligare en del av krisen, menar hon.
– Politikerna framställer det som att det är migranternas fel att de utsätts för rasistiska våldsdåd. Men den riktiga krisen är att denna inställning tillåts passera, att våldet inte fördöms för vad det är och att brotten mot migranter tillåts fortsätta.
Om ni kommer in i parlamentet, kan ni tänka er att ingå i en mitten-vänsterkoalition i ledning av PD?
– Nej, vi ser ingen progressiv potential i någon av de andra partierna. Vår politik skiljer sig i grunden, vi kan inte kompromissa med det. Italien behöver förändras radikalt, hela systemet måste reformeras. Men den gamla politiska klassen, inklusive PD och deras allierade, gör allt den kan för att förhindra detta och hålla sig kvar vid makten.
Att bli en del av institutionerna är inte ett självändamål, menar hon.
– Vi vill bygga en kraftfull rörelse som kan sätta press på institutionerna och tvinga fram radikala demokratireformer. Detta är något som måste ske från botten och upp. En rörelse som är representerad i institutionerna men har tunna rötter kan aldrig bli stark nog för att kunna driva igenom verklig förändring. Motorn för förändring måste komma från samhället, från folket.
