Av, med och för EU-migranter i Västerbotten. Det är mottot för den nya gatutidningen Dik Manusch som dragit in 750 000 kronor.
Över 70 tiggare har omvandlats till försäljare.
– De har fått värdighet och möter nu människor öga mot öga, säger Britt-Inger Lundqvist, chefredaktör.
I dagarna kom det andra numret av Dik Manusch, se människan på romani. Tidningen säljs av EU-migranter, främst romer från Rumänien, i Skellefteå, Umeå, Lycksele och några andra småorter i Västerbotten. Första upplagan på 15 000 exemplar sålde snabbt slut och genererade intäkter på 750 000 kronor, pengar som går oavkortat till försäljarna.
Tidningens chefredaktör Britt-Inger Lundqvist säger att när säljarna slipper tigga växer självförtroendet.
– Istället säljer de en tidning, deras egna tidning. Jag ser hur de strålar med hela ansiktet, säger hon.
Initiativet till tidningen kom från 58-åriga Ilie Ciurar som tidigare var jordbrukare byn Netuz i Rumänien men nu försörjer sig som tiggare i Skellefteå.
– Fantastiska människor, jag skulle gärna bo här. Men du vet, språket, säger Ilie när han intervjuas i tidningen Dik Manusch.
”Finns ett stort sug”
Det var alltså Ilie Ciurar som kom på idén att starta en gatutidning. Han kom i kontakt med Britt-Inger Lundqvist som är etnolog och författare och själv tillhör resandefolket, som ingår i gruppen romer.
Nu gör hon tidningen på ideell basis tillsammans med två medarbetare. Alla skribenter skriver gratis och distribution- och tryckkostnaderna betalas av sponsorer.
– Vi har både etablerade skribenter och inte så etablerade, bland andra DN-skribenten Niklas Orrenius. I det senaste numret skriver även EU-migranterna själva. De är jättestolta över tidningen och tar med sig översatta artiklar hem till Rumänien, säger Britt-Inger Lundqvist.
Redaktionen uppmanar alla som vill hjälpa till att höra av sig och redaktionen skänker bort tidningen till den som vill börja sälja tidningen i andra städer.
– Det finns ett stort sug efter tidningen. På sikt skulle jag vilja ge ut ett nummer varannan månad. Men nu mäktar vi inte med fler nummer än fyra nummer per år.