Det menar Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, som i veckan släpper rapporten ”Att identifiera utsatta områden”.

– Man kan egentligen inte luta sig mot polisens lista för något annat ändamål än för att bekämpa kriminalitet, säger Tapio Salonen.

– Ändå har den på ett ­olyckligt sätt, de sista sju-åtta åren blivit allt mer ­dominerande i politiken. Det läggs upp både riktade satsningar och statsbidrag till de här specifika ­områdena, lägger han till.

Finns bättre underlag

Polisens lista baseras på bland annat invånarnas benägenhet att delta i rättsprocesser, polisens möjlighet att utföra sitt uppdrag och förekomsten av extremism. I de 60-tal områden som finns med på listan anses den socioekonomiska statusen vara låg, och kriminaliteten så pass hög att den har en inverkan på lokalsamhället. 

Men exakt hur listan framställs är det få som vet. Myndig­heten redovisar inte sina mätmetoder. Det är något som polisen tidigare har fått kritik för, av bland annat Riksrevisionen. Riksrevisionen menar också att listan delvis bygger på enskilda polisområdens ­”subjektiva skattningar av ­områdets problematik”.

Tapio Salonen har i sin forskning jämfört listan över utsatta områden med Segregations­barometern, som fram till årsskiftet tagits fram av myndigheten Delegationen mot segregation, Delmos, men som nu drivs av Boverket.

I Segregationsbarometern kartläggs och följs segregationens utveckling genom jäm­förelser av bland annat invånarnas inkomster, utbildningsnivå och ställning på arbetsmarknaden. Syftet är att ge en nyanserad och djupgående analys av Sveriges boendesegregation. Barometern är enligt Tapio Salonen ett mycket mer trovärdigt verktyg än polisens lista.

Delmos skriver själv i den senaste utgåvan av Segregationsbarometern att den lämpar sig bättre för samhällsplanering än polisens lista, ”som är framtagen som ett instrument för prioriteringar och samverkan i polisarbete och främst fokuserar på brottslighet”.

– Vi vet sedan tidigare att den offentliga bild som skapas genom att stämpla ett område som utsatt är stigmatiserande. Ofta ligger den långt ifrån den bild som de boende själva har om sitt område. Den är i regel mycket mer positiv, säger Tapio Salonen.

Satsning på elva miljarder

Samtidigt, säger han, finns det skäl att faktiskt kartlägga ojämlikhet och segregation. Men att det då blir än viktigare att mätmetoderna är korrekta och säkra.

Ändå använder sig flera svenska kommuner av just polisens definition av ut­satta områden i sitt arbete mot ­segregation. 

I Göteborg satte det ­lokala styret, 2021, upp det högt ställda målet att kommunens utsatta områden på polisens lista ska vara borta redan 2025. Satsningen laddades med elva miljarder kronor. Bland annat genom statsstöd från ­Socialstyrelsen, öronmärkta för just polisens utpekade om­råden.

Tapio Salonens jämförelse visar att mer än hälften av de områden som polisen pekar ut som utsatta i Göteborg, enligt Segregationsbarometern inte alls till de områden som står inför allra störst socioekonomiska utmaningar.

– Det finns många exempel på kommuner som har officiellt antagna strategier för att få bort områden från polisens lista. I Göteborgs fall har det blivit särskilt olyckligt på så sätt att när man jämför polisens lista med Segregations­barometern så framträder en helt annan bild av den socio­ekonomiska ojämlikheten, säger Tapio Salonen.

Kommunens riktade åt­gärder riskerar med andra ord att missa målet.

Borde man då stryka ­polisens lista helt och hållet?

– Polisens lista är i grund och botten en intern lista och som underlag för polisens eget agerande fungerar den väl. Problemet är att andra, både på nationell och lokal nivå, använder den för helt andra ändamål, säger Tapio Salonen.

Även i Järfälla kommun, norr om Stockholm, förändras bilden av ojämlikheten när de två listorna läggs mot varandra. Här finns två områden med på polisens lista över utsatta områden, Termovägen och Sångvägen. Men enligt Segregationsbarometern bedöms de socioekonomiska utmaningarna vara ännu större i ett tredje: Söderhöjden.

”Vi känner vårt närområde”

Precis som Göteborg arbetar Järfälla kommun utifrån en särskild handlingsplan för att lyfta sina utsatta områden. Med en avgörande skillnad: Järfälla har delvis baserat sin plan på de mätmetoder som används i Segregationsbarometern.

Genom en rad olika åtgärder som bland annat förbättrad belysning, en ny förskola och garanterade sommarjobbs­platser har Järfälla sedan 2020 arbetat för att ”omklassificera kommunens utsatta områden”. I höstas tillkom ett löfte om att det ska vara infriat inom tio år.

– Vi har sagt att Termovägen och Sångvägen ska lyftas bort från polisens lista. Vi tycker att en tidsram på nästan tio år är logisk och vi bör kunna flytta positionerna så att båda ­försvinner från listan. Sam­tidigt är det av yttersta vikt att det tredje området inte heller hamnar där. Det är också ett stort arbete, säger Aphram ­Melki, kommunalråd och ­riksdagsledamot för Center­partiet.

Samtidigt har Järfälla, precis som Göteborg, fått statligt stöd särskilt riktat mot polisens ut­pekade områden. Något som inte har påverkat resursfördelningen i stort, hävdar Aphram Melki.

– Det finns ingen risk att vi skulle missa Söderhöjden. Det är klart att om man tittar slaviskt på polisens lista kan det vara problematiskt. Men vi känner vårt eget närområde bäst. Vi har koll på Järfälla. Därför finns Söderhöjden också med i vår handlingsplan, säger han.